Disneygudarna gav oss en tidig julklapp på Disney+, så sätt på dig din bästa Star Wars-jultröja (på min står det ”I’m your Father Sithmas”) och låt mig för sista gången sönderanalysera ett avsnitt alldeles för länge.
Här är 38 tankar om sista avsnittet på säsong två, ”The Rescue”.
1. Jag såg det förra avsnittet, och uppskattar att de åtminstone gav en förklaring, men jag kommer inte över hur lätt det är att hitta folk i rymden. Ska det inte vara åtminstone vara lite halvsvårt, särskilt när de är i rörelse och (förmodligen) använder hyperspace?
2. Ionkanoner avfyrar ioniserade partiklar som slår ut elektriska system. Vapnet används framför allt av rebellerna, och har tidigare syns till i både filmer, tv-serier och spel. Mest mest ikoniskt är förmodligen den här ionkanonen med lite suspekt design.
3. Piloternas huvor må se ut som grunden till en halvhjärtad Leia-cosplay, men de är inspirerade av tidiga piloters utstyrslar.
4. Jag kan inte förstå att det här är den bästa tagningen med Thomas E. Sullivan som spelar piloten som inte blir skjuten i ryggen. Han tar i alldeles för mycket, det blir styltigt. Även om det han säger är intressant, byggt från den där memen att Star Wars handlar om en ung man som blir radikaliserad. Vilket, som Mark Hamill själv sagt, är sant from a certain point of view. Men jag är för andrahandsgenerad för att riktigt kunna ta det till mig det Sullivan säger.
5. Angående hur många som faktiskt dog ombord på Dödsstjärnorna har Screen Rant gjort en bra sammanfattning, men det var uppskattningsvis 1,1 miljoner på den första Dödsstjärnan och 2,4 miljoner på den andra. Däremot dog ungefär två miljarder på Alderaan, så i skala är det definitivt värre. Värt är även att väga in vid en jämförelse var att Alderaan var fullt av civila, och att Dödsstjärnorna var militärbaser (även om det nog fanns "independent contractors" där, i alla fall om man ska tro några slackers i "Clerks").
6. Det känns som att de här cantinorna är galaxens McDonalds. De finns överallt och ser mer eller mindre likadana ut men har vissa lokala skiftningar. Sorgligt nog har Mando ännu inte hittat den där Bea Arthur från ”Pantertanter” som sjunger en sång i Star Wars ökända julspecial.
Här finns däremot en rodian (bättre känd som Greedo-alien), några aqualish och en snubbe med en Rebel Fleet Trooper-hjälm (de som blir dödade på Leias skepp precis i början av ”Stjärnornas krig”.)
7. En påminnelse om Bo-Katan och hennes kompis. Senast vi såg dem var i säsongens tredje avsnitt, där de övertalade Mando att hjälpa dem ta över ett av Imperiets skepp och sen berättade var han kunde hitta Ahsoka. Det är dock oklart var vi är nu och var de parkerat det stulna skeppet, det ser inte ut som vattenplaneten de träffades på i alla fall. Återigen oklart hur Mando och company lokaliserade dem.
8. ”Jag visste inte att sidekickar fick prata” säger sidekicken Koska. När hon sen säger att Boba snart hamnar i en bactatank säger hon i princip att hon ska skicka honom till sjukhuset. Bactatank har vi tidigare sett både Darth Vader och Luke ligga i för hjälpa läkningen av deras skador. Koska och Bobas lilla slagsmål är forcerat, men när vi har en wrestlingstjärna i ensemblen måste hon få visa vad hon går för.
9. Tidigare har Star Wars varit väldigt fokuserade på att spränga fiendens saker, men här återanvänder vi. Bra för dig, Bo-Katan.
10. Det verkar officiellt vara kanon att Boba Fett inte är en mandalorier. Det har varit omstritt länge bland fansen, Star Wars har gått fram och tillbaka, men jag tolkar det här som att Disney satt ner foten i frågan. Rätt kul att personen som fick folk att tycka att mandalorier är coola inte ens är en mandalorier själv.
