Eftersnack: ”Skam” har tappat greppet

Istället för att fokusera på Sanas resa, har man istället letat efter och fokuserat på enkla poänger, som för att scora de sista målen i fansens hjärtan. Istället för att ge tittarna det de behöver mest, har man istället gett dem det som efterfrågats högst. ”Skams” framgång spelar mycket på trovärdigheten och att se hur mycket den brister under Evas födelsedagskalas, får mig att inse att, trots att det är två avsnitt kvar, är ”Skam” redan över.

Plötsligt känns det som om vi lämnat ”Skam” och hamnat mitt i fanfiction, en solig scen där alla ska komma överens, ha trevligt, vara lyckliga, extremt kära och för att inte glömma, bäst att slänga in William också, som för att fullända festen. Och allt ”Skam” byggt upp, rivs ner i samma sekund han äntrar scenen i ”Skam”-typisk slowmotion, medan tjejerna stirrar mållöst. Jag ska inte ljuga, jag blev också mållös och började fnissa lika okontrollerat som jag bara kan anta att de flesta gjorde. Men det fick mig också att inse att denna säsongen saknar det vi fått tidigare. Ett djup.

 

 

Vi får inga viktiga samtal, inga intressanta diskussioner och inga förklaringar. Ingen av upplösningarna på problemen som tagits upp, är logiska eller trovärdiga. Fest-scenen gör på några få minuter säsongens tidigare avsnitt i princip obegripliga. Som att Noora skulle berätta för Sana om Yousefs känslor, istället låter bli. Det faktum att man slängt in Jamilla för att lika snabbt aldrig mer nämna henne. Eller gjorde en så stor grej av att Even inte är vän med Elias gäng, för att sedan se de hänga på festen, som om ingenting hänt.

Att ”Skam” älskar ”Skam”-fansen lika mycket som ”Skam”-fansen älskar ”Skam”, har nog ingen missat. Men att den kärleken har gått över gränsen och att man hamnat i en ond spiral, har blivit mer och mer tydlig framåt slutet. Och plötsligt känns Williams återkomst inte som något annat än en nödlösning, som för att ge fansen en sista present.

 

 

Jag förstår hur man vill få med så mycket som möjligt i Sanas säsong (då det är den sista) och att den oundvikligt därmed handlar mer om andra karaktärer. Men, när det uppenbart är Sanas scen, scenen där allting löser sig, där alla missförstånd upplöses, där hon inser hur hennes agerande påverkade inte bara andra utan henne själv och där hon når sin peak, när hon efter 8 veckor inser att Yousef visst gillar henne. Då blir det nästan löjligt, hur man skamlöst slänger in William som egentligen inte bidrar med någonting. Och även om det bara var 1:10 sekunder som handlade om Noora och William, är det ingen fråga om att de stal showen. Inte ens blickarna mellan Sana och Yousef kunde längre vinna över mig. Den lilla irritationen jag haft över hur Evak smugit sig in i säsongen, blir ännu större här.

Min rädsla här är att de sista avsnitten kommer fortsätta på samma spår, där ytan poleras som att vi förevigt ska minnas ”Skam” som glänsande, istället för att fokusera på att knyta ihop de lösa trådarna. För än finns de där, för oss att snubbla på. Trots att det är två avsnitt kvar, tvivlar jag på att vi kommer få svaren.

”Skam” har tappat greppet både när det kommer till publiken och vad de vill uppnå. I samma takt som hypen försvunnit och alla återigen är på jakt efter en ny tv-serie-snackis att binga och diskutera. Och det är också därför, jag är glad att det snart är över. Alt er (inte alltid) love.