Säsongsavslutningen på ”The Mandalorian” infaller bara en vecka innan säsong 2 drar igång. Det är den enda fördelen med att vi fick vänta tretusen år på Disney+ antar jag, att vi inte behöver vänta nu.
Regisserar gör i alla fall Taika Waititi som bland annat gjort ”Jojo Rabbit”, ”What We Do in the Shadows” och det charmerande kaos som är ”Thor: Ragnarök”. Han gör förstås även rösten till IG-11, droiden som brukade vara prisjägare men som nu bara vill beskydda Baby Yoda (precis som resten av oss). Waititi ska även få göra en Star Wars-film om några år, så upp till bevis nu!
Regisserar gör i alla fall Taika Waititi som bland annat gjort ”Jojo Rabbit”, ”What We Do in the Shadows” och det charmerande kaos som är ”Thor: Ragnarök”. Han gör förstås även rösten till IG-11, droiden som brukade vara prisjägare men som nu bara vill beskydda Baby Yoda (precis som resten av oss). Waititi ska även få göra en Star Wars-film om några år, så upp till bevis nu!
1. Om du hämtar något viktigt till typ chefens chef ska du inte se till att du åtminstone stängt väskan.
2. Han slog Baby Yoda! Jag kan inte ens greppa att det precis hände. Men för att göra saken värre glömde han bort det sen! Det värsta jag har hört.
3. Jag gillar de små ögonblick vi får av Stormtroopers som bara hänger, som påminner att de kan ha personlighet och bara är små kuggar i ett stort maskineri
4. Dessa två Stormtroopers spelas av Jason Sudeikis och Adam Palley på grund av varför inte?
5. De säger ordet ”moff” typ tretusen gånger, så det är kanske värt att förklara att det är en hög rank inom imperiet. Om det låter bekant tänker du säkert på Grand Moff Tarkin, han som bestämde att Alderaan skulle skjutas till damm i ”A New Hope”, och som var en ohelig uncanny valleyuppenbarelse som fortfarande hemsöker mina mardrömmar i ”Rogue One.”
6. Stormtroopers kan inte skjuta saker. Star Wars är självmedvetna nu. Vi fattar.
7. De slår Baby Yoda igen. Taika, du vill inte ge dem varsin mustasch att ondskefullt snurra runt fingret när du ändå håller på?
8. Det känns som att den här scenen varit aningen mer spännande om det funnits en antydan till att de här soldaterna kanske kunnat göra lite motstånd. Men men, Baby Yoda är räddad.
9. Mando jag trodde att första mandalorian-regeln var att inte prata om det hemliga högkvarteret?
10. Cara(synthia?!) Dune är från Leias hemplanet Alderaan (RIP). Det här är en väldigt intressant detalj jag verkligen hoppas att de gör något med i nästa säsong, och inte bara något de slänger ut med för att tittaren nog känner igen det.
11. Mandos riktiga namn är Din Djarin. Kunde varit värre, kunde också varit bättre.
12. Giancarlo Esposito är så bra på att vara ond. Han har en perfekt ton som är både nedlåtande, hotfull och lätt road. Om Disney inte har en tecknad film på gång där han gör rösten åt den onde vet jag inte vad de håller på med.
13. Cara nämner hjärngissel (”mind flayer”) vilket avfärgas som krigspropaganda. Många fans har spekulerat i om att det rör sig om Bor Gullet, tentackeldjuret som Saw Gerrera använder för att ta sig in i Bohdis hjärna i ”Rogue One” (Bor Gullet will know the truth.)
14. Äntligen får vi se den fullständiga scenen från Mandos barndom, som hade haft mer påverkan om låten matchat vad som händer, men det klickar inte riktigt. Gåshuden uteblir.
15. Scenen är dock en bra rekryteringsfilm för mandalorier, det får jag säga. De ser verkligen extremt coola ut. Även den som flyger iväg med vad som uppenbart är en docka och inte ett riktigt barn.
16. De nämner ISB vilket står för Imperial Security Beureau, som med vilka medel de anser behövds ser till att lagen följs, att de får tillgång till informationen de behöver, och att invånarna i Imperiet är lojala. Mer om dem här.
17. Baby Yoda i Babybjörn gör allt lite bättre.
18. De bygger verkligen upp Moff Gideon som en strateg som håller huvudet kallt, som inte bara kan träffa det han skjuter på (!) men som också tänker innan han skjuter.
19. Jag har ju längtat väldigt efter att få se Baby Yodas krafter, och jag gillar att han tämjer elden, men det kunde ha gjort på ett litet mer estetiskt sätt. Kanske hade de kunnat forma den mer intressant, kanske hade de kunnat leka lite med röken och det.
