Skådespelaren Ethan Hawke har just anlänt till Stockholm. I sällskap av skådespelerskan och dottern Maya Hawke ska han närvara vid premiären av nya dramat ”Wildcat” ikväll på Stockholms filmfestival. Pappa Hawke ska även ta emot priset Stockholm Achievement Award , den 7 kilo tunga Bronshästen som för några år sedan gick till exfrun Uma Thurman.
- Jag kanske ger priset till Maya så får hon ställa det bredvid Umas, skämtar han.
I morse deltog båda vid en presskonferens i Stockholm, där Maya Hawkes svenska påbrå snabbt kom på tal. Följer de några nordiska traditioner i familjen?
- Vi har flera traditioner som har muterat med tiden. Vi äter rispudding med mandel till jul. Och svenska köttbullar, såklart, skrattar Maya Hawke.
Den 25-åriga aktrisen har gått i föräldrarnas fotspår, och är kanske mest känd för sin roll som Robin Buckley i succéserien ”Stranger Things”. Nya filmen ”Wildcat” låter henne visa upp en annan sida. Det är en biopic om den hyllade amerikanska författaren Flannery O'Connor, någon som Maya personligen hade fastnat för och ville berätta om. Med hjälp av pappa Ethan i registolen blev passionsprojektet till en familjeaffär.
Var det skrämmande att regissera din dotters drömprojekt?
Ethan Hawke: Tja, jag tycker alltid att när man gör något man bryr sig om, så blir det lite otäckt. Det underbara var att Maya hade en sådan passion för Flannery O’Connor och ville producera en film om hennes verk. Det var en ära för mig. När ens barn växer upp och visar intresse för dig så känns det smickrande. De kan välja att flyga sin väg, men de kommer tillbaka, och det känns spännande.
- Samtidigt ville jag hedra en konstnär som jag älskar och uppskattar, som är Flannery O’Connor. Hon är en skrämmande kvinna. Hon var vildsint. När man läser henne upptäcker man en mycket intelligent kvinna som jagade perfektion. Det hade varit pinsamt att göra en dum film om en så smart kvinna, så det skrämde mig. Och, självklart ville jag aldrig svika Maya. Men det kändes snabbt som vår gemensamma film.
Vad har ni upptäckt om varandra genom att jobba på en film ihop?
Ethan Hawke: Jag vet inte om det var nytt för mig, men det var härligt att se hur proffsig Maya är när hon arbetar. Sist vi var i Stockholm var det i början av hennes karriär. Hon pluggade fortfarande men funderade på om hon skulle hoppa av och satsa på skådespeleriet. Det var sex år sedan. Sen dess har jag fått se henne växa i yrkesrollen. Hur hon beter sig i sminket, hur hon relaterar till andra skådespelare… Hon har redan utvecklat vanor och ett professionellt språk som gör henne till en äkta konstnär, och det är häftigt att se. Men jag hade inte väntat mig något annat av henne.
Båda har ni läst mycket av Flannery O’Connor, men hur valde ni vad ni skulle använda ur hennes verk?
Ethan Hawke: När vi först började prata om projektet handlade det om en ung kvinna, vars främsta relationer skulle vara till sig själv och sitt arbete. Vi ser många filmer om män och deras arbete, men sällan om kvinnor. Det var spännande. Hennes liv var inte fyllt av drama men hennes inre liv innehöll en massa drama. Så genast ville jag utforska hennes fantasi.
- Jag läste allt hon publicerat under bara ett par månaders tid. Då börjar man få en klar bild av henne. Vilka berättelser känns självbiografiska? Det blir som ett collage, vi ville använda hennes skrivna verk för att berätta hennes historia.
Begåvade skådisen och artisten Maya Hawke har under sin relativt korta karriär hunnit arbeta med regissörer som Quentin Tarantino ("Once Upon a Time in Hollywood") och Wes Anderson ("Asteroid City"). Hon får berätta om hur hon ser på sin plats i filmbranschen:
- Jag vill berätta historier, men jag vill också hitta gemenskapen och samarbetet med andra. Det är vad som driver mig. Det bästa med att bli lite äldre är känslan av att jag kan bidra. Jag har under hela mitt liv lärt mig om skådespeleri. Nu när jag kommer till en inspelningsplats känner jag att jag har något att bidra med. Jag känner mig fullt förberedd.
Har din tolkning av Flannerys böcker förändrats efter att du har spelat henne?
Maya Hawke: Absolut. Jag har alltid beundrat henne. Jag var mest lockad av hennes tidigaste böcker, de som är ett direkt fönