När jag var 12 år gammal, började “Lost” sändas på TV. Jag minns att mamma och pappa var intresserade efter att ha sett trailers, och vi bestämde oss för att titta tillsammans på måndagskvällen, hela familjen.Vi kunde då diskutera avsnittet tillsammans. Det var supertrevligt, speciellt för en familj som sällan tittade på TV tillsammans.
När jag sen nådde vuxen ålder förstod jag att det skedde ett liknande fenomen i fikarummen runt om i Sverige när en stor serie släppte sina avsnitt. Alla såg det på kvällen det kom ut, sen kunde man snacka om avsnittet med sina kollegor på jobbet dagen efter. En härlig tid, och det kändes då som att man alltid hade någon att bolla med efter de många frågor som kom upp efter avsnittets slut.
Men tiderna förändras.
Förra året såg jag en av de bästa säsongerna jag någonsin har sett av en TV-serie. "Daredevil" säsong 3 på Netflix. Det var en underbar upplevelse, och när jag hade sett klart sista avsnittet ville jag inget hellre än att diskutera serien med mina kompisar.
Oj va naiv jag var.
“Jag har bara sett 3 avsnitt”.
“Jag har inte haft tid att kolla”.
“Vad är Daredevil”?
Jag hade binge-tittat igenom hela serien på två dagar, och mina kompisar hade uppenbarligen inte hållit samma, galna tempo som jag. Plötsligt kände jag mig lite ensam. Jag saknade tv-soffan med mina föräldrar. Och jag saknade fikarummet.
Med tiderna förändras människors behov, och den tydligaste trenden vi ser nu inom underhållning är att man vill kunna titta när det passar en själv. Serierna ska anpassa sig efter en själv, inte tvärtom. Det innebär också att man sällan tittar på en serie samtidigt som sina vänner, och där går den härliga diskussionen förlorad. En era har passerat.
Det finns så klart flera fördelar med att kunna binge-titta på sin favoritserie. Jag såg nyligen alla säsonger av “Vikings” på ett par veckor, och jag kunde leva mig in i världen på ett sätt som inte hade gått om jag hade fått ett avsnitt i veckan. Känslan av att direkt kunna starta nästa avsnitt och spendera en eftermiddag i vikingatidens Norge är tillfredsställande, det går inte att komma ifrån.
Men frågan är om det är värt det? Nu med en ny säsong av "Game of Thrones", där varje avsnitt släpps på måndagen i Sverige, känns det som att vara tillbaka i 2004. Plötsligt snackar alla om avsnittet på tisdagen (förutom hardcorefansen som såg det på månag morgon). Plötsligt har man kompisar igen på resan genom säsongen.
Som sagt så finns det alltid fördelar och nackdelar när det sker stora förändringar inom underhållning och teknologi. Streamandet, och binge-tittandet är här för att stanna. Men ibland är det skönt att inte få allting serverat framför sig. Ibland kan det vara behagligt att ta ett avsnitt i taget och dra ut på njutningen. Kolla bara på vad folk snackar om i fikarummet nästa tisdag. Det är inte vädret, ryggvärken eller priset på tvättmedel. Det är "Game of Thrones". Och jag älskar det.
När jag sen nådde vuxen ålder förstod jag att det skedde ett liknande fenomen i fikarummen runt om i Sverige när en stor serie släppte sina avsnitt. Alla såg det på kvällen det kom ut, sen kunde man snacka om avsnittet med sina kollegor på jobbet dagen efter. En härlig tid, och det kändes då som att man alltid hade någon att bolla med efter de många frågor som kom upp efter avsnittets slut.
Men tiderna förändras.
Förra året såg jag en av de bästa säsongerna jag någonsin har sett av en TV-serie. "Daredevil" säsong 3 på Netflix. Det var en underbar upplevelse, och när jag hade sett klart sista avsnittet ville jag inget hellre än att diskutera serien med mina kompisar.
Oj va naiv jag var.
“Jag har bara sett 3 avsnitt”.
“Jag har inte haft tid att kolla”.
“Vad är Daredevil”?
Jag hade binge-tittat igenom hela serien på två dagar, och mina kompisar hade uppenbarligen inte hållit samma, galna tempo som jag. Plötsligt kände jag mig lite ensam. Jag saknade tv-soffan med mina föräldrar. Och jag saknade fikarummet.
Med tiderna förändras människors behov, och den tydligaste trenden vi ser nu inom underhållning är att man vill kunna titta när det passar en själv. Serierna ska anpassa sig efter en själv, inte tvärtom. Det innebär också att man sällan tittar på en serie samtidigt som sina vänner, och där går den härliga diskussionen förlorad. En era har passerat.
Det finns så klart flera fördelar med att kunna binge-titta på sin favoritserie. Jag såg nyligen alla säsonger av “Vikings” på ett par veckor, och jag kunde leva mig in i världen på ett sätt som inte hade gått om jag hade fått ett avsnitt i veckan. Känslan av att direkt kunna starta nästa avsnitt och spendera en eftermiddag i vikingatidens Norge är tillfredsställande, det går inte att komma ifrån.
Men frågan är om det är värt det? Nu med en ny säsong av "Game of Thrones", där varje avsnitt släpps på måndagen i Sverige, känns det som att vara tillbaka i 2004. Plötsligt snackar alla om avsnittet på tisdagen (förutom hardcorefansen som såg det på månag morgon). Plötsligt har man kompisar igen på resan genom säsongen.
Som sagt så finns det alltid fördelar och nackdelar när det sker stora förändringar inom underhållning och teknologi. Streamandet, och binge-tittandet är här för att stanna. Men ibland är det skönt att inte få allting serverat framför sig. Ibland kan det vara behagligt att ta ett avsnitt i taget och dra ut på njutningen. Kolla bara på vad folk snackar om i fikarummet nästa tisdag. Det är inte vädret, ryggvärken eller priset på tvättmedel. Det är "Game of Thrones". Och jag älskar det.
