Andra avsnittet av "Secret Invasion" har släppts och historien om skrullerna som vill ta över jorden blir alltmer komplex.
Serien tar oss tillbaka till 1995, året då Captain Marvel och Nick Fury först träffade Talos och hans folk, och avslöjar att det inte är några få, utvalda skruller som tagit sig till jorden - nej, det är en miljon som bor bland oss, lever bland oss som människor utan att vi har en aning. Historien berättar också för oss att Gravik faktiskt var en av de första som anlände hit, som en ung pojke, och att Nick Fury är gift med en skrull.
Men nog om det, det är inte en historielektion om skrullerna vi är här för idag utan istället ska vi diskutera de absolut viktigaste scenerna i veckans avsnitt och vad de innebär för seriens framtida avsnitt:
Scen 1: Rådsmötet
Efter attentatet som dödade Maria Hill i Moskva skjutsar G’iah sin ledare Gravik till ett rådsmöte som hålls bakom stängda dörrar. G’iah själv tillåts inte delta men det gör personer av desto större politisk makt, bland annat premiärministern och Natochefen - som alla visar sig vara skruller.
Tanken är att rådet ska bestämma Graviks straff för terrorattentatet men det tar endast någon minut innan han, med ett kraftfullt tal om hur människors öde är att förgöra sig själva, övertalar även de tveksamma till att istället stå bakom honom i vad han kallar ett krig mot mänskligheten, ett krig han är säker på att vinna. Premiärministern utser honom till general och högsta befäl i det kommande kriget.
Scenen avslöjar hur väl skrullerna har infiltrerat samhället även i de högsta skicken och hur att ha sina jämlikar i dessa positioner är centralt i Graviks plan. Med deras makt och inflytande bakom sig har han mer än en arsenal soldater och vi kan förvänta oss att både få se hur maskerna faller från ansiktena av fler ledare i toppen såväl som förberedelse inför organiserad krigsföring snarare än genom en primitiv gerilla av skruller, som det verkade i första avsnittet.
Jag hoppas verkligen att serien ger utrymme till kriget i åtminstone något eller ett par avsnitt - jag är så trött på att hjältarna jämt lyckas stoppa det värsta innan det sker och ber för att Marvel låter "Secret Invasion" vara mörk nog att kriget åtminstone får dra igång småskaligt och bli lite blodigt innan någon får ett lyckligt slut.
Scen 2: Det hemliga labbet
Väl tillbaka i det nedlagda kärnkraftsverket följer G’iah efter en av Graviks fotsoldater vid namn Pagon. Det tar henne till ett hemligt laboratorium där hon i smyg lyssnar på Pagons samtal med en kvinna kallad Dr Dalton som uppvisar besvikelse när Pagon saknar det han skulle lämna.
Dr Dalton säger att de saknar DNA men Pagon menar på att han inte kan hjälpa det då alla skördeplatser Gravik skickat honom till är tomma.
När han gått ses Dr Dalton starta en stor, mystisk maskin. G’iah i sin tur blir misstänksam och bestämmer sig för att söka efter Dr Dalton på basens dator. Hon får fram resultat om olika sorters varelser och monster, bland annat Groot och The Frost Beast. När Gravik dyker upp och frågar vad hon gör ljuger hon för honom.
Den här korta scenen var väl inte direkt överraskande men likväl välkommen. Att det behövdes något för att krydda till Graviks plan om dominans över jorden kommer inte som en chock, inte heller att det förmodligen har att göra med att utveckla, förändra eller tillverka soldater på något sätt.
Att det just är en maskin känns väl lite meh, det har vi ju vid detta laget sett i x antal science fiction-filmer och jag hoppades på något mer kreativt men det är kanske där monsterna kommer in i bilden. Kanske blir maskinen som ett supersoldat-serum fast med monstereffekt? Man kan ju hoppas.
Icke-förvånande, men definitivt inte negativt, är heller att G’iah fortsätter sitt misstänksamma beteende som skvallrar om någon slags dubbelspel. Frågan är nu bara varför, med vem och framför allt: mot vem? Det kan inte vara en så enkel twist att hon egentligen samarbetar med Fury eller staten (ja, alltså den delen av staten som består av människor) men kanske Sonja Falsworth? Det sätter jag mina pengar på i alla fall.
Scen 3: Brännande tortyr
Sonya Falsworth stiger in i en köttbutik i Moskva vars bakre rum uppehålls av en grupp ryska män som är i full färd med att tortera en fånge som vägrar prata. Hon begär att få ta över, till deras tveksamhet, och lämnar över en telefon där en mansröst bekräftar dessa order.
När männen lämnat rummet låser hon in sig själv och fången innan hon klipper av hans finger som genast blir grönt - han är en skrull. Tortyren fortlöper med ett serum som får hans blod att börja koka, något som både verkar hemskt plågsamt och vara rena pratmedlet för snart erkänner han att det finns en maskin som är till för att göra skrullerna starkare och att forskningen bedrivs av ett gift par med namnet Dalton.
Samtidigt som detta sker ger Gravik order om att frita fången, som har namnet Brogan, och han, Pagon, G’iah och andra skruller ger sig av. G’iah ombeds att vänta utanför men smiter till baksidan för att ringa ett telefonsamtal på ryska, till vem avslöjas inte, medan de andra skjuter ihjäl männen i köttbutiken och fritar Brogan. Sonya, som var förberedd på detta, flyr genom en lucka i golvet. På väg tillbaka från fritagningen upptäcker skrullerna att ett av deras gömställen är avslöjat och Pagon får betala med sitt liv.
För det första så älskar jag den här scenen för att Olivia Colman är alldeles briljant som Sonya Falsworth och lyser upp varenda scen hon är med i med sin otroliga karisma. Hon är kall och hänsynslös - och jätterolig. En perfekt karaktär bland alla andra hårdnackade, tysta och svåra karaktärer som helst inte uttalar ett enda ord i onödan.
För det andra ger den här scenen små, små hintar om flera saker: vi får här reda på att maskinen faktiskt är till för att göra skruller starkare. Det var ju något man kunde ana men nu vet vi det med säkerhet. Vi vet också att G’iah med största sannolikhet var den som avslöjade skrullernas gömställe genom sitt hemliga telefonsamtal samt att någon förvarnade Sonya om att Gravik var på väg dit - var det också G’iah? Eller har vi en till dubbelspelare med i leken?
Sist men inte minst får vi äntligen se hur kallblodig "Secret Invasion" är menad att vara - och förhoppningsvis kommer att förbli. Det bjuds på avhuggna fingrar, blod som kokar och rena avrättningar under avsnittets sista fjärdedel och det är precis vad som behövs när Marvel gör ett allvarligt försök att ta sig an mörkare teman.
Jag hoppas verkligen att de vågar fortsätta med samma brutalitet och låter det och dubbelspelet breda ut sig, för där har vi vad som just nu är behållningen i serien. De politiska scenerna, familjedrama, alla eviga hemliga möten där planer ska diskuteras - de börjar bli tröttsamma redan nu, okej? Vi behöver spänning och blod som får vårt blod att koka, inte en diskussion om Furys avsked som får blodet att kännas lika hett som en avslagen öl.