20. Jag hatar verkligen förkortningen imp.
21. Jag vet mycket väl hur Pedro Pascal ser ut, men det är ändå överraskande att se honom efter att IG-11 tar av honom hjälmen. Det känns bara inte rätt att han har ett ansikte, men samtidigt är det en väl genomförd scen då de visar att han faktiskt bara är en snubbe.
22. Han får bactasprej av IG. Bacta, som hjälper skador att läka snabbt, är den substans Luke är omgiven av i ”Rymdimperiet slår tillbaka” när han flyter i ett rör iförd en mycket osmickrande… badbyxa? Även Vader kan ses i en bacta-tank i ”Rogue One.”
23. Det är deppigt att så många Mandalorier dog förstås, men det känns som att det var en tidsfråga innan någon skulle hitta dem. Då ett gäng personer av ett sällsynt sällskap som aldrig tar av sig rustningar hänger på samma plats.
23. Det är deppigt att så många Mandalorier dog förstås, men det känns som att det var en tidsfråga innan någon skulle hitta dem. Då ett gäng personer av ett sällsynt sällskap som aldrig tar av sig rustningar hänger på samma plats.
24. Det är ändå fint att Mandalorier beskyddar föräldralösa barn de hittar, även om de inte kan användas i deras krigskult. Ser fram emot jakten på Baby Yodas familj, och hoppas att letandet involverar någon form av bibliotek. Kommer det finnas jedis? Möjligheterna är oändliga.
25. Mando får inte bara sitt signill utan även ett jetpack.
26. Det känns som att det här avsnittet och det förra tittade på hur lava användas i Episod III och sa ”vad sägs om att vi gör det, men snyggare. Och med en gondoljär.”
27. Hade sett fram emot att se Mando kämpa med sitt jetpack i en halv säsong men nej då, han kan det från början. Men hand undvek en stereotypisk superhjältelandning, så pluspoäng för det.
28. ”Scum and villany” minsann.
29. Mando schabblar bort sidekicks för jag vet inte ens vilken gång i ordningen. Men han och Baby Yoda flyger iväg i en blinkning till scenen då baby-Mando själv flög iväg med en mandalorier. Det hela är fint men har som mycket annat i det här avsnittet känslan att det borde kännas mer.
30. Ligger det en jawa runt varje hörn och väntar på att någon ska krascha sitt skepp?
31. Ugh, alla onda behöver inte ha sith-vibbar.
32. Vänta lite… Det är för satan en dark saber! Det är med en del i ”Star Wars: Clone Wars” (på riktigt, varför har du inte sett den än?), det är superförenklat gjort för att kunna duellera med någon med ljussabel. Och mest intressant av allt – håll i hatten! - dark sabern gjordes av mandalorier. Jag kan längtar ihjäl mig efter att se hur de utvecklar det här.
Sammanfattning av säsong 1
Säsongsavslutningen i sig är okej. Den har några bra stunder, den höjder intresset för nästa säsong, men lämnar inget djupare intryck. Kanske är det så enkelt att jag föredrar Taika Waititi i filmlängd, kanske blev han bakbunden av att behöva vara en bro mellan säsong ett och säsong två. Kanske är det för att inget tas till sin spets, de som överlever är ungefär där de var innan, och det hade lika gärna kunnat vara en enda lång säsong. Men precis innan avsnittets slut levererade de en darksaber och min iver sköt i höjden igen.
Som serie känns ”The Mandalorian” säker och bekant. Jag tror att det här är vad många tycker om med den, särskilt efter den senaste trilogin som så att säga splittrade publiken. Men med det sagt: det tas inga risker här. Allt har mätts och passerat flertalet fokusgrupper. Målgruppsanpassningen har maximerats.
Trots det är den första säsongen så ojämn. I vissa serier kan 20 olika personer sitta i regissörsstolen och det märks knappt, men här är en alltid medveten om deras skillnader. Avsnitten är föredömligt korta, men för mycket av den första säsongen handlar om saker som inte riktigt spelade någon roll.
Det är delvis en smaksak, jag föredrar personligen serier som håller hårt på den röda tråden. Jag gillar att se nya saker, tyckte verkligen om idén med fångskeppet till exempel, men genomförandet kändes för splittrat.
Men det finns mycket bra här; karaktärerna är intressanta och har ofta bra dynamik, det hade lätt kunnat bli Baby Yodas Show men man visade lite återhållsamhet, mandaloriernas historia och seder är fascinerande och vi har mycket kvar att lära oss. Säsongen visste att hålla inne på information och ge den till oss i små bitar. Det fanns scener som var fantastiska både vad det gäller action och karaktärsutveckling.
”The Mandalorian” ger oss den värld där Star Wars ofta befinner sig, långt borta från händelsernas centrum, någonstans där det är rätt så laglöst, allt är smutsigt och kantstött, där spännande saker kan hända även på oansenliga platser. Det är värld jag ser fram emot att återvända till, för det känns som att det bara börjat. Tur att jag får göra det redan nästa vecka då.
