Därför är "Grace and Frankie" sommarens måste-tv

Vi har fått se de första sex avsnitten av Netflix egenproducerade komediserie med Jane Fonda och Lily Tomlin i huvudrollerna. Här är fem anledning till varför du måste se den.

Detta är ett klassiskt radarpar som de flesta av oss minns från komediklassikern ”9 till 5” från 1980. I filmen spelar de sekreterarna Judy Berland (Fonda) och Violet Newstead (Tomlin) som tillsammans med Dolly Partions karaktär Doralee Rodes hämnas på chefen som är en riktig mansgris. Fonda och Tomlin hade båda fantastiska karriärer både innan och efter filmen, Fonda har Oscarbelönats för ”Hemkomsten” och ”Klute – en smart snut” och nominerats för ytterligare fem prestationer och Tomlin Oscarsnominerades för ”Nashville” och har briljerat i filmer som ”Short Cuts” och serierna ”Vita huset” och ”Damages”. 

De är två giganter som nu återförenas och det är riktigt kul att se de i frontlinjen för det är där de hör hemma. De spelar Grace och Frankie, två vitt skilda personligheter som finner varandra när deras makar inleder en relation med varandra och lämnar dem. Kvinnorna har inte mycket till övers för varandra men märker att deras liv är sammanflätade och knyter band till varandra. Det är inte bara deras roller som känns väldigt olika varandra (Grace är den eleganta och ordentliga som skyr allt som stavas onyttigt medan Frankie är den ohämmade excentrikern och känslomänniskan) utan även Tomlin och Fonda, i såväl utseende, personlighet och sättet att agera. De kompletterar verkligen varandra och lyfter fram varandras bästa och roligaste sidor. 

Ni som varken har sett ”9 till 5” eller ”Grace and Frankie” och tvivlar på duons kemi kan titta på detta klipp ifrån årets Golden Globe-gala då de presenterade årets manliga skådespelare i komedi/musikal. De här två är Girlpower. 

De allra senaste åren har man kunnat skönja en ny trend på biorepertoaren, äldre har börjat ta plats på filmduken och då inte bara som ett bihang till de yngre i huvudrollerna. ”Amour”, ”Hope Springs”, ”Hotell Marigold”, ”Expendables”, ”Last Vegas” är alla exempel på filmer där 60+ får axla huvudroller. Men ändå är dessa filmer undantag och trots att det är just seniorer som går mycket på bio så är majoriteten av utbudet till största delen för unga och medelålders. Att se Fonda (född -37) och Tomlin (född -39) spela huvudroller i denna oerhört finstämda och roliga serie är inte bara ovanligt utan härligt befriande och man vill skrika: ÄNTLIGEN! Graces man Robert spelas av Martin Sheen och Frankies av Sam Waterson och de är inte direkt några ungtuppar de heller, båda är födda -40 och har en kemi sinsemellan och till kvinnorna. För alla oss som har sett ”Vita huset” och/eller ”The Newsroom” är det kul att återigen se denna kvartett tillsammans, i ”Vita huset” spelade Sheen som bekant president och Tomlin sekreterare och i ”The Newsroom” spelade Waterson nyhetschefen och Fonda bolagschefen.

Det är inte långsökt att tro att engagerande porträtt på äldre gör att åldersfascismen minskar. Vi lever i en ungdomsfixerad värld vilket skildras i serien, både genom utseendehets och genom att Grace och Frankie söker arbeten men inte önskas på grund av att ”de har gjort sitt”. Fonda och Tomlin har också en härlig självdistans, exempelvis har Fonda (som fortfarande ser ut som Barbarella i kroppen) gjort skönhetsoperationer vilket hennes karaktär får en kommentar om av Frankie. 

Det gör alla gott att se en mångfald inom film och tv-serier, oavsett om det handlar om kön, etnicitet, sexuell läggning eller ålder. Om man som manusförfattare och regissör väljer att visa upp en stor bredd människor och gör dem till icke-stereotyper får tittarna en insikt om att vi människor är ganska lika, trots allt. I serien skildras en av människans största skräck, att vara ensam, att bli lämnad… och det gäller oavsett om du är 5, 15, 25, 50 eller 75 år.

Som alltid när det kommer till Netflix egenproducerade serier är det kvalité och det bådar ännu mer gott när den är signerad Marta Kauffman, en av upphovspersonerna bakom ”Vänner”, som är en av två skapare bakom serien. Även om skådespeleriet håller en hög nivå så vore serien ingenting utan sitt manus. De vassa replikerna (som framförallt kommer ur Tomlins mun), de rappa scenerna, kemin mellan skådespelarna och karaktärer som är lätta att tycka om är precis som i ”Vänner” seriens styrkor. Även om det finns en väldigt varm och mysig ton mellan kvinnorna i serien så är de också väldigt sarkastiska och dräpande mot varandra. 

Serien är inte heller så präktig som ”Vänner” ofta var utan ”Grace and Frankie” är precis som huvudpersonerna – kompromisslös. Detta blir tydligt i en scen då Frankie och Graces ena dotter blir höga tillsammans, en lång och hejdlöst rolig och fyndig scen som går ut på att de är höga, ramlar och beter sig korkat som annars mest Seth Rogen-typer får göra i amerikansk tv. 

Som tidigare nämnt är Fonda, Tomlin, Sheen och Waterson i högform och de är en fröjd att se. Men de får fin uppbackning av framförallt June Diane Raphael och Brooklyn Decker som spelar Graces döttrar, Brianna respektive Mallory. De är riktigt roliga och det är kul att se lite mer anonyma ansikten som lär ha en lovande framtid framför sig. 

Premissen går ut på att Graces och Frankies män, som är delägare i samma advokatbyrå, dels kommer ut ur garderoben och dels berättar att de är kära och lämnar sina fruar. Men trots att detta är själva förutsättningen för historien görs det ingen större grej att de är ett homosexuellt par utan de är skrivna som ett ”vanligt” par som brottas med skuldkänslor och lyckan över att följa sina hjärtan. 

Lägg därtill underbar musik (som Cat Powers ”The Greatest) och perfekt långa avsnitt på knappt en halvtimme så har ni den mysigaste och bästa serien just nu.