Det har inte direkt gödslats med fullödiga kvinnoporträtt i “Gomorrah”, med några få undantag är den nepolitanska mafiosovärlden manlig och testosteronfylld. Därför är det lite uppfriskande när avsnitt nio låter maffiamamman Scianel och inte minst hennes hunsade svärdotter Marinella få ta plats. Kampen dem emellan, som nogsamt dras ut till avsnittets hela speltid, är en av säsongens absoluta höjdpunkter.
Donna Annalisa, aka Scianel (på grund av sin fäbless för parfymer) har lyckats försvara sin plats i alliansen med näbbar och klor. Nu är dagen hon väntat på kommen. Hennes son, Lello, släpps ur fängelset efter sju långa år, och hon har sett till att han får sitt alldeles egna torg att ta hand om. Men allt är inte som det ska i familjen Scianel. Svärdottern Marinella har i sju år varit inlåst med sin styvmor i väntan på att hennes make ska friges. Till slut har hon fått nog. Hon inleder en passionerad affär med chaffören Mario för att fly undan sin grå vardag. Det går naturligtvis käpprätt åt helvete. Strax innan Lello ska friges upptäcker Scianel sin svärdotters affär och låter brutalt mörda Mario. När sonen kommer ut får han reda på sin frus otrohet och därpå följer en plågsamt utstuderad mobbning av frun medans mor och son Scianel funderar på vad de ska göra med henne.
En utdragen middagsscen med en häxlik Scianel och den kuvade Marinella utgör avsnittets höjdpunkt. Åskådarens sympatier hamnar glasklart hos Marinella och det är inte utan att man sitter och fantiserar om mer eller mindre utstuderade hämndaktioner mot Scianel. Den kommer naturligtvis, men det går inte riktigt som det är tänkt. När Patrizia kommer till undsättning och erbjuder en väg ut från Marinellas lyxiga fängelse tar hon den. Hon förråder sin misshandlande make till Savastanos hejdukar. Men något går fel, och de mördar fel man. I slutändan lyckas Marinella fly, men har nu en mordisk Scianel och en försmådd Lello efter sig. Vi får hoppas att hon klarar sig.
I avsnitt tio börjar snaran dras åt kring Don Pietro för omväxlings skull. I större delen av säsongen har han agerat som en grå emininens i kulisserna och dirigerat alliansen och Ciros gradvisa förfall. Men när Ciros hantlangare lyckas luska ut att det är Patrizia som agerar budbärare till Don Pietro vittrar de blod. En utdragen biljakt (om man nu ens kan kalla den det då den är filmad i patenterad långsam Gomorrah-stil) tar vid, men Patrizia inser att hon är avslöjad och lyckas förvarna Don Pietro som sätter sig i säkerhet. Ciro får istället nöja sig med Patrizia och hennes lillebror. När han till slut inte lyckas hitta Don Pietro är han på vippen att döda dem bägge men ändrar sig i sista stund. Ciro är trött på dödandet. Återigen ser vi en liten, liten glimt av ljus i Ciros annars nattsvarta själ. Frågan är om det inte är ett tecken på hans annalkande undergång?
