Atmosfären i fortsättningen av "Vikings" är mörkare än någonsin. Med ständigt ökande konflikter mellan Ragnar och gruppen, den gåtfulle vandraren, Harbard är detta det mest obehagliga avsnittet hittills. Ett fantastiskt bra sådant likaså.
Ragnar Lodbrok och mannarna fortsätter att kämpa som en del av Wessex för att ta över Mercia, och starta kolonin med Kung Ecbert. Det är även tid för den första skörden, och för att tysta ner adelsmännens tvivel kring det hela, tar kungen med sig mannarna till vikingarnas boplats. Samtidigt i Kattegatt gästar den gåtfulle vandraren, Harbard, hos Prinsessan Aslög. När mystiska saker börjar hända, väcks frågan: Varför är Harbard där?
Temat som är närvarande under hela avsnittet "Warrior's Fate" är: konflikter. Redan från start inleds det med ett mindre gräl mellan Ragnar och Floke. Det är väldigt klart och tydligt att Floke gillar inte det faktum att de kämpar för kristna. Ragnar säger att det handlar om deras barn och framtid, och att han inte önskar en evig fejd mellan vikingarna och de kristna. Men Floke försöker desperat att få Ragnar att inse att deras gudar och de kristnas gud kan aldrig försonas. Det är alltid någon som måste vinna och någon som måste förlora - vinner de kristnas gud, kommer det innebära slutet för vikingarnas gudar. Fast Ragnar verkar inte alls vara intresserad av Flokes oro, och säger istället till honom att om han inte vill slåss, ska han hålla sig undan. Det framgår klart och tydligt att medan Ragnar vill avsluta fejden mellan vikingarna och de kristna, så gör han det inte för rätt anledning. Det är inte riktigt en frågan om att avsluta en fejd, utan det är mer en frågan om ledning av revolutionär art. Ragnar vill leda sina män in i en helt ny era, och även om det innebär att det kommer att kosta honom högt, är han beredd att betala priset. Fast då är frågan hur långt är Ragnar egentligen beredd att gå?
“How many more of us must die for your Christians? Or have you, in your heart, already renounced our gods to the Christ-god?” - Floke
Sedan är det ju den mystiske filuren, Harbard, spelad av Kevin Durand som tål att analyseras. Direkt när han dyker upp så får han ett mycket varmt välkomnande av Flokes fru, Helga och Ragnars fru, Drottning Aslög - Fast den som visar tvivel direkt är Siggy. Eftersom Helga, Aslög och Siggy drömde om Harbard i föregående avsnitt, så blir man som tittare oerhört misstänksam kring det hela. Vanligtvis när en främling kommer in till byn, är man ju inte direkt inte snabb med att erbjuda mat och husrum - Fast Aslög är snabbt med att bjuda in Harbard. Sedan händer något oerhört intressant, när Harbard, i en oerhört fascinerande scen, berättar sina historier börjar Aslögs yngste son, Ivar gråta. Då kräver Harbard att få träffa honom, och på något sätt lyckas han få Ivar att somna. Senare mot slutet av avsnittet fiskar en bonde upp två döda pojkar. Siggy skjuter genast en misstänksam blick mot Harbard. Då frågar man sig verkligen: Varför är Harbard där? Är det hela en slump, eller är det så att deras värsta mardrömmar har besannats?

Efter en synnerligen våldsam och brutal strid har Björns kärleksintresse, Torun blivit svårt skadad, och är nära döden. Då avslöjar Björn för sin far att hon är gravid, Ragnar reagerar ilsket och säger till Björn:
Ragnar: I can’t believe you are my son.
Kan detta ha kostat Björn relationen med hans far? Kommer Torun att återhämta sig, eller är hon fast vid Valhalls port?
Kung Ecbert börjar även visa sin sanna natur i början av avsnittet, då adelsmännen pratar bakom hans rygg. De misstycker det faktum att de ska skänka jord till hedningar utan att kräva att de ska omvändas, och tillbe deras gud. Då visar Kung Ecbert att han är inte helt olik Ragnar. De är båda beredda att göra stora uppoffringar för att säkra en stor framtid för deras folk. Fast i en av avsnittets bästa scener har Lagertha och Athelstan bjudit in Ecbert till den första skörden. Där de ska skänka en offergåva till Freja för att se till att skörden går bra. Under den synnerliga blodiga ceremonin uttrycker adelsmännen att om vikingarna inte “...förkastar sina falska gudar, bör de inte få stanna här...” För första gången i tredje säsongens gång får vi se Kung Ecbert tvivla på beslutet att leva i samhörighet med vikingarna. Kommer han eventuellt att ångra sig och avsluta freden mellan vikingarna och de kristna?
“Now, who among you would choose not to turf a few farmers off our land - rather to gain through this alliance a greater part of England itself?” - Kung Ecbert
Sammanfattningsvis var detta det bästa avsnittet hittills av den tredje säsongen. Det bjöd upp till intressanta analyser och diskussioner, och det var ett rent nöje att se. Ser fram emot det fjärde avsnittet, älskar den tredje säsongen så här långt!
Betyg: 5 av 5
Så vad tycker ni? Tänkte ni detsamma som jag när ni såg avsnittet? Kommer Ragnar och Flokes ökande konflikt med varandra att mynna ut i något tragiskt? Är Harbard svaret på Siggys, Helgas och Aslögs mardrömmar? Kommentera där nedan!
