Eftersnack: Ytterst tillfredsställande när "True Detective" avslutar sin andra säsong

Nic Pizzolattos andra säsong av "True Detective" är över för den här gången, men så klart måste vi ju gå igenom vad det var som egentligen hände. För djupare analys och utsvävande tankar om finalen, och säsongen i stort, missa inte nästa avsnitt av podcasten Watching the Detectives som släpps på onsdag.

Ja, var ska man egentligen börja i detta rafflande och ytterst händelserika avslut på den här säsongen av ”True Detective”? Avsnittet öppnar med en väldigt poetiskt uppstyrd sekvens där Ani och Ray drar fram sina mörkaste demoner ur garderoben för varandra. Ani berättar om sitt bortförande när hon var yngre och att hon faktiskt kände viss stolthet över att förövaren tyckte hon var söt. Ray å andra sidan berättar om våldtäkten på hans fru, det felaktiga mordet och hur livet sket sig rejält efter det. Trots ett rätt krystat montage fångas verkligen deras öppenhet gentemot varandra och att ett eventuellt slut är nära.

Frank försöker få Jordan att lämna honom och är villig att offra hela deras äktenskap för att inte få henne att råka illa ut. Jordan diggar dock inte hela martyrskapet utan tänker stå vid Franks sida till slutet. Kompromissen blir att Jordan ska försvinna tillsammans med underhuggaren Nails (som också får ett litet moment) till Venezuela och vänta in Frank där. Men vi känner alla på oss att så inte kommer bli fallet, särskilt så när de tillsammans målar upp en überromantisk kliché där Frank ska anlända i vit kostym med en röd ros i kavajslaget om två veckor. 

Med Jordan omhändertagen drar Frank till casa de Chessani med revolvern i högsta hugg, bara för att finna borgmästaren Austin orörlig flytande i sin pool. Efter att ha snackat med fru Chessani står det klart att Austin och hans son Tony beefade kvällen innan och att Austins ”självmord” är iscensatt av Chessani Jr. Frank drar vidare till The Black Rose a.k.a. Lera Lynn-baren med all sin firepower han införskaffade i förra avsnittet och tar och varvar ner på denna tillfälliga tillflyktsort.

På motellet funderar Ani och Ray fortfarande på hur i hela friden de ska få rätsida på allt detta. Ray ringer Paul som inte har hört av sig på ett tag men möts av Kevin Burris röst (James Frain) som står över Pauls kalla kropp och säger att han ska, liksom med mordet på Katherine Davis, sätta det på Ray. I vrede berättar Ray att han vet allt om diamantrånet, Caspere, etc. och slänger på luren. Tillsammans med Ani försöker han komma på en lösning i denna allt mer tilltrasslade historia och kommer i konversation om Casperes assistent Erica/Laura att tänka på inspelningsfotografen han snackade med. Precis som vi siade om förra veckan kommer även Ray fram till (lite far fetched va?) att han mycket väl kan vara brodern till Laura som blev båda blev föräldralösa vid diamantrånet 1992. Efter lite pappersluskade kommer de fram till att fotografen heter Lenny Tyler och efter att ha kontaktat facket har de även en adress.

Mycket riktigt visar det sig vara Lenny som är den som har gömt sig bakom falkmasken. Ani och Ray tar sig in i hans hus och hittar masker, gummikulor (som han sköt Ray med), information och fotografier kring hela Holloway/Burris/Caspere-ligan, samt en Laura fastkedjad i vardagsrummet. Laura berättar för dem att hon och Leonard hamnade i olika familjer och gruppboenden efter att de blev föräldralösa vid rånet 1992. Laura stack från sin familj vid ung ålder, började prostituera sig och träffade Tascha som introducerade henne för sexfesterna och Ben Caspere. Intressant nog kände Laura igen Caspere sedan innan rånet då han besökte hennes mamma ibland. I en inte helt genomtänkt hämndplan bytte hon identitet och blev hans sekreterare. Lenny och hon hade återfått kontakten sedan några år tillbaka och hon fixade jobbet på filminspelningen åt honom. Tillsammans drogade de ner honom i hans sexpad och tortera honom för information, men Lenny tappade kontrollen och det slutade med att han dödade honom.  Anledningen till att hon satt fastkedjad var för att hon försökte stoppa Lenny när han skulle åka iväg för att möta upp polischefen Holloway för att byta in Casperes hårddisk mot de blåa diamanterna. Men hårddisken är tom då ett säkerhetsprogram rensade allt när de försökte öppna den. Lenny är alltså bara på väg för att göra slut på Holloway en gång för alla. Men inte på Rays watch. 

Ray drar till den stora tågstationen i Vinci där Lenny ska möta upp Holloway. Lyckligtvis dyker han upp innan Holloway gör det och lyckas övertala Lenny att han bäst får sin hämnd genom att ”släpa fram skiten i ljuset”. Istället är det Ray som möter upp Holloway medan Lenny sitter bakom dem och spelar in samtalet. Holloway erkänner indirekt allt som de har på dem kring hela diamantrånet. Nya detaljerna vi får reda på är dock att Caspere hade en affär med frun i diamantaffären, a.k.a. Laura och Lennys mamma, och att Ben är Lauras riktiga pappa samt far till det ofödda barn som fanns i mammans kropp vid avrättningen. Detta får Lenny att tappa det och sabbar hela planen genom att hoppa på Holloway och hugga honom med en kökskniv. Kevin Burris dyker upp, får ett skott i armen av Ani, Ray och Ani drar medan både Lenny och Holloway skjuts till döds av vanliga polisen. So long till den planen.

