Det börjar kännas lite repetitivt, men jag skriver det en gång till eftersom det är sista möjligheten: Väldigt mycket händer i det senaste och fullsmockade avsnittet ”Full Circle”.
Kanske är det också därför avsnittet känns lite rörigt. Väldigt mycket ska hända på kort tid, många karaktärer ska samlas och 10 veckors förhållandevis ensamstående berättelser ska slutas samman. Det är möten på något slags andligt plan med döda förfäder, gamla trollkarlsrasister återupplivas i en stökig sekvens, och något så bisarrt som robotarmar appliceras så pass snabbt att det knappt hinner registreras hos mig.
Det är väldigt förståeligt ändå att allting skulle sluta så här pass rörigt, men det betyder inte att det blir mindre av en besvikelse. Tillexempel blir Letti av med sin odödlighet, hon dör och återupplivas allt inom samma avsnitt. Det går helt enkelt för fort.
Kanske är det också därför avsnittet känns lite rörigt. Väldigt mycket ska hända på kort tid, många karaktärer ska samlas och 10 veckors förhållandevis ensamstående berättelser ska slutas samman. Det är möten på något slags andligt plan med döda förfäder, gamla trollkarlsrasister återupplivas i en stökig sekvens, och något så bisarrt som robotarmar appliceras så pass snabbt att det knappt hinner registreras hos mig.
Det är väldigt förståeligt ändå att allting skulle sluta så här pass rörigt, men det betyder inte att det blir mindre av en besvikelse. Tillexempel blir Letti av med sin odödlighet, hon dör och återupplivas allt inom samma avsnitt. Det går helt enkelt för fort.
Behållningen ligger dock i att säsongen slutar med våran huvudkaraktär död. Vidare berörd kan jag dock inte säga att jag blir, under flera veckor har jag skrivit att Tic är seriens mest tråkiga karaktär. Ett faktum som bestod ända in i slutet. Mycket mer bryr jag mig när faran är ute efter de andra, som när Letti befinner sig i slagsmål eller när Ruby dör off screen. Jag är bara glad att Montrose inte behövde offra sig för Tic som han tidigare lovat. Atticus har nämligen kommit till insikten att han måste ta smällen helt själv.
För att återigen denna vecka koppla tillbaka till den minst sagt minnesvärda öppningsscenen i det första avsnittet ser vi nu rätt tydligt hur den speglar det som skulle komma. Genom den scenen följer vi Tick springandes genom krigsfältet, han är livrädd innan han tillslut räddas av symbolen och ikonen Jackie Robinson. Genom veckans avsnitt speglas detta, särskilt i och med att hela säsongens sensmoral blev tydlig förra veckan- Vad är du villig att offra för att bättra världen dina nära kommer växa upp i? Tic har lärt sig att sluta springa från faran och ge sig in i fighten. Som vi fick se under tidsresan förra avsnittet så är det Tic själv som är Jackie Robinson. Han har lärt sig att han inte behöver bli räddad, han kan göra det själv. Han kan själv rädda sin familj utan hjälpen från någon annan.
Tics mamma förklarade det bäst själv i avsnittets kanske bästa scen: ”If we aint walking towards an alter to sacrifice ourselves for something important, what is our purpose?”.
“Lovecraft Countrys” sista avsnitt representerar hela seriens kvalitet rätt bra ändå. Det är kvickt, delvis skarpt och poetiskt men allt för ofta otroligt rörigt. Mest eftersom serien vill säga så fruktansvärt mycket. Det är ändå någonting jag kan respektera, även fast slutprodukten inte alltid ror i hamn.