11. Återigen tillbaka med energisparandet. Låt inte din elektronik stå och dra el, oavsett om det är din dvd-spelare på stand-by eller en skvadron mörktrupper.
12. Avsnittet lyfter när de närmar sig Gideons skepp. Planen för att ta sig ombord och hindra fler TIE-fighters att flyga ut är smart, och det är underhållande att se den falla på plats. Dock börjar jag undra om Temuera Morrison som spelar Boba Fett tar betalt per minut, för han är borta illa kvickt igen.
13. Bristen på räcken fortsätter vara en arbetsfara för de som jobbar på skeppet. Om någon snubblar på fel ställe flyter de alltså ut i rymden.
14. ”Ant-Man”-regissören Peyton Reed är tillbaka för det här sista avsnittet, och han är tveklöst rätt man för jobbet. Mängden action och vändningar är väl balanserat, och sköts snyggt (åtminstone från stunden de närmar sig skeppet). Jag älskar hur tekniken är filmad i avsnittet, det krävs verkligen en särskild talang för att få en landningsbana att se spännande ut.
15. Vill även ge ett shout-out till både fotografen och de som skött klippning och färgkorrigering, vet ni hur svårt det borde vara att se alla dessa individer i mörka kläder som springer genom en mörk hangar. Men det är aldrig något tvivel om vem det är och vad som händer.
16. För andra avsnittet i rad har vi en blaster som antingen låser sig eller får slut på ammunition. Mer information om hur blasters funkar hittar ni här. För mig känns det helt rimligt i Star Wars universum, där allt är högteknologiskt men på samma gång alltid krånglar.
17. När vår coola trupp springer in i hissen för att ta sig upp till bryggan ser vi att hissens väggar är likadana som i flera scener ombord på Snokes skepp, bland annat den där Kylo Ren slår sönder sin hjälm.
18. Designen på Mörktrupperna är fantastisk. De känns som något som skulle ge ett barn mardrömmar. En viss likhet till Darth Vader i den blankpolerade, svarta hjälmen som vagt påminner om en dödskalle. Blinkandet av vita och röda lampor mot den svarta hangaren är snyggt det med. Älskar hur de rör sig, att de är både tunga och snabba. Reed verkar i flera scener ha inspirerats lite av Terminatorn, både när Mörktrupperna försöker ta sig genom olika dörrar och när Mando tänder eld på en av dem.
19. Det känns som att Jon Favreau som skrev avsnittet haft en lång diskussion med Disney om hur nära en svordom de egentligen får komma, och slutligen landade de i att ”son of a motherscuffer” är okej.
20. Moff Gideon och Mando har matchande mustascher, och du kommer nu aldrig kunna sluta tänka på det.
21. Baby Yoda är tillbaka i sina små, små handklovar. Känns som evigheter sen vi såg hans lilla ansikte. Jag är nyfiken på exakt vad de gör med Baby Yodas blod, och hoppas att vi får veta mer om det i nästa säsong. Den där kloningenjören är väl fortfarande kvar på Bobas skepp?
22. Gideon pratar om att skapa ordning (”order”) och tittaren vet att de onda är på väg att skapa First Order. Jag fattar, jag fattar. Dessutom förmodligen en blinkning till när Darth Vader säger till Luke att tillsammans kan de skapa ordning i galaxen igen.
23. Det märks att Giancarlo Esposito älskar att spela ond, att han vill göra varenda nyans av det innan han tvingas lämna produktionen. Vi vet bättre, Mando vet bättre, men visst tror man honom nästan när han säger att det bara att ta Baby Yoda och sticka?
