Det finns egentligen inte många fördelar med analog film. Det är dyrt, det är krångligt och det är inte alls särskilt praktiskt. Ändå är vi många som älskar den alldeles unika känslan av att se en fysisk filmrulle projiceras på den stora duken. De varma färgerna, djupet i bilden, det där surrande ljudet och den irrationella grynigheten är alla egenskaper som inte finns i den digitala filmen, eller i alla fall inte på samma sätt.
I en sju minuter lång kortdokumentär av Steven Bognar i samarbete med The New York Times diskuteras 35-millimetersfilmens roll i dagens filmklimat, varför den är viktig och huruvida det finns en plats för den i framtidens biografer. Och framförallt ges en nostalgisk bild av en klassisk verksamhet som är på väg att dö ut:
Vad föredrar ni, analog eller digital film? Är viktigt att bevara den analoga filmvisningstekniken eller har den helt enkelt spelat ut sin roll?
