Sommarens svenska serie "Gösta" kommer rädda din tv-höst

Lukas Moodyssons nya serie "Gösta" visar det absolut mest svenska i sitt esse. Den driver subtilt med den svenska ängsligheten, stela situationer och pinsamma tystnader när nyutexaminerade psykologstudenten Gösta har packat ner sina käraste ägodelar och lämnat huvudstaden för ett sommarvikariat på BUP.

I takt med att Gösta upptäcker sina nya vardagsmiljöer mitt ute i ingenstans och gör sig hemmastadd både i sin lilla hyrda stuga ute i skogen och på jobbet, slås jag av att hur enkelt det hade varit att gissa vem regissören är om man inte hade det på papper. Scenografin och miljöerna påminner mig om ”Tillsammans” och småstadsångesten som fyller BUP om ”Fucking Åmål”. Men detta i åtanke är det inte svårt att få höga förhoppningar redan från start.

 

 

Så vad är det egentligen som gör att vi följer Gösta denna sommaren? Jo, Gösta har ett problem, han är för snäll. Han är en tillskruvad version av ”Yes Man”, med skillnaden att han aldrig någonsin sagt nej. Han är känslostyrd och låter hjärtat leda honom i alla lägen. Gösta källsorterar, hjälper tanten han stöter på vid vägen med att bära hennes kassar hela vägen hem, trots att det gör att han missar sista natt-tåget för att träffa sin tjej, ger tiggaren utan affären den påse mat han precis köpt till sig själv, trots att han knappt har pengar, och han skjutsar personen som sekunderna innan försökt stjäla hans cykel genom stan. Ni hör ju.

Men även om det är en karaktär som i många lägen känns överdriven och overklig kan man inte låta bli att tro på att Gösta verkligen finns. Detta har vi Vilhelm Blomgren att tacka för. En skådespelare som vi först lärde känna i ”De dagarna som blommorna blommar” som med sin rollprestation i ”Gösta” visar att han är en skådespelare vi kommer se mer av framöver. Han tar Gösta på allvar, vilket gör att det inte går att tvivla eller förminska Göstas tankegångar och handlingar.

 

 

I de övriga rollerna ser vi Amy Desismont som hans klängiga flickvän, Mattias Silvell som hans extremt krävande pappa och Regina Lund som den bohemiska mamman. Alla i roller som förlitar sig på att han sätter deras behov framför sina egna.

En sits som gör att den lilla stugan mitt ute i ingenstans fylls av fler och fler knepiga karaktärer under seriens gång som Göstas godhet har släpat med sig in genom dörren. Vi möter allt från en flykting, till en ängslig wannabe singer-songwriter till en deprimerad tonåring.

För mitt i vardagskaoset som hans pappa och hans flickvän skapar genom att förlita sig på honom, behöver han prestera på jobbet. Där barn efter barn sätter sig i hans stol och berättar om sina problem. Med en premiss som hade kunnat tillhöra en slapstick-komedi balanserar serien mellan att vara en vanlig vardagsskildring och en dramakomedi.

 

Även om det är en svår genre att sätta fingret på, går inte att förneka att det är en rakt igenom gemytlig serie. Bland skämskudde-ögonblick och orealistiska situationer, låter scenerna oss drömma oss bort till en plats där världen är full av godhet och till tanken att om alla bara var lite mer som Gösta vore världen en bättre plats. Situationerna som uppstår när man är för snäll, är lika delar tragikomiska som ångestframkallande och antihjälten som vanligtvis har huvudrollen i serier som dessa är en hjälte på riktigt. 

Men även om man spenderar mycket av tiden som man tittar på serien med ett leende på läpparna, spenderas mest tid på att tycka synd om honom och se fram emot att han når bristningsgränsen. För den måste väl komma någon gång?

 

 

De fyra första avsnitten släpps den 1 juli på ”HBO Nordic” och därefter kommer avsnitten en gång i veckan. Mitt tips är att du skippar ”Gösta” i sommar och istället skriver upp den på ”Att se”-listan för hösten när alla avsnitt blivit släppta. Jag är övertygad om att ”Gösta” ses bäst i sin helhet under en kväll eller två, när kylan börjat krypa sig på och man behöver en sista dos svensk idyllsommar för att överleva hösten.