Ultras är supportrarna som gör allt för sin klubb och ger fotbollsläktarna en sprakande energi och atmosfär. De är också ett ständigt huvudbry för ordningsmakten och har potential till politisk kraft som provocerar makthavare världen över.
I en unik ny dokumentärfilm visar regissören Ragnhild Ekner ultras i allt ifrån Indonesien och Marocko till Italien och Polen, sammanlagt 8 länder i 4 världsdelar.
– I en polariserad tid erbjuder fotbollsläktaren en mötesplats utan motstycke. Det låter klyschigt, men där förenas vi för vår klubb trots olikheter på livets övriga arenor. Ett gemensamt påhitt som krossar gränser och spränger barriärer, säger Ragnhild Ekner i ett pressmeddelande.
Läktarkulturen som ett megafenomen
Läktarkultur är ett evigt ämne för debatt. Men också ett subkulturellt megafenomen som både speglar och påverkar sina olika samhällskontexter runtom jordklotet. Fotbollens bultande hjärta är ultras, supportrarna som anser sig vara den 12:e spelaren i laget och som i alla lägen gör allt för sin klubb.
De representerar en företeelse som är svårgreppbar och oåtkomlig för de flesta av oss. Många har en åsikt, men de flesta har ingen insyn. Allt det här skildras i Ragnhild Ekners dokumentär "Ultras".
– Med min film vill jag ge alla dem som ser fotbollskulturen som sitt andra hem en bekräftelse på att de är en del av något stort och mäktigt, något världsomspännande och samhällsförändrande, något intressant och meningsskapande, säger Ragnhild Ekner.
"En känsla av sammanhållning"
För att visa på ultras som en global rörelse har hon rest världen över och fokuserar i varje land på ett tema specifikt för den platsen. Till exempel hur tifon tillverkas och utförs i Göteborg, hur kvinnor som ingen annanstans i världen är ett vitalt inslag på läktarna i Indonesien och hur fotbollsarenorna i Marocko har blivit en plats där människor kan ventilera sin frustration över regimen och dess korruption.
Sedan tonåren har Ragnhild Ekner dragits till subkulturer som utmanar samhällskonventionerna.
– På fotbollsläktaren har jag funnit en plats där min röst tillsammans med mina kamraters skapar en känsla av makt och sammanhållning. Det är en berusande känsla som jag inte har upplevt någon annanstans. Jag kan förstå varför människor söker sig till dessa sammanhang. Speciellt i en värld där det är lätt att känna sig liten och obetydlig. På läktaren är det vi som sätter agendan.
Dokumentären "Ultras" får svensk biopremiär 28 mars.