24. Äntligen får vi veta varför Bo-Katan så hett eftertraktat mörksabeln, och att det som borde vara en klockren seger plötsligt är mer komplicerat. ”The Mandalorian” har lutat sig väldigt mycket mot ”Clone Wars” och ”Rebels”, så det gör mig uppriktigt förvånad när de ändrar något. Mörksabeln har nämligen tidigare bytt händer utan en strid, faktum är att den överlämnades till Bo-Katan själv som en gåva.
25. Star Wars har få övervakningskameror. Säger inte att alla Impieriets problem hade löst sig av fler övervakningskameror, men rätt många hade nog gjort det. Älskar att skärmen ser ut som en gammal tv med vridknappar och allt, att bilden är svartvit så att vi först inte ser ljussabelns färg.
26. En person i en lång cape vars huva står emot gravitationens alla lagar. Som anlände i en ensam X-vinge. Som har en grön ljussabel och bara en handske. Det verkar som att Baby Yodas långa meditation nådde en gammal bekantskap.
27. Mando gjorde Kevin Costner-dyket från ”Bodyguard” för Baby Yodas skull. Sann kärlek.
28. Hade någon förväntat sig en så här stor cameo så här i sista stund? Luke fucking Skywalker är här. Och visst är det en variant av John Williams musik som hörs i bakgrunden? Luke går in genom röken med ljussabel riktad mot golvet, på ett sätt som speglar hur Darth Vader gick ombord Leias skepp i "Rogue One." Gåshud.
29. På tal om ”Rogue One”. Där använde de sprillans teknologi med ambitionen att ge oss Moff Tarkin (Peter Cushing) och prinsessan Leia (Carrie Fisher) som de såg ut 40 år tidigare. Deras ansikten hamnade direkt i uncanny valley – den där platsen då något ser mänskligt ut men de små skillnaderna gör att de istället blir djupt obehagliga.
Jag skulle inte kalla denna unga Luke obehaglig, för det ser rätt jäkla verkligt ut när han tar av sig sin gravitationsföraktande huva, men samtidigt... ansiktet är lite för stelt, det är inte 100 procent än. Men det är så pass nära att jag tror alla skådespelare uppdaterar sina kontrakt och testamenten så att de kan kontrollera vad som kan göras med deras likhet.
30. Om någon är förvirrad i tidslinjen är vi ungefär fem år efter ”Jedins återkomst”. Luke har sen dess mest letat efter olika artefakter. Om han inte redan startat sin jediskola kommer han snart att göra det, där en av hans första elever kommer att bli hans systerson Ben Solo som borde vara ungefär 5 år gammal vid det här laget.
Dagens deppigaste insikt är att Baby Yoda eventuellt kommer att mördas av Ben Solo/Kylo Ren inom några år.
31. Mando vädrar mustaschen för Baby Yodas skull. Regissör Reed har en talang för att skildra faderskap, det är en kärleksfull scen, vilket behövs i den här galaxen. Jag tycker att det är rimligt att Mando visar ansiktet för Baby Yoda i den här scenen, men även efter förra veckans avsnitt känns det inte helt i enighet med hans karaktär att han bara visar ansiktet för alla andra. Åtminstone hade jag velat ha ett chockat ansiktsuttryck från Cara eller så, men att klippa bort från Mando och Baby Yoda skulle göra scenen sämre, så jag kan leva med det.
32. Jag älskar R2-D2 men det här rummet har nu officiellt för många referenser i sig. Vill dock tro att R2 berättar att han en gång hade en dragkamp om en ficklampa med någon som såg ut precis som Baby Yoda. Den bästa scenen.
33. Jag tror att Mando behöver en kram inför nästa säsong.
Bonustankar om bonusscenen
Här rullar eftertexterna, men som ett steg i Marvelfieringen av Star Wars finns det nu en bonusscen efter dem. Så här är några bonustankar om det.