Ray och Ani drar till The Black Rose och möter upp Frank som berättar om flyktplanen till Venezuela, men att han behöver Ray för att sno pengarna som ska ske i utbytet mellan Osip Agronov och Jacob McCandless. Då Ani och Ray inte har något att röra sig med bestämmer sig Ray för att följa med och sedan tas över mexikanska gränsen tillsammans med Ani. Frank och Ray drar i full mundering till Crystal Ranch där mötet hålls och glider iskallt in med rökgranater, masker och automatgevär. Några skottsalvor senare kliver Frank in och knäpper både McCandless och Osip på nära håll innan han och Ray drar iväg med tolv miljoner i cash.

Frank och Ray delar på sig och säger på återseende, men blickarna de ger varandra verkar vara överens på att så kanske inte blir fallet. Mycket riktigt blir Frank upplockad av Gonzales och Gonzales – mexikanarna han har beefat med ett antal avsnitt nu – som tar ut honom i öknen med en färdiggrävd grop – illavarslande. De är arga för att Frank brände ner klubbarna och sumpade deras affärer. Frank säger att de kan ta miljonen i väskan som plåster på såren, men det är ganska tydligt att inget kommer att hjälpa. Ett illa riktat knivhugg senare är Frank lämnad ensam att dö i öknen men vägrar lägga sig ner utan börjar gå med blodet rinnandes längs sidan. Till slut är det inte lönt längre och efter ett sista hallucinationsmöte med Jordan faller Frank Semyon död ner på marken.

Ray bestämmer sig i sista sekund, på väg till Ani med pengarna, att se till sin son Chad en sista gång – och kanske vet han redan där att det de facto blir den sista gången. Efter att ha sett Chad sittandes på skolgården med farfars polisbricka i hand och gett honom ett oerhört krystat givaktavsked bestämmer sig Ray för att dra. Men väl tillbaka i bilen ser han en sändare fastsatt på undersidan och inser att ögonen är på honom. Medveten om sin situation ringer han Ani och säger åt henne att gå på båten till Mexiko och vänta på honom där. Han svänger av och kör ut i den kaliforniska skogen i ett sista desperat försök att komma undan, men efter honom har han Kevin Burris och fyra tungt beväpnade män. Trots att han lyckas plocka två av männen så är Ray ingen ”fucking God warrior” och i ett sista försök till skottstrid peppras han i klassisk ”Plutonen”-anda ner och Ray Velcoro finns inte mer. Och korsklippt med Ani gråtandes vid relingen på båten som tar henne därifrån är det svårt att inte också fälla en tår.

I ett sista slutmontage ser vi Rays pappa reagera på Rays död och de felaktiga anklagelser han dog med, ett faderskapstest som visar att Ray till 99,99% är Chads pappa, en motorväg som döps om i Paul Woodrughs ära, Tony Chessani står stolt som ny borgmästare med såväl Kevin Burris som Gonzales-bröderna(!) vid sin sida, och till sist påbörjandet av höghastighetsrälsen.

Innan vi lämnar ”True Detective”-världen för den här gången får vi se Ani lämna över allt bevismaterial till New York Times-reportern som Ray ironiskt nog spöade upp i första avsnittet, för att sedan sluta upp med sin och Rays son (naaw!), Jordan och Nails innan de försvinner i folkmassan.

Till skillnad från första säsongen blev det ett riktigt blodbad till final här. Sammanfattningsvis dog följande personer: Ray Velcoro, Paul Woodrugh, Frank Semyon, Osip Agronov, Jacob McCandless, Irving Pitlor, Austin Chessani, polischefen Holloway och Lenny Tyler a.k.a Leonard Osterman. Undkom gjorde Tony Chessani, Kevin Burris, Richard Geldof och Gonzales-bröderna. Så skipades rättvisa? De flesta inblandade i korruptionshärvan fick möta sin skapare, men den större korruptionen avslöjades aldrig. Kanske kommer den göra det i och med Times-reportern, men frågan är om det spelar så stor roll egentligen. 

Hur som helst träffade det mesta helt rätt i avslutet på den här historien och det är nästan så att tillfredsställelsen var större här än i förra säsongen. Mycket mer finns att säga kring hela avslutet och säsongen i helhet, men för tankar kring det hänvisar jag till sista avsnittet av Watching the Detectives som släpps imorgon.

Även om Vince Vaughns prestation som Frank Semyon varit den stora överraskningen den här säsongen så är det Colin Farrell som Ray Velcoro som varit det absolut starkaste kortet i år. Och för en som är svag för emotionella dödsscener är det svårt att inte bli berörd av Rays västerndoftande shootout som leder till hans död. Med en magisk skådeplats med de gigantiska träden (”The trees” som Ani ironiskt nog inleder veckans avsnitt med) som omger honom är det svårt att inte känna en klump i halsen när vår favoritdetektiv faller sönderpepprad till marken.

Tyvärr fanns det ganska många svajiga segment i denna annars väldigt tillfredsställande final. Den luddiga inledningen med Ray och Ani kändes smått krystad och onödig, men det som skar sig mest var Franks hallucinationsmontage när han gick mot sin död. Att hans pappa behandlade honom som skit har fått honom att bli som blev var knappast något som behövde förklaring, och verkligen inte på ett sådant här flamsigt sätt.

Även veckans citat får tillägnas allas vår Ray Velcoro. När han insett att allt i stort sett är kört men ändå försöker övertala Ani att sticka så att han kan möta upp henne senare frågor hon om han verkligen kommer söka upp henne. "Are you kidding me? You're gonna need a restraining order" säger Colin Farrell och ler för kanske första och enda gången på hela säsongen. Hjärtskärande.