Det stora kriget nalkas! Björn leder den stora hären allt närmre Wessex, och Aethelwulf känner sig allt mer och mer stressad. I en härligt mörkt komisk scen försöker han att förhöra en döende biskop angående hur många män som figurerar i den stora hären. Biskopen svarar med en klockren motfråga:
“How many blades of grass are there in a field?”
”Damn you! And may you rest in peace!”, ryter Aethelwulf ilsket ifrån sig. I och med att serien är överlag ganska tungsint av sig, så är det välkommet med dessa små stunder av komik. Det behövs mellan varven. Vad som följer efter detta är en väldigt fin scen mellan Aethelwulf och Alfred, där den förstnämnde tar farväl av den sistnämnde. Aethelwulf påminner Alfred om att hans äkta far alltid finns med honom.
I Kattegatt har Lagerda fullt upp med sitt eget krig. Det börjar med att handelsmän anländer, och Torvi anar oråd. Det gör hon helt rätt i, för en av de signalerar för en attack. Medan striden i Kattegatt drar igång med full kraft, så leder oäktingen, Egil, sina män mot hamnen, och längre in mot byn. Det verkar som att attacken kommer att gå hela vägen, och att Kattegatt är förlorat. Fast genom en skicklig skenmanöver så lyckas Lagerda få övertaget, och Astrid kastar ett spjut som träffar Egil i sidan. När Astrid tänker döda Egil på ett barmhärtigt sätt, så inflikar Lagerda med: ”Let him live.”
Vilket sätter igång en fruktansvärt smärtsam tortyrsekvens där Egil grillas över en öppen brasa. När Egil ser sin hustru bli hotad med döden, så kan han inte hålla sig längre. Egil avslöjar att han är anlitad av kung Harald Hårfager, vars syfte är att expandera sitt rike till Kattegatt. Lagerdas blick säger allt i detta ögonblick. Hon förväntade sig detta av Harald. Då hon förväntar sig det värsta av alla ambitiösa män.
I vanlig ordning så fortsätter käbblandet mellan Ragnars söner. Ivar fortsätter vara den stolta sonen som Ragnar har utsett till sin efterträdare. Sonen som ska hämnas Ragnar, och leda den stora hären till seger. Värre är det för Floke och Helga, som fortsätter att kämpa med den unga tjejen som Helga kidnappade från Spanien. Vid ett tillfälle försöker hon rymma, men Floke hittar henne ganska snabbt. Något som är intressant är att flickan verkar inte vara riktigt lika rädd för Floke som för Helga. När Floke tar henne tillbaka till Helga försöker hon kämpa emot, men till ingen nytta då Helga rycker in henne i tältet omgående. Detta kan ju inte sluta bra hur man än vrider och vänder på det.
Slutet är helt fantastiskt, och det enda som gör mig frustrerad är att det slutar väldigt abrupt. Vikingarnas stridsstrategier är nästintill genialiska. Ivar föreslår att de ska spana in stridsfältet, och verkligen dra nytta av skogarna, kullarna och landskapet. En ny typ av krigsföring, och det fungerar verkligen fenomenalt. Aethelwulf och den saxiska armén faller för varenda lilla knep. De ser vikingarna försöka ”fly” undan striden, och börjar jaga de. Vikingarna gömmer sig i skogarna och avlossar pilar från höger och vänster, vilket dödar flera av soldaterna av Wessex.
Till slut så får Aethelwulf nog av vikingarnas lek, och beordrar sina män att bege sig mot långskeppen, samt förgöra dem. Vilket är precis vad Ivar hoppas på. Floke är i total extas när han märker hur dåraktiga de brittiska soldaterna är, samtidigt som han hyllar Ivar och kallar honom för sin favorit bland Ragnars söner.
”You crippled bastard! You bloody mad genius! You were right!”
Man kan inget annat än att berömma Ivar för han har fullkomligt rätt. Aethelwulf och soldaterna rider rakt in i fällan. Björn och hären förbereder sköldväggen, och för den saxiska hären att anfalla. Nu är det allvar. Ragnars söner mot Kung Egberts son. Kommer det att bli lika episkt som "Game of Thrones" svårslagna, ”Battle of the Bastards”? Vi får se, men jäkligt adrenalinpumpande nevertheless.
Finalen av "Vikings" anländer nästa vecka på HBO Nordic, och väntan är sannerligen olidlig!
Vad tyckte ni om veckans "Vikings"? Kommentera där nedan.
