Eftersnack: Svenske David Dencik stjäl showen i "The Last Panthers"

Serien öppnade starkt förra veckan, inte minst upptakten med rånet och jakten i Marseilles. Fortsätter det lika bra? Här är några tankar om andra avsnittet. 

Det är kul att Khali (Tahar Rahim) får mycket mer utrymme i detta avsnitt. Rahim, som mest är känd för sin huvudroll i fängelsefilmen tillika det franska Oscarsbidraget ”En Profet”, är som gjuten för rollen som polisen med ett brokigt förflutet. Han har växt upp i samma problemområde som han nu försöker städa upp. Hans bror och gamla vänner är inblandade i fuffens och själv blir han kallad ”The White Knight of Les Agnettes”. Hans svar om sitt nya öknamn: ”det behövs en”. Rahim visar upp vilken kompetent skådespelare han är i förhörsscenerna och inte minst i slutscenen när han med tårar i ögonen förstår det hopplösa läget. 

I första avsnittet var Milan den som tog mest plats av huvudkaraktärerna och också den som gjorde mest avtryck. Han har inte lika mycket speltid detta avsnitt men lyser fortfarande starkt. Scenen på sjukhuset med hans hjärtsjuka bror är både fin och lite smårolig och visar verkligen deras starka band till varandra. Tillbakablicken därefter visar bröderna när de är små och har kommit till Serbien och på egen hand ska klara sig. De är hungriga och börjar bli desperata. En annan tillbakablick visar Milan och Zlatko och hur det gick till när Milan blev en panter.

Seriens skapare Jack Thorne kan sin diskbänksrealism efter tiden som Shane Meadows medförfattare till ”This is England ’86” och ”’88”. Den tunga färgskalan med blågråa färger och en lika grå himmel (det verkar aldrig vara bra väder) hänger kvar i serien. Det är snyggt och smutsigt på samma gång och det känns som att vi tittar på valfri svensk film fast med en betydligt större budget. Jag tycker att den dystra estetiken passar väl överens med historien. I avsnittet färdas vi igenom Frankrike, England, Belgien och Serbien, spelplatsen Europa har sannerligen en huvudroll i serien. 

Redan i första avsnittet förekom tillbakablickar men i detta avsnitt är de betydligt fler. Deras funktion är förståelig, de ska ge en bakgrundshistoria till varför karaktärerna är som de är och varför de är på den plats som de är idag. De ska få oss att känna för dem. Problemet är att de är lite övertydliga och karaktärernas olika trauman kastas på oss. Exempelvis tillbakablickarna som handlar om Naomi med FN-hjälm under Balkankriget (direkt efter att hon förklarat att hon inte vill åka till Serbien) i första avsnittet men även tillbakablickarna om Milan och Khali hade kunnat göras lite snyggare. 

Övertydlighet är annars något serien verkar lida av även som helhet för det finns scener som på långt håll skriker vad som ska ske härnäst. Den scenen jag framförallt tänker på är när Khali gör tillslag och den misstänkta gömmer sig i garderoben och hoppar fram och skjuter.

Han är inte med mycket men som alltid när det handlar om David Dencik (en av vårt lands allra bästa skådespelare) stjäl han de scener han är med i. Han spelar korrumperad politiker och är den som Milan får diamanterna sålda till. 

…hoppas vi på samma härliga känsla som första avsnittet. Det är i nuläget lite många lösa trådar och stundtals något händelsefattigt. I första avsnittet var Milan den intressantaste karaktären och i andra Khali medan Naomi hitintills inte känts lika färgstark. Vi har inte fått komma in under skinnet på henne och därför är det svårt att bry sig nämnvärt, eller vad tycker ni? Mycket är fortfarande bra med serien men det återstår att se om den kommer vara lika fascinerande som sitt första avsnitt eller om det ”bara” blir ett sevärt kriminaldrama.