Eftersnack: Actionpackad premiär av "The Bad Batch"

 

Har du ännu inte sett premiären så kan du streama "Star Wars: The Bad Batch" på Disney+ här.

 

 

På svenska kallas de Uslingarna, vilket 1) jag vägrar säga hädanefter och 2) missar ledtråden i deras namn. Säg att du bakar en massa kakor, men en smet får för mycket salt, då blir det en ”bad batch”. Det är inte fel på grundreceptet, nåt gick bara fel i processen. En mer korrekt svensk översättning hade varit ”Star Wars: Måndagsexemplaren” men det var väl inte tillräckligt coolt.

 

 

Om du minns handlingen i ”Klonerna anfaller” så byggs en armé av mandalorien Jango Fetts kloner på planeten Kamino. Som en Kaminoan (de mycket långsmala aliens som är ansvariga för att klona soldaterna) förklarar är The Bad Batch ”genetiska mutationer” men de har förbättrat önskvärda drag hos dem. Vilket förklarar varför Wrecker är stark, Tech är smart, Crosshair är bra skytt och så vidare, samt varför de inte är identiska som de andra klonerna.

 

Gruppen har en tendens att improvisera och inte följa alla order, men de brukar få jobbet gjort ändå.

 

 

 

Den inledande kvarten är onekligen lovande. Jedi Depa Billaba och hennes klontrupp blir anfallna av B1-droider (de där spinkiga droider med långa nosar från prequeltrilogin), och väntar på att hennes padawanlärling Caleb Dume ska komma med förstärkning. De förväntar sig en skvadron, men bara fem snubbar (röstskådespelaren Dee Bradley Baker gör röst åt samtliga i gänget) dyker upp. Det visar sig vara mer än tillräckligt, när Klontrupp 99 gör slut på fienden i en underhållande actionscen där de olika medlemmarna får visa upp sina unika färdigheter. Det är en spänning som de aldrig riktigt får upp igen, trots ett par till snygga actionscener.

 

Men knappt har de gjort slut på dem förrän klontrupperna uppmanas att utföra Order 66, det vill säga döda varenda jedi. De klontrupper som kom med Depa och Caleb lyder ordern utan en andra tanke, men av någon anledning verkar det inte fungera på the Bad Batch (99 uppochner är 66 – symboliken ändå!) för deras ledare Hunter låter Caleb komma undan.

 

Jag tycker det är ett perfekt sätt att börja den här berättelsen på. Vi kastas rätt in i handlingen, i en väldigt förvirrad tid, vi får god inblick i vilka karaktärerna är, vilka olika lojaliteter de har.

 

Mycket av avsnittets tid läggs på att påminna oss om att etablera världen vi befinner oss i: Imperiets allt hårdare grepp om galaxen och som inte skyr några medel för att röja undan de rebeller som försöker stå emot.

 

Den konflikt som verkar mest lovande är dock den mellan Crosshair och resten av the Bad Batch. Crosshair som redan från början var mer villig att lyda order, men vars talang som prickskytt var oumbärlig för gänget. Men nu när han modifierats har han gått från den grinigaste i sällskapet till en regelrätt fiende. Jag önskar att det fått lite tid att sjunka in, men det är väl vad resten av säsongen är till för.

 

Hoppas de blir bättre på cliffhangers.

 

 

 

Omega är en liten flicka på Kamino, som visar sig vara en till avvikande klon med nyzeeländsk dialekt. Hon är dock inte särskilt lik Jango Fetts kloner, så fritt fram att vilt börja spekulera om vem hon kan ha klonats från och varför. Har hon till och med Kraften?

 

Jag får lite Anakin i ”Det mörka hotet”-vibb av henne. Hon är begåvad, lillgammal med mystiskt ursprung, och totalt orädd på ett sätt som suger spänningen ur en scen. Jag är inte emot ett barn närvarande som koncept, jag förstår att Disney vill nå en bred målgrupp, att publiken behöver någon att möta den nya världen genom, men det känns inte naturligt.

