Ibland så dyker en historia upp som efteråt inte verkar vilja lämna en. En sådan var den till synes alldagliga historien “Där kräftorna sjunger”. Jag fick boken av min syster som enkelt överlämnade den i min hand och sa “läs den”. Tiden gick, surret om en eventuell filmatisering nådde mina öron och solen och sommaren kom allt närmare. Kanske är det hög tid att plocka upp den här boken alla tjatat om, för då måste den ju vara något alldeles speciellt?
Efter en trevande inledning där det för mig tog tid att måla upp en bild av de mystiska träskmarkerna i North Carolina stod det klart - det var helt klart något unikt med den här berättelsen.
Penseldragen blandade poesi med rena dramahändelser, därmed blev det aldrig några transportsträckor eller tråkiga stunder. Trots att handlingen utspelade sig under ett fördomsfullt och råbarkat 1950-tal på en plats jag aldrig någonsin besökt, kunde jag ändå starkt relatera till den ensamma Kya.
Klyschigt kanske, men det var helt enkelt en bok som inte gick att lägga ifrån sig.
Den sällsamma historien jag följde tog vid där ute i sumpmarken - där kräftorna sjunger - och där du också hittar Kya. Bara barnet men redan övergiven av sin mamma, därefter syskonen, och den lilla flickan som varken kan läsa eller ännu mindre ta hand om ett hem måste helt enkelt se till att överleva. Desperationen tar henne sig till närmsta byn för att sälja kräftor, där hon snart får träffa på både de som vill henne väl och de som kanske alltid kommer att se ner på henne som en smutsig träskflicka. När byns populära ungkarl Chase Andrews hittas mördad - då pekar hela byn på Kya som den skyldige.
Delia Owens succébok, tillika debutroman, mysteriedramat “Där kräftorna sjunger” blev snabbt slutsåld när allas vår Reese Witherspoon för ett par år sedan valde ut att lyfta fram den i sin bokklubb (hon står även som exekutiv producent). Reese själv beskrev boken som att “det kändes som att läsa “To Kill a Mockingbird”, eller någon annan typ av klassisk roman ifrån Södra USA”. Hon fortsatte: “Det finns så många nyanser och thriller-moment, och så finns det ju ett mord...”
På tal om just mord så finns det däremot ett litet moln på författarens himmel. Delia Owens och medlemmar ur hennes familj är eftersökta i ett mord som skedde i Zambia under 90-talet. Under den här tiden arbetade Delias familj för att skydda elefanter från tjuvjägare, och vid ett tillfälle blev en av dessa kriminella jägare skjutna framför en rullande kamera av vad som tros vara Delias son Christopher - med Delia som misstänkt medhjälpare (även om hon inte var med vid tillfället).
Hela familjen flydde landet och fallet är fortfarande olöst, men hittills verkar det inte ha påverkat filmatiseringen “Där kräftorna sjunger” nämnvärt, snarare tvärtom - hjälpt till att marknadsföra den.
Men tack vare den något oväntade publiciteten från Reese Witherspoon blev berättelsen snart en bestseller och få läsare lämnades oberörda av bokens berättelse av en poetiskt, sällsam, coming-of-age-historia om Kya, hennes hemvist träsket, och de glåpord som samhället gång på gång slänger i hennes ansikte. Vare sig du är Kya, känner en Kya, eller bara fängslas av en riktig underdog-historia, så är hennes mycket speciella och ensamma berättelse något ni borde passa på att läsa i solsolen inför det att filmen i augusti landar på biograferna.
Regissören bakom filmatiseringen kan tyckas vara noga utvald för att matcha den eld som återfinns i Kyas hjärta. Olivia Newman står bland annat bakom boxningsfilmen “First Match” ett gäng avsnitt av den dramatiska TV-serien om brandkåren “Chicago Fire”, och arbetar dessutom på ett filmprojekt som ska behandla den rättegången om abort, Roe vs Wade, som tog plats 1973.
Dessutom, förutom att allas vår Elle Woods producerar, återfinner vi även en originallåt av Taylor Swift på repertoaren. “Carolina” är en vacker nyskriven låt som själv sjungs av nämnda Swift - den första låten hon släpper sedan sin hyllade nyinspelning “Red (Taylor’s Version)”. Finstämda “Carolina” speglar genom både text och den trevande melodin de tunga ämnena som filmen tar upp - i Kyas stundtals nattsvarta värld från barn till vuxen.
Av trailern att bedöma har Newman målat upp just den utstötta, men ändå hoppfulla, omvärlden som stundtals Kya upplever och som jag så hårt föll för.
Jag kan tänka mig att castingen av Kya var av största vikt och det ska bli spännande att se hur Daisy Edgar-Jones (fantastisk i “Normala människor”) iklär sig en så pass omtyckt karaktärs (slitna) skor.
“Där kräftorna sjunger” har svensk biopremiär den 19 augusti.
