Jävlar vad skönt det är med ”Doctor Who” på juldagen. Från 2005 till 2017 var det en självklarhet, men sedan dess har serien flyttat till nyårsdagarna – inte precis den mest spännande dagen för det senaste avsnittet ur en familjeserie. Nu är dock julavsnitten äntligen tillbaka och det är spännande, det är äventyrligt, det är fullt av glädje och det är galet roligt.
Handlingen är inte mycket att skriva hem om, men ”The Church on Ruby Road” är en ursäkt för att visa upp vad den nya TARDIS-besättningen kan göra. Ncuti Gatwa och Millie Gibson får alla möjliga chanser att leverera nyanserade prestationer och bevisa varför seriens framtid tillhör dem. Inom bara några minuter blir det uppenbart att de gör det.
Aldrig sett ”Doctor Who” innan? Börja här.
Det magiska med ”Doctor Who” är att bara några veckor efter dess 60-årsjubileum kan serien plötsligt sända ett pilotavsnitt. För att kunna se ”The Church on Ruby Road” krävs inga förkunskaper om kultserien, det skulle lika gärna kunna vara här som allt börjar. Vem är karaktären som titeln syftar på? Vad är det med den blå telefonkiosken? Vad fan är det som händer egentligen?
En ny tittare har många frågor att ta itu med och det är redan innan seriens alla pågående berättelser och koncept ens hunnit introduceras. Det kan vara svårt för nya tittare att hoppa ombord, vilket gör det nödvändigt då och då att köra med ett inledande avsnitt utan allt bagage. Det viktigaste ”The Church on Ruby Road” behöver kunna vara är ett starkt skyltfönster för hur det är att titta på ”Doctor Who”.
Klart då att avsnittet är smäckfullt av humor, äventyr, action och drama. Den tar sig själv på största allvar lika ofta som det är en lekfull fars. Ibland smälter alla genrer samman till något helt absurt vilket är fallet med den fantastiska musiksekvensen ombord trollens skepp, avsnittets solklara höjdpunkt.
Ncuti Gatwa är en självsäker storm av karisma
Ett introduktionsavsnitt för en ny Doktor är en språngbräda för hur ”Doctor Who” kommer att se ut framöver. Det är där vi får reda på vilken typ av Doktor det är vi har att göra med. Är hen rolig? Fånig? Cool? Självsäker? Mystisk? Tillbakadragen? Den nya skådespelaren behöver få en chans att visa upp sig i så många typiska ”Doctor Who”-situationer som möjligt. Lyckligtvis får Ncuti Gatwa verkligen de möjligheterna i ”The Church on Ruby Road”.
Alla vanliga karaktärsdrag för Doktorn finns kvar, men Ncuti Gatwa är extremt karismatisk och cool på ett sätt karaktären ofta inte brukar vara. Han är även lekfull och kommer sjunga & dansa när det behövs, men han har fortfarande en djup empati och förståelse för mänskligheten. En höjdpunkt i avsnittet är varje gång han får reagera på renhjärtad godhet från människorna han träffar. Gatwa är en fantastisk Doktor.
Ruby Sunday är lika viktig som Doktorn
Russell T Davies får fortfarande mycket nytta av sina gamla knep som författare, men det är tydligt att mycket har inspirerats av det hans efterträdare gjorde med serien. Mycket av DNA:t i Ruby Sunday känns plockat direkt från Steven Moffats tid som huvudförfattare. Moffat var väldigt intresserad i tanken att den till synes helt vanliga människan vid sidan om Doktorn skulle kunna vara minst lika unik och mystisk som huvudkaraktären är.
Under Davies första lopp som huvudförfattare (samt allt som kom innan) var kompanjonerna ofta lägre i rang än den manliga huvudrollen, det var givet för karaktärsdynamiken i serien. Något som Moffat bevisade under sin tid, med karaktärer som Amy Pond, River Song och Clara Oswald, är att dessa karaktärer förtjänar lika mycket makt som själva Doctor Who. Detta var tydligast med Clara som ifrågasatte varför hon inte får lika mycket frihet och makt som Doktorn gör.
Det märks att Russell T Davies har uppmärksammat Moffats frågeställningar om Doktorns relationer till hans vänner. Ruby Sunday har en mystisk bakgrund rakt ur en sagobok som skulle passat in perfekt vid sidan om Amy Pond. I de kommande avsnitten kommer hon att utvecklas mer och tillslut kanske vi till och med får reda på vad det var som faktiskt hände med henne. Ruby är en lika spännande karaktär som Doktorn och förhoppningsvis kommer hon ha lika mycket makt i serien framöver.
Karaktärer kommer alltid först
”The Church on Ruby Road” är inte en banbrytande timme för ”Doctor Who” och det är inte heller en av seriens absolut bästa julavsnitt. Tidigare klassiker som bland annat ”A Christmas Carol”, ”The Husbands of River Song” och “Twice Upon a Time” har satt ribban väldigt högt för julstämningen, men för Russell T Davies är det hans personliga bästa. Under David Tennants tid var julavsnitten ofta inte mer än lättglömda och ytliga äventyr, de var aldrig starka exempel på Davies när han är som bäst.
Eftersom ”Ruby Road” introducerar många nya karaktärer och etablerar vad ”Doctor Who” kommer att vara från och med nu fanns det mycket mer än vanligt för Davies att göra med ett julavsnitt. Han njuter mest av att skriva en arbetarklassfamilj med väldigt jordnära problem. Davies vill att vi ska förstå att själva handlingen med troll och flygande skepp inte alls är lika viktigt som Ruby Sunday och hennes fostermamma. Trollen är underhållande, men de är inte en del av avsnittets kött och blod.
”The Church on Ruby Road” är en mycket välkommen återkomst till juldagen för ”Doctor Who”. Det är en stensäker introduktion till Ncuti Gatwas Doktor och Millie Gibsons Ruby Sunday som förbereder oss för äventyren som kommer i maj nästa år.