 

Till att börja med är Omega extremt villig att åka iväg från allt hon känt med en grupp främlingar. Hon verkar inte heller vara särskilt rädd över att vara inlåst i en cell av någon som dödat (?) hennes robot. Hennes ”vårdnadshavare” verkar vänliga, men Omega verkar inte bry sig det minsta om att separeras från dem. Det känns som att små ändringar i manus hade fått det här att flyta bättre: kanske känner hon The Bad Batch sen innan, kanske måste de rädda henne så snabbt att hon inte får ett val, kanske är hon rädd att följa med men gör det ändå. Bara ge barnet någon sorts emotionell logik.

 

 

Som alltid i serierna dyker ett otal karaktärer vi redan känner igen, här är några jag vill uppmärksamma.

 

Roligt att se Caleb Dume (mer känd under namnet Kanan Jarrus framför allt i ”Rebels”). Han ska vara ungefär 15 år gammal här men röstskådespelaren Freddie Prinze Jr (!) gör inte ens ett försök att låta ung vilket blir distraherande. Det funkar bättre i den dubbade varianten, men där låter istället Omega som en vuxen kvinna som gör en barnröst så alltid är det nåt.

 

Amiral Tarkin (Grand Moff Tarkin i den första filmen) är en av de högst uppsatta inom Imperiet. Han är den som beordrar att Alderaan ska förstöras. Tarkin har fått mycket mer utveckling i de animerade serierna så det är rimligt att han dyker upp här också, men jag kommer inte över det faktum att Peter Cushing dog 1994 och inte hade någon aning om hur mycket hans ansikte skulle användas i olika sammanhang. Känns aningen dystopiskt.

 

Någon jag ser fram emot att se mer av är rebelledaren Saw Gerrera, han skapades av George Lucas för en tv-show som aldrig blev av, utan fick sin premiär i ”Clone Wars”-serien istället. Det mest kända framträdandet var dock i ”Rogue One” där han spelades av Forest Whitaker, och förutom att vara en extremist även var huvudkaraktären Jyns adoptivfar.

 

I trailern ser vi även att Fennec Sand som blev Boba Fetts kompanjon i ”The Mandalorian”, så vi behöver inte vänta till december innan vi får veta mer om henne.

 

 

 

Det var trevligt så länge det varade, men vi lever återigen i en värld där vi måste vänta en vecka mellan avsnitt på tv-serier. Jag förstår helt varför Disney följer den modellen när det gäller saker som ”The Mandalorian” eller ”WandaVision,” då de dels drar prenumeranter till plattformen, men  också ger upphov till diskussion under längre tid. Hade de släppts på en gång hade de kanske blivit diskuterade i max en vecka, nu blir det månader av förväntan, analys och hype.

 

Däremot tvivlar jag på att ”The Bad Batch” har samma dragningskraft. Jag tror att tittarna kommer tappa intresset mellan avsnitt, och sen kanske komma in för att se allt på en gång. De hade lika gärna kunnat släppa säsongen på en gång. 

 

 

En väldigt lovande första kvart, många återseenden, en grupp ärrade veteraner som deserterar och ger sig ut på nya äventyr, en vän som blir en fiende… Det finns definitivt något här.

 

Men ju längre avsnittet pågår desto mer börjar en fråga skava i mig – bryr jag mig? Jovisst är jag intresserad av att se mer från klontruppernas synvinkel… ja jag vill veta mer om detta plötsliga fiendskap med Crosshair kommer utvecklas... jag vill verkligen veta mer om Saw Gerrera…

 

Men är jag tillräckligt intresserad för 16 avsnitt? Det är förstås omöjligt att veta hur det här utvecklar sig, men i nuläget önskar jag att det här var en liveaction miniserie med högre åldersgräns. Det känns som att formatet animerad serie från 6 år kämpar mot berättelsen.

 

15 avsnitt till känns väl långt med tanke på vad vi fått hittills, mer en ansträngning än ett nöje, men nästa avsnitt kan mycket väl ändra det. Den som lever får se.