Som en diskbänksrealistisk sitcom full av igenkänningshumor för moderna par
Det första avsnittet är underhållande och fullt av igenkänningshumor från livets oheliga stunder i ett partnerskap. Killen försöker överleva som skådespelare medan frugan försörjer honom. Tillsammans har de två barn strax under tio-årsåldern och han är den som tar mest hand om dem. De har varit gifta i över ett årtionde och sexlivet går inte så bra. Killen börjar tvivla på sin manlighet och undrar om hans fru skulle tända mer på honom om han höll sig till den manliga könsrollen, med ett stabilt hantverkarjobb och hårda tag i sängen medan hon kunde vara hemmafru.
Avsnittet skildrar på ett roligt men samtidigt nyanserat sätt hur det kan se ut när man som ett modernt och progressivt par bryr sig om att leva jämställda med varandra och bryta mot könsrollerna, men samtidigt på en primitiv nivå finner sig själva mindre tända på varandra på grund av det.
Att bokstavligen försöka ta saken "i egna händer" på låg volym i vardagsrummet eller att överraska med könsstereotypt rollspel på Halloween funkar sådär när maken som skådespelare vill veta var hans rollspelskaraktär kom ifrån och vart han är på väg, vad hans motiv är och hela karaktärsbeskrivningen. Han är rätt bra på att "cockblocka" sig själv.
Det är en form av diskbänksrealistisk sitcom med plågsamt obekväma stämningar och om en mänsklig kamp att försöka leva upp till alla härliga ideal om feminism och närodlat i en väldigt typisk ung familjesituation.
Utmärkt rollsättning
I rollen som pojkvännen ser vi Michael Chernus, som känns igen som Piper Chapmans brorsa i "Orange is the New Black". Han passar alldeles utmärkt i rollen då han på utsidan är en storväxt och hårig björn, men i sitt skådespel är lika mjuk och gosig som en nalle. Hans mer hårdnackade flickvän gestaltas av Elizabeth Reaser, som har haft mindre roller i andra tv-serier, såsom "True Detective" (Laurie Spencer) och "Mad Men" (Diana Baur) och en hel del filmer på sin CV, senast huvudrollen i "Ouija: Origin of Evil", som har premiär i oktober. Även Orlando Bloom och Malin Åkerman dyker upp i senare avsnitt.
Är "Easy" rätt för ditt soffmys?
Medan det första avsnittet lockar till några sköna skratt, saknar den på samma gång substans i handlingen, på gott och ont. Personligen gillar jag "slice-of-life"-formatet med ett tema, snarare än ett klassiskt narrativ med uppbyggda konflikter och upplösningar. Vissa blir fruktansvärt uttråkade och närmast förorättade över att man kan bryta mot manusreglerna på ett sådant vis, men om det är till någon tröst är avsnitten under 30 minuter och bara 8 episoder långt, i antologiform.
För den som kanske letar efter en snabb och lättsam serie att äta middag framför eller slå på vid läggdags utan att behöva tejpa ögonlocken öppna, kan "Easy" vara helt rätt. Var dock beredd på att den kan skapa viss diskussion i par-myset och förväntningar du inte visste att din andra hälft har på dig kan uppdagas.
Kan "Easy" vara något för dig?
