De utstötta får sin revansch i "Heathers" - vi kollar in nya high school-serien

Kultfilmen med den sanslösa svenska titeln "Häxor, läxor och dödliga lektioner" (det kunde bara hända på 80-talet!) har fått en uppgradering till 2010-talet.

Men spelreglerna på high school har förändrats radikalt de senaste 30 åren. Nu är det de som är annorlunda som styr i korridorerna och sätter agendan - som den tjocka Heather Chandler, den svarta flatan Heather McNamara och den könsöverskridande queerkillen Heather Duke. En vanlig blond cheerleader anses platt och tråkig, medan de som sticker ut vinner popularitet och följare i sociala medier.

 

 

TV-serien "Heathers" följer annars samma mall som high school-filmer satt sedan John Hughes storhetstid. Den handlar om osäkerheten kring vem man är och vem man vill vara i de omskakande tonåren. Den leker med klyschor, stereotyper och grupperingar. Och såklart visar den hur alla stannar upp och gapar stort när skolans tuffa gäng går i slowmotion genom korridorerna. Serien går i samma spår som inte bara "Heathers"-originalet, utan även "Clueless", "Mean Girls", "Glee" och det mesta i samma genre. Men den vill också vara lite elakare och vassare än resten.

"What if the next new revolutionary thing is just to be normal?"

Den färgstarka trion som utgör seriens titel är såklart seriens stora behållning. De har bitchiga kommentarer och en tuff attityd mot alla som kommer i deras väg - men de får mig att för en gångs skull heja på mobbarna. På något skruvat sätt känns det som en skön "nördarnas revansch"!

 

 

Seriens egentliga huvudperson är Veronica, en söt men blyg tjej som en gång i tiden var Heather Chandlers vän. I sällskap av JD, en nyinflyttad bad boy, börjar Veronica inse hur dåligt behandlad hon har blivit. Innan hon hinner reagera har mystiske JD planerat en hämndaktion för att lära Heather Chandler en läxa... Upplägget känns nog igen från filmen, men detta är bara första avsnittet av totalt sex. Det finns alltså utrymme för serien att hitta sin väg och utveckla en egen story.

Jag kan uppskatta en bra high school-satir. För första gången på många år blir jag påmind om mina tonårs kortlivade guily pleasure-serie, Ryan Murphys "Popular". Men svart humor är knepigt. Passar man sig inte kan det bli rent av osmakligt. I USA flyttades seriens premiär efter en skolskjutning i våras, för det här med elever som planerar mord på sina klasskamrater kan ju anses lite... känsligt nuförtiden. Kort därefter valde Paramount att stoppa "Heathers" helt. När den första säsongen nu släpps på svenska HBO Nordic, är det ovisst om det någonsin blir fler.

 

 

Kanske är det lika bra. För redan efter andra avsnittet börjar jag bli mätt på ytligheten i "Heathers". Då har samma skämt om Instagram-filter och gräsliga accessoarer upprepats gång på gång, och vi förstår: det handlar om falska känslor, falska vänner och... kanske inte så mycket mer. När två karaktärer nås av nyheten om en väns självmord, kommer frågan:

"Are we supposed to unfollow her now?"

Skrattet fastnar i halsen när en huvudperson skär upp sina handleder på en fest, bara för att upptäcka att ingen lägger märke till henne. Långa spår av blod följer henne hem, där inte ens föräldrarna orkar titta upp från tv:n. Scenen lämnar så dålig eftersmak att det känns nästan inte rätt att titta vidare. Det är inte humor längre, det är bara becksvart, och sådant bör seriens skapare överlåta till "Tretton skäl varför" som åtminstone tar tonårsproblem på allvar.

Det finns till en början en god tanke bakom "Heathers", där klassiska underdogs fick visa sig självsäkra och starka - men de här karaktärerna förtjänar en tv-serie med lite mer finkänsla och balans.