Efter att ha sett två avsnitt av ”Six” börjar jag kunna ana vart åt det lutar. Det är en dramatisk och våldsam serie med mer djup än pilotavsnittet först gav sken av. Som jämförelse kan jag berätta om en annan serie på HBO Nordic jag nyligen började se, "Strike Back. Den numera nedlagda serien har slående likheter med Six, storymässigt (specialsoldater på jakt efter en notorisk terrorledare i Afrika, that is). Den stora skillnaden är att "Strike Back" bygger på snabb action medan "Six" snarare känns drama, speciellt efter det senaste, andra avsnittet.
Trasiga familjer förenar
Den röda tråden, det som förenar medlemmarna i Team Six, är deras struliga privatliv. Ingen verkar kunna behålla en normal relation till sin närhet. Kanske för att de är elitsoldater (eller så är de elitsoldater just därför). Efter ett smakprov i pilotavsnittet utvecklas personligheter och privatliv rejält i det andra avsnittet, vilket ger serien mer verklighet och tuggmotstånd.
Lugnet före stormen
Team Six putsar sina kängor och ger sig av efter Boko Haram, skrikandes med dragna vapen. Inte. Det var i alla fall vad jag förväntade mig skulle hända. Istället får vi följa elitsoldaterna som noggrant förbereder sig för en fritagning av Rip. Det är snyggt, mycket snyggare än pilotavsnittet, och plötsligt känns grabbigheten mer nödvändig än fånig.
Utifrån två avsnitt gissar jag att ”Six” inte kommer att vinna några priser eller slå rekord i IMDb-poäng, men det är välgjort och fortfarande välspelat. Det enda negativa är att jag bara får ett avsnitt i veckan.