1. Det verkar som att Jabbas tjänare Bib Fortuna är den som tagit över efter Jabbas död. Bib Fortuna träffade vi för första gången i ”Jedins återkomst”, men han kunde även siktas i ”Det mörka hotet” så han höll fast vid jobbet under årtionden i vad som måste varit en hemsk arbetsmiljö. Matthew Wood som spelar honom har gjort väldigt mycket Star Wars-grejer, framför allt har han jobbat bakom kulisserna med ljudet, men han har också gjort många röster till Star Wars tv-serier, spel och filmer. Passande nog gjorde han Bib Fortunas röst i ”Det mörka hotet”.
2. Bib har ätit upp sig sen senast, och håller fast vid traditionen att ha kvinnor fastkedjade vid tronen. Förra gången en twi’lek var fastkedjad i den här salen blev hon middag, så det känns bra att Fennec befriar henne.
3. Fennec och Boba ställer sig på falluckan, vilket får en att undra om de hittat något nytt monster ha där nere. Tatooine har bevisligen ingen brist på dem.
4. För den som behöver få sitt minne uppfriskat var det Jabba som anställde Boba Fett för att hämta Han Solo, men Boba är nu sin egen man. Som precis tagit över ett brottssyndikat (förmodar jag) och ett hus som verkligen behöver dammsugas.
5. Jag undrar om Boba planerat det här länge eller om det var ett plötsligt infall, om han planerat det varför har han inte gjort det tidigare, vad ska han göra med den här makten, varför väntade han så länge på att ta tillbaka sin rustning, och har han fortfarande kvar Dr Pershing i skeppet? Kan bara hoppas att hans nya serie ”The Book of Boba Fett” som landar om ett år kan besvara alla dessa livsviktiga frågor.
Sammanfattning avsnitt 18: "The Rescue"
Jag var rädd att avsnittet skulle kännas som ett antiklimax men det var allt förutom det. Jag trodde att de skulle lämna de flesta trådarna hängande till nästa säsong, men de gjorde ett bra jobb med att knyta ihop. Däremot hade jag föredragit om det här avsnittet delats upp i två, eller att de åtminstone sammanstrålat med Bo-Katan i förra avsnittet. Det känns som att det blev väldigt mycket på kort tid, väl mycket ”låt mig bara förklara vad som händer innan vi faktiskt kan göra saker”.
Uppskattar förstås att se Luke igen och känner skräckblandad förtjusning över hur tekniken går framåt. Jag skulle gärna se hans lilla jediskola innan alla dör och den bränns ner till grunden. Men jag förutsätter att Mando vid något tillfälle kommer att hälsa på Baby Yoda igen som han lovade, och att vi då även kommer att få möta den blivande massmördaren Ben Solo.
Avsnittet lämnade en lagom mängd frågor i luften, jag skulle tro att nästa säsong kommer att fokusera på Mandalore, de olika grupperna mandalorier, och förstås det som kommer hända mellan Bo-Katan och Mando nu. Den förra säsongen avslutades med att Moff Gideon tog sig ur sitt kraschade skepp med mörksabeln, vilket var en otrolig cliffhanger. Ingenting känns lika akut den här säsongen. Känns lugnt att vänta på nya avsnitt.
Säsong 2 var ojämn, det var väl många side quests. Jag hoppas att nästa säsong blir mer fokuserad. Jag älskar återseenden och blinkningar till fansen, men det kändes som att säsongen blev allt för beroende av det. Det kändes också som att personer som inte sett de animerade serierna hamnade efter, vilket känns som ett märkligt drag.
Men serien har en väldigt charm, mycket i att den inte tar några större risker. Det känns tryggt, men jag hoppas att andra serier vågar ta ut svängarna mer.
På tal om andra serier får vi se hur ”The Mandalorian” kommer att stå sig i den tsunamivåg av Star Wars-content som Disney har planerat, särskilt som att flera karaktärer får egna spinoffer, även om de säkert kikar in ibland.
Vi kommer minnas den här lugna tiden då det räckte att följa en serie med varm nostalgi.
Må Kraften vara med er.
