Det är svårt att säga om det är en styrka eller svaghet hos “Gomorrah” att sympatierna gentemot dess huvudkaraktärer skiftar så mycket. Ciro, som gått från att vara en smått sympatisk underhuggare till mordisk och intrigerande knarkbaron, har de senaste avsnitten varit den kanske mest förnuftiga och lugna av alla. Han får kämpa hårt för att hålla den bräckliga alliansen som styr Neapels knarkhandel vid liv, så fort han släcker en brand, börjar nästa. Det är inte utan att jag kommer på mig själv med att tycka synd om honom. Samme Ciro som ströp sin fru, beordrade mordet på sin bästa väns mamma och mördade en oskyldig tonårig flicka. Den Ciro. Jag vet inte om jag ska beundra eller avsky seriens manusförfattare för hur de leker med tittarna.
Don Pietro fortsätter sin sorgliga tillvaro i sitt minst sagt oglamorösa gömställe och han blir bara mer och mer förbannad. Efter den senaste tidens oroligheter har de äldre knarklangarna (som fortfarande är trogna Savastanoklanen) belagts med förbud att röra sig utanför sina kvarter. Det krävs ingen raketforskare för att inse att de inte gillar det. Men skam den som ger sig. I avsnitt sju börjar Don Pietros diaboliska plan för att återta makten över Neapels bakggator ta skruv. Den här gången koncentrerar han sig på alliansens mest framgångsrike langare, Gabriele, och lyckas med idel intriger att vända hans kollegor mot honom själv. Gabriele själv verkar obrydd om farorna och köper istället bilar och smycken till sin flickvän för pengarna istället för att skaffa skydd.
Gabriele, som på det stora hela är det här avsnittets huvudperson, visar sig vara en relativt sympatisk knarkbaron. Han skyr våld, bryr sig om sina mannar och är superkär i sin flickvän. Han går till och med så långt att han köper en panter för att imponera på henne (det går sådär). Men i slutändan är “Gomorrah” en tragedi i ultrarapid. Gabriele blir lurad av en av sina egna kumpaner och går rakt in i ett bakhåll. Där möts han av Don Pietro själv som kallblodigt skjuter ihjäl honom. Nu har planen gått i lås. Alliansen kommer misstänka varandra och snart kommer ingen kunna lita på någon.
Och så blir det naturligtvis. I avsnitt åtta faller bitarna på plats och Ciro börjar se hur alliansen går sönder framför sina ögon. Hans bästa vän och trogna följeslagare O’Nano får skulden för mordet på Gabriele och snart är vendettan igång. Till slut tvingas O’Nano att fly till en semesterort med sin familj men inte ens där är han säker. Han blir mördad framför ögonen på sin unga dotter. Nu är inbördeskriget ett faktum. När Ciro får reda på det vänder han upp och ner på kvarteren men utan att kunna hitta den skyldige. Till slut får han tag i yngligen som förråde Gabriele och sanningen uppdagas. Han sammankallar alliansen, nu står det klart att Don Pietro är tillbaka på riktigt. Nu är det krig.
Det märks att insatserna blir högre och högre allt eftersom säsongen fortskrider. Det enda smolket i bägaren är att konflikten mellan far och son Savastano kommer lite i skymundan när serien ger sig in i kvarterns lömska intriger. Men samtidigt är det här “Gomorrah” är som allra bäst. Inte ens när knarklangarna lyckas skramla ihop sig en mindre förmögenhet kan de fly från sina brott. I slutändan är gomorrahn ett monster som äter upp sig själv. Frågan är om någon kommer lyckas klara sig med livet i behåll?