För att återigen denna vecka koppla tillbaka till den minst sagt minnesvärda öppningsscenen i det första avsnittet ser vi nu rätt tydligt hur den speglar det som skulle komma. Genom den scenen följer vi Tick springandes genom krigsfältet, han är livrädd innan han tillslut räddas av symbolen och ikonen Jackie Robinson. Genom veckans avsnitt speglas detta, särskilt i och med att hela säsongens sensmoral blev tydlig förra veckan- Vad är du villig att offra för att bättra världen dina nära kommer växa upp i? Tic har lärt sig att sluta springa från faran och ge sig in i fighten. Som vi fick se under tidsresan förra avsnittet så är det Tic själv som är Jackie Robinson. Han har lärt sig att han inte behöver bli räddad, han kan göra det själv. Han kan själv rädda sin familj utan hjälpen från någon annan.
Tics mamma förklarade det bäst själv i avsnittets kanske bästa scen: ”If we aint walking towards an alter to sacrifice ourselves for something important, what is our purpose?”.
“Lovecraft Countrys” sista avsnitt representerar hela seriens kvalitet rätt bra ändå. Det är kvickt, delvis skarpt och poetiskt men allt för ofta otroligt rörigt. Mest eftersom serien vill säga så fruktansvärt mycket. Det är ändå någonting jag kan respektera, även fast slutprodukten inte alltid ror i hamn.
Så vart lämnar allt det här oss? Ska jag vara ärlig så har jag knappt ens övervägt tanken att det här är en serie som strävar efter en andra säsong. Tydligen är fallet så, i en intervju med Collider menar Mischa Green att hennes utgångspunkt när hon skapade serien var färg (d.v.s. olika hudfärger) och genre.
Tanken är att ”Lovecraft Country” skulle kunna fortsätta länge till och utforska olika genreperspektiv från flera olika etniciteter. Det är en tankegång som gläder mig. Inte nödvändigtvis tanken att ”Lovecraft Country” skulle kunna fortsätta ett bra tag till, personligen föredrar jag tanken att den här säsongen var en one and done á la förra årets ”Watchmen”. Cirkeln känns, precis som avsnittstiteln antyder, sluten. Oavsett hur stundvis rörig jag tycker att säsongen har varit så känner jag att Freeman-familjen har fått sitt sagt. Varför dra ut på det längre? Tanken att fortsätta ”Lovecraft” som en sann antologi-serie med nya karaktärer och handlingar varje säsong låter dock mycket mer lockande. Eller vad tycker ni?
Om det nu skulle vara så att serien får en till säsong som väljer att fortsätta följa familjen Freeman så finns det en del ledtrådar som antyder till en framtid. Det kanske allra mest spännande är något som Tic nämnde i avsnitt 8 då han sa att en kvinna med en robotarm gav honom boken "Lovecraft Country" alldeles innan hon puttade tillbaka honom till 50-talet. Efter ”Full Circle” vore det absolut inte orimligt att denna kvinna är den framtida Diana. Så kanske en framtida säsong som utspelar sig i en alternativ nutid där den afroamerikanska populationen utövat magi i 70 år? Det låter faktiskt rätt spännande. Det finns absolut sätt att fortsätta denna serie på som till och med lockar mig.
Hur skulle ni vilja se ”Lovecraft Country” fortsätta, eller känner ni att den borde runda av redan här? Vad tyckte ni om finalen och säsongen i det stora hela? Kommentera gärna nedan!
Om det nu skulle vara så att serien får en till säsong som väljer att fortsätta följa familjen Freeman så finns det en del ledtrådar som antyder till en framtid. Det kanske allra mest spännande är något som Tic nämnde i avsnitt 8 då han sa att en kvinna med en robotarm gav honom boken "Lovecraft Country" alldeles innan hon puttade tillbaka honom till 50-talet. Efter ”Full Circle” vore det absolut inte orimligt att denna kvinna är den framtida Diana. Så kanske en framtida säsong som utspelar sig i en alternativ nutid där den afroamerikanska populationen utövat magi i 70 år? Det låter faktiskt rätt spännande. Det finns absolut sätt att fortsätta denna serie på som till och med lockar mig.
Hur skulle ni vilja se ”Lovecraft Country” fortsätta, eller känner ni att den borde runda av redan här? Vad tyckte ni om finalen och säsongen i det stora hela? Kommentera gärna nedan!
