Daniel Espinosa om "Morbius", "Snabba Cash" och nya filmprojektet

Med ”Snabba Cash” slog Daniel Espinosa igenom internationellt och därefter har han fått arbeta med filmstjärnor som Jake Gyllenhaal, Denzel Washington, Ryan Reynolds med flera. Han är en av de svenskar som verkligen lyckats göra ett avtryck i Hollywood och fått fortsätta med sitt fantastiska filmskapande.

 

Vi fick några ord med honom på filmfestivalen i Cannes där han berättade om sitt nya spännande projekt, den kommande Marvelfilmen ”Morbius” och hur det är att jobba i världens hetaste filmindustri.

Berätta om ditt nya spännande filmprojekt ”Madame Luna”.

- ”Madame Luna” handlar om en kvinna som är människosmugglare och när det Libyska och politiska systemet förfaller så förlorar hon sitt beskydd. Hon tvingas därför bli flykting. Så det är en historia om hur förövaren blir offer. Är hennes synder obetalbara eller kan hon bli människa igen? Madame Luna var efterlyst för 1200 människors död av Interpol, så det här är en människa väldigt nära till vad man skulle kunna kalla ondska.

Ni har en väldigt spännande manusförfattare, berätta vem det är?

- Vår manusförfattare är Maurizio Braucci som skrev ”Gomorra” och även ”Dogman”. Han är en av Matteo Garrones författare. Maurizio är en fantastisk och intellektuell författare som faktiskt bor kvar i området där han kommer ifrån. Han skriver om verkligheten utanför sitt fönster och det ger en nerv till hans berättelser som jag tycker få andra har.

Vi måste prata om din kommande Marvelfilm ”Morbius” där du bland annat regisserar Jared Leto och Michael Keaton. Hur var det att jobba med dem?

- De är varandras motsättningar som skådespelare. Michael Keaton är en extremt klassisk skolad skådespelare när han tar sig an sitt arbete och hur man kommunicerar med honom. Medan Jared Leto kastar sig in i sina karaktärer. Han blir nästan förförd och tagen av dem, ett offer för karaktärerna som han spelar. Så när man pratar med honom så pratar man igenom karaktären han spelar. Det är ett väldigt intressant sätt att arbeta på. Båda är fantastiska.

 

 

Hur är du som regissör när du regisserar dessa storstjärnor i jämförelse med den regissör du var för några år sedan? Känns det konstigt?

- Det känns oftast konstigt innan dagen börjar, då man tittar på schemat och står själv på inspelningsplatsen. När man går runt där så ser inspelningen ut precis som en svensk produktion, men sen när man tittar på schemat och läser namn som Michael Keaton, Jared Leto, Tom Hardy, då känns det häftigt och väldigt spännande. Men när man väl börjar jobba så är det precis samma sak. En skådespelare vill ha en regissör och skådespelare vill bli regisserade.

Det finns en del svenskar i Hollywood, umgås ni och hjälper varandra? Är ni varandras terapeuter?

- Det är framförallt det vi är, terapeuter till varandra. Joel ringer till mig efter en inspelningsdag och beklagar sig, eller berättar om något fantastiskt han upplevt och jag gör samma sak. Alla vi som är där borta använder varandra som stöd och diskutera hur det är, hur man går tillväga eller hur man blir behandlad.

Vilken är din favorit-Marvelfilm?

- Jag tycker den första “Guardians of the Galaxy” var helt fantastisk. Den var väldigt fin och rörande. Jag tycker att regissören, James Gunn, verkligen förstår sig på serietidningsvärlden. Han lyckas verkligen med kombinationen av det komiska och emotionella. Så det är nog min favorit-Marvelfilm. Men sen har jag en enorm kärlek till “Logan” då den ligger mer nära till hur jag själv skulle göra en film.

 

 

Kan du berätta lite om arbetet kring din sci-fi-film “Life”.

- Det var ett fantastiskt och kul att få arbeta med en ganska lång amerikansk tradition, där jag tycker sci-fi-filmen har på något vis blivit deras arthouse-genre. Det jag bestämde mig för när jag skulle göra filmen var att jag ville göra allting på riktigt, jag ville inte ha några gröna skärmar utan gå tillbaka till ett 70-talssätt att arbeta på. Så vi byggde hela rymdskeppet och i den salen där vi arbetade var samma sal där Ridley Scott och Stanley Kubrick hade byggt sina skepp. Det var en ära att få gå i de här giganternas fotsteg, även om deras fotsteg var lite större än mitt avtryck så var det ändå väldigt roligt att få vara där.

Om vi ser tillbaka på det senaste du gjorde i Sverige så blir det ”Snabba Cash”. Vad känner du inför fortsättningen som nu släppts på Netflix?

- Jag är så stolt över vad det har blivit. Det var så kul att se när tv-serien kom ut, hur hela förorten ställde upp i stolthet. TV-avsnitten var fint regisserade och vackert genomförda. Skådespelarna var även fantastiska, så jag tyckte tv-serien var som en hyllning till allt som vi har försökt göra tidigare.

Hur är det att som svensk regissör komma till Hollywood och göra film, måste man anpassa sig mycket till det amerikanska systemet?

- Jag tror alla måste acceptera saker i systemet som är lite tufft, men jag tror att jag har slagits så mycket hela mitt liv så för mig att bråka om saker är ganska naturligt. Så jag tror att jag hade det lite lättare att anpassa mig till systemet. Jag tror det amerikanska systemet vill att du ska vara väldigt beslutsam. Det gör dig absolut inte till den bästa regissören, så jag tror många regissörer jobbar med sin osäkerhet och tvivel. När man inte får lov till det så är det många regissören som inte kan utföra sitt arbete. Jag har alltid tyckt att det kravet har varit absurt, för att vara en skrikgeneral på intet sätt gör dig inte till en bättre konstnär.

Kommer du vilja vara kvar nu i Sverige eller sticker du iväg till Hollywood?

- Jag har lust att utnyttja de kvalitéerna och delarna av min talang som jag utvecklade när jag gjorde ”Snabba Cash” och som jag fortsätter med nu i ”Madame Luna”. Det är egentligen där jag hör hemma och där jag är som bäst. Så om jag kommer göra det i USA eller inte får vi se, men det är i alla fall min utgångspunkt när det kommer till mitt filmskapande.