2013 fick vi lära känna äventyrslystne Ragnar Lodbrok och man skulle kunna säga att resten har blivit historia, i dubbel bemärkelse. Skaparen Michael Hirst må ha tagit sig historiska friheter för att få till det här långa och blodiga äventyret, men det lär ha varit oundvikligt.
Spoilervarning för de som inte har sett de sista tio avsnitten av "Vikings".
När den första halvan av säsong 6 avslutades fick vi se Ragnars son, Björn Järnsida på slagfältet, där han kämpade mot de invaderande rusierna (dåtidens ryssar). Men som vi alla nu vet skadades han svårt och förpassades till sjukbädden, mer död än levande. Men visst skulle han repa sig? Både ja och nej. Mot bättre vetande begav han sig återigen ut på slagfältet, där han skrämde slag på rusierna, som hade fått veta att han var död.
Denna inledning kan man verkligen inte klaga på, men det som kommer härnäst håller dessvärre inte samma nivå. Efter Björns bortgång skiftar man fokus till framför allt Ivar Benlöse och Vitsärk, men även till deras broder Ubbe som vill utforska den världen som finns bortom Island.
Det finns dock ännu en nyckelspelare som kommer spela en stor roll i den här historien och det är den beryktade Harald Hårfager. När bröderna Ivar och Vitsärk återvänder till Kattegatt bestämmer de sig för att dra till England för att sätta kung Alfred på plats, en gång för alla. Den som kan sin historia visste att det skulle sluta med fejder mellan Ivar och Alfred och där den sistnämnde skulle stå som slutsegrare. Som jag skrev tidigare har Hirst tagit sig friheter med historien, här valde han att inkludera Harald i dessa strider.
Samtidigt som de krigar i England beger sig Ubbe ut på en rejäl upptäcktsresa, som också är det som är det mest fascinerande i de här sista avsnitten. Efter en relativt snabb sejour på Grönland kommer de slutligen fram till något som liknar paradiset för vikingarna. För de som är nyfikna på var de befinner sig finns det några teorier om det. Det är antingen Nova Scotia eller New Foundland utanför Kanada. Min gissning är att det är Nova Scotia (se bild nedan).
Anledningen till att jag tycker att Ubbes upptäcktsresa är det bästa i säsongsavslutningen är att deras nyfikenhet och osäkerhet känns genom skärmen, och ja, man skulle själv vilja vara i deras kläder och beträda outforskad mark (nåja, bortsett från de som bor där eller i närheten).
Men det finns en sak som gör detta så fascinerande och det är att de hittar en gammal bekant bosatt i en trädkoja, som av infödingarna kallas för den galne mannen. Javisst är det ingen mindre än Floke, som självklart alltid gestaltas med bravur av Gustaf Skarsgård. Det går inte att komma ifrån att serien blev mindre intressant när den legendariske båtbyggaren försvann på Island.
Med det sagt så köper jag inte att Ubbe och Floke råkar hamna på exakt samma ställe i den outforskade världen. Men jag kan låta det passera, på samma sätt som att jag nu har smält att vikingarnas dialog är på engelska och att Rollo och Ragnar var bröder och levde samtidigt (i själva verket levde de i olika tidsperioder och var inte alls besläktade med varandra).
För Hirst lyckades mot förmodan knyta ihop den här vikingasäcken bra, jag kan till och med säga att jag gillade det. Harald och Ivar mötte sitt öde, medan Vitsärk konverterade och blev kyrklig. Ubbe och Floke lämnades på stranden och filosoferade över livet.
Själv lämnar jag den här underhållande serien med funderingen vad som egentligen hände med Kjetill och hans gudasända val. Det är dock bara en fundering som jag inte alls behöver ha svar på, den får bara placera sig i mitt vikingasinne medan jag inväntar Michael Hirsts nästa äventyr, "Vikings: Valhalla".
Vad tyckte ni om säsongsfinalen av "Vikings"? Tyck till nedan.
