Decenniet lider mot sitt slut och det är dags att kora 2010-talets bästa film. En till synes omöjlig uppgift.
Med ett hav av fantastiska filmer, märkte jag snabbt att det behövdes tid och noga utvärdering för att välja ut endast en titel. Det innebar även omtittar av flera favoriter från de senaste tio åren.
Efter en urvalsprocess som förutom att analysera filmer individuellt, även innefattade skapandet av topplistor för att sedan ställa filmer mot varandra, var det endast en film som inte gick att rösta ner.
Vi hittar 2010-talets bästa film precis i början av årtiondet: ”Blue Valentine”.
Med ett hav av fantastiska filmer, märkte jag snabbt att det behövdes tid och noga utvärdering för att välja ut endast en titel. Det innebar även omtittar av flera favoriter från de senaste tio åren.
Efter en urvalsprocess som förutom att analysera filmer individuellt, även innefattade skapandet av topplistor för att sedan ställa filmer mot varandra, var det endast en film som inte gick att rösta ner.
Vi hittar 2010-talets bästa film precis i början av årtiondet: ”Blue Valentine”.
1. Ångestladdat om två människoöden
Derek Cianfrance målar upp ett brutalt ärligt, kärleksfullt, ångestladdat portätt av två människoöden. Det är en rå inblick i en relation, där vi kastas fram och tillbaka mellan olika tidsperioder.
Cianfrances autentiska filmskapande visar två sidor av samma mynt. Där allt är lika vackert som det är frånstötande. Vi ser ett förhållande när det är som mest genuint och tilltalande, i samma veva som vi ser samma relation i sin mest oattraktiva och destruktiva form.
Cianfrances autentiska filmskapande visar två sidor av samma mynt. Där allt är lika vackert som det är frånstötande. Vi ser ett förhållande när det är som mest genuint och tilltalande, i samma veva som vi ser samma relation i sin mest oattraktiva och destruktiva form.
2. Mästerliga skådespelare
Ryan Gosling och Michelle Williams mästerliga och helt förkrossande skådespelarinsatser är bland de bästa som någonsin bränt sig fast på en bildskärm. Deras kemi är oslagbar och det är sällan skådespel känns som att det verkligen inte är skådespel, samtidigt som det berör på det djupaste djupet.
De gångerna filmen ställer frågor, bidras det sällan med svar. Speglingen till verklighetens ovisshet är svår att missa. Samtidigt är det inga jättepussel man ska lösa, utan det handlar mer om vilken inverkan karaktärernas utvecklingskurvor har på varandra. Förutom att vi som åskådare sympatiserar med både huvudkaraktärerna, vill vi också lära känna dem mer.
Estetiskt går Cianfrance mot den franska nya vågens håll. Han fångar karaktärerna och deras känslouttryck på ett naket, dokumentär-likt vis. Detta med hjälp av det handhållna kameraarbetet med sina intensiva närbilder, och klippningens laddade tempo. Det känns som att man hela tiden smygtittar på två människor under deras mest privata och påfrestande stunder.
De gångerna filmen ställer frågor, bidras det sällan med svar. Speglingen till verklighetens ovisshet är svår att missa. Samtidigt är det inga jättepussel man ska lösa, utan det handlar mer om vilken inverkan karaktärernas utvecklingskurvor har på varandra. Förutom att vi som åskådare sympatiserar med både huvudkaraktärerna, vill vi också lära känna dem mer.
Estetiskt går Cianfrance mot den franska nya vågens håll. Han fångar karaktärerna och deras känslouttryck på ett naket, dokumentär-likt vis. Detta med hjälp av det handhållna kameraarbetet med sina intensiva närbilder, och klippningens laddade tempo. Det känns som att man hela tiden smygtittar på två människor under deras mest privata och påfrestande stunder.
3. Tekniskt avskalad perfektion
Årtiondet har gett oss mycket att vara glad över på filmfronten. Förutom märkbara framsteg med representation av kön, etnicitet och sexuell läggning, så har både nya och gamla röster givit oss visuella konstverk med unika handlingar och välutvecklade karaktärer. CGI-användningen är bättre än någonsin, och superhjältar är sina egen genre som man inte kan skoja bort.
Men trots alla episka intryck är det alltså en av de mest tekniskt avskalade filmerna som är årtiondets bästa. Enligt mig är det ett tydligt kvitto på filmkonstens oemotståndliga kraft till att påverka känslomässigt oavsett storlek och budget, tack vare dedikerade och talangfulla personer framför och bakom kameran med en distinkt vision.
”Blue Valentine” är inte en lätt film att smälta, och den stannar kvar hos en i efterhand. Det är samtidigt en väldigt svår film att sluta kolla på när man väl börjat. Det är en ofiltrerad, vacker, vidrig, mänsklig upplevelse som verkligen berör. Det är framförallt en av de starkaste filmerna som någonsin har skapats.
Men trots alla episka intryck är det alltså en av de mest tekniskt avskalade filmerna som är årtiondets bästa. Enligt mig är det ett tydligt kvitto på filmkonstens oemotståndliga kraft till att påverka känslomässigt oavsett storlek och budget, tack vare dedikerade och talangfulla personer framför och bakom kameran med en distinkt vision.
”Blue Valentine” är inte en lätt film att smälta, och den stannar kvar hos en i efterhand. Det är samtidigt en väldigt svår film att sluta kolla på när man väl börjat. Det är en ofiltrerad, vacker, vidrig, mänsklig upplevelse som verkligen berör. Det är framförallt en av de starkaste filmerna som någonsin har skapats.
Vilken var årtiondets bästa film enligt dig? Kommentera nedan.
