Det är inte som det var, hela Hollywood är i förändring. Branschen ser inte ut som den gjorde. Är man negativt lagd säger man att det inte längre finns några möjligheter, att hela filmindustrin blivit feg och desperat. Men är man som jag, en obotlig optimist, ser man denna tid som en spännande tid där allting kan bli precis hur som helst.
Kanske är det därför jag förälskat mig i denna film, "Hollows Grove", som ännu inte är färdig. Den är gjord med kärlek och respekt till det gamla men med fullkomlig acceptans och fascination av det nya. Det är logiskt med tanke på att männen bakom filmen är av två generationer, far och son. Craig Efros, regissör, författare och producent av "Hollows Grove" har alltid älskat skräckfilmer. Craig gillar skräckfilmer där det är på riktigt, specialeffekterna används minimalt.
Craig har jobbat inom filmindustrin länge, för att vara en ung man. Han växte upp kring film. Hans pappa, Mel Efros, har varit med och producerat filmer som "Star Trek", TV-serier som "MacGyver" och "Gilmore Girls". Att det blev en karriär inom film för Craig är inte förvånande. Vad som är mer överraskande är att detta är första gången Craig arbetar med sin pappa på det här sättet. Det har varit viktigt för honom att hitta sin egen väg. Och hans egen väg tog honom hit, till "Hollows Grove". Filmen handlar om ett gäng dokumentärfilmare som vill dokumentera hur serier som "Ghost Hunters" görs. Vad de inte är beredda på är att det blir lite mer verkligt än vad de hade tänkt sig.
Kanske blev det även på gränsen till för verkligt för filmteamet som spelade in "Hollows Grove". Allting spelades in på ett gammalt sjukhus i nordöstra delen av LA, Boyle Heights. Detta sjukhus är öde förutom de spökjägare som har sitt kontor här och en del turer som låter andra spökkännare komma hit. Det känns i korridorerna. Två våningsplan är avstängda. Ett par personer ur filmteamet ville gå upp och utforska de två översta planen. En av dem möttes av en man som stod ovanför och förklarade för honom att dit upp får han inte gå. En annan kille ur teamet möttes av en liten träbit som kom flygande ner för trappan utan att det var någon ovanför. Den dagen jag får möjlighet att vara på set berättar Lenny, scriptan, för mig hur hon en dag lutade sig mot en vägg och blev alldeles yr och trött. Strax efter det konstaterades att alla batterier i kameror och liknande var urladdade.
Craig rycker lite på axlarna när jag pratar med honom om det, som för att säga, kanske, kanske inte. Han skrev filmen drygt ett år innan den gjordes. Alla som läste manuset visste att det var ett bra och unikt manus. Frågan var vem som skulle göra filmen. Efter en hel del funderande bestämde sig Craig och hans pappa, Mel, för att göra sitt första projekt tillsammans.
Efter en kort tid av noggrant planerande blev det en nio dagars inspelning. Att det blev en kort tid av pre-production berodde på Sid, fotografen som hade tid att jobba just i oktober 2012. Det är inte ovanligt att spela in en film på nio dagar idag. Det är en annan känsla med lågbudget-film. Som på en teater känns det i luften. Som om alla vet att nu flyger vi och vi måste igenom detta vad som än händer. Det var långa dagar för alla inblandade visste att de tog del av något som kan komma att bli en framgång.
Detta må vara en lågbudgetfilm och en film inspelad på nio dagar. Men här är det många som jobbat på större produktioner. Regissören har omgivit sig med människor som är mer än varma i sina kläder. På set är det många som kan berätta en hel del historier om Hollywood och dess karaktärer. En av de mest aktuella historierna är att fotografens pappa var den make-up artist som numera kallas FBI:s Hollywood-connection i samband med projektet "Argo".
Jag kan inte garantera att filmen heter "Hollows Grove" när den kommer ut, men jag lovar att hålla er uppdaterade. Trots att filmen ännu inte är klar är det med stor glädje jag har introducerat er till en regissör som är i början på en lång karriär inom film, Craig Efros.
