Eftersnack: Det hettar till i "True Detective"

Nic Pizzolatto är tillbaka med den efterlängtade nya säsongen av HBO-serien ”True Detective” och såklart är vi på tåget för att granska uppföljningen till förra årets stora tv-succé. Denna vecka har turen kommit till avsnitt tre på säsong två - ”Maybe Tomorrow”. Utöver veckoliga resuméer kan du också lyssna på podcasten Watching the Detectives med djupgående analyser och sammanfattningar av varje avsnitt.

Gummikulor! Såklart! Vi blev lite oroliga förra veckan att Ray Velcoro dragit sin sista suck efter en brutal ”double tap” medelst hagelgevär. Icke-närvaron av blod vittnade dock om att han kanske hade skottsäker väst, men det visade sig alltså vara gummikulor (”Likadana som polisen använder sig av” som Ray säger) som ”falkmannen” sköt honom med. Hårddisken som Ray såg strax innan sitt omtöcknade är dock borta, men med Velcoro i livet försvinner i alla fall övriga ledtrådar inte från utredningen. Rays tabbe att bege sig själv till Ben Casperes (förövrigt ljudisolerade) tillflyktsort – som vi själva irriterade oss över förra veckan – påpekas också av Ani Bezzerides som ger Ray en mindre avhyvling för sitt snedsteg. 

Och med en lika skadad som opålitlig Ray drar hon istället med sig trions mest buttre medlem Paul Woodrugh för att besöka borgmästaren Austin Chessanis hem i Bel-Air efter att ha noterat flera telefonsamtal som har ägt rum mellan Casperes lya och borgmästarens villa. Väl där möts vi av Chessanis nerknarkade troféfru och lättklädde son vars intressen går ut på att kasta ner prostituerade kvinnor från balkongen och anordna ”exklusiva fester”. Med den kaliforniska dekadensen tät i rummet känns det ganska tydligt att även borgmästaren är insyltad i Casperes utsvävande sexliv.

Pauls undertryckta gaysida fortsätter vara en kontinuerlig subplot i serien – extra mycket i detta avsnitt då vi dels får veta att han och en gammal armékompis hade sin egna ”Brokeback Mountain”-stund i en bergsby i Irak under kriget, något som sagda kompis längtar efter att få tillbaka. Men eftersom Paul inte har så lätt att acceptera den sidan hos sig själv slutar deras catch up i bråk – något som Rays kollega Teague Dixon är på plats att dokumentera (vad försiggår där?). Men det slutar inte där utan Paul fortsätter få gaytäta situationer kastade i ansiktet. Under lite fotarbete i form av att fråga runt bland Vincis prostituerade stöter han på en manlig eskort som Paul har oerhört svårt att ens se i ögonen (här börjar det gå lite för långt). Men den manlige eskorten visar sig ha betydelsefull information då han tar med Paul på klubben Lux Infinitum (samma klubb som ägs av Danny ”Guldtänderna” Santos). Här träffar de ytterligare en manlig eskort som för andra gången i avsnittet nämner något om ”exklusiva fester” och som dessutom nämner eskorttjejen Tascha, som verkar bli en allt viktigare röd tråd i Ben Caspere-fallet.

Efter att Ray gjort ett läkarbesök (där det konstateras att hans kropp, och framför allt då lever, är nere för räkning – om någon nu tvivlade på det) samt besökt sin kränkta vita gubbe till pappa (härligt gästspel av karaktärsskådisen Fred Ward) så är han tillbaka i utredningen och följer med Ani till en filminspelning. Den röda Cadillac som dumpade Casperes kropp går nämligen att spåra till produktionen och det visar sig att gamle Ben också ordnade lite skattelättnaden för filmproduktionen – samt fixade in bl.a. regissören på en av dessa ”exklusiva fester” som ständigt omnämns i detta avsnitt. Cadillacen visar sig dock ha blivit stulen och en av chaufförerna slutade av personliga skäl mystiskt nog en vecka tidigare. När Ray och Ani gör ett husbesök hos nämnda chaffis framstår han dock lika oskyldig som en kaksäljande scoutflicka och spåret känns dött. Då plötsligt (av en slump?) Cadillacen de är ute efter står i lågor på andra sidan staketet och en person i djurmask är på väg därifrån. En fotjakt och en borttappad gärningsman senare står Ani och Ray utpustandes vid motorvägskanten och Ray tar tillfället i akt (efter att ha räddat Anis liv) och frågar henne vad delstatspolisen egentligen har på honom utan att få något egentligt svar.

För Frank fortsätter saker och ting att skita sig. Hans finansiella problem skapar sådan turbulens inombords att han plötsligt har lika stora potensproblem som Paul Woodrugh. Detta skapar såklart problem när han och frun Jordan är mitt uppe i att skaffa barn på alternativa sätt. Bättre blir det inte när ryska investeraren Osip drar sig tillbaka för att fundera på saker och ting, vilket får Frank att fundera på om det kanske är detta ”jävla kommunistjudesvin” som ligger bakom Casperes död. Värre blir det när strax efter en av hans män hittas mördad i någon industrilokal, och det är här Frank börjar tappa det rejält. Han samlar ihop sina gamla underhuggare och kriminella kollegor inne på Lux Infinitum för att reda ut saker och ting, men gultands-Santos kan verkligen inte läsa av situationen och börjar mucka gräl med Frank som sänker honom rejält efter en smått överdådig fistfight. Efter denna mentala utlösning kommer Frank hem igen till Jordan som undrar om de ska prata om det som hände förut. ”Maybe tomorrow” svarar han och vi skrockar lite glatt av referensen till avsnittets titel.

En av frågorna som direkt uppstod i det här avsnittet var varför Ray Velcoro inte blev mördad. Visst, han är polis och sådana mord går inte omärkt förbi – men persone(r)n(a) som attackerade honom har redan mördat en statstjänsteman. Om Ray hade blivit omhändertagen hade många spår sopats igen. Kanske är det någon som känner till Ray som gömmer sig bakom falkmasken? Franks teorier om att Osip ligger bakom Casperes mord känns långsökt, men något skumt är det med den där ryssen. Viktigast i utredningen just nu känns som att luska fram mer kring dessa exklusiva fester samt få tag på Tascha. Och med Rays växande moral och hans och Anis alltmer ömsesidiga respekt känns det som att dessa detektiver kommer jobba hårt i nästa vecka för att ta reda på sanningen.

Det är svårt att inte bli förälskad i avsnittets öppningssekvens när Ray Velcoros undermedvetna spinner loss och bjuder på allt från Conway Twitty-imitatörer och daddy issues till ”Only God Forgives”-doftade panoreringar på händer – allt fångat i en perfekt David Lynch'sk drömstämning. Magiskt, och kanske säsongens hittills bästa scen.

Förutom att Ritchie Costers prestation som den korrupta borgmästaren fortsätter att vara säsongens mest tvivelaktiga kort, blir det heller inte bättre när vi får träffa resten av hans familj. Scenerna i casa de Chessani hörde till denna veckas tveklöst sämsta.

”Maybe Tomorrow” var inte lika citattungt som tidigare avsnitt, men när den manlige eskorten som Paul pratar med tycker att hans ska sluta med “This angsty cop drama you’re rollin’” så är ”True Detective” sällsynt självironisk, vilket känns behövligt.

För mer djupgående analys av veckans avsnitt - missa inte nästa del av Watching the Detectives som släpps på onsdag.
Nya avsnitt av ”True Detective” ser du varje måndag på HBO Nordic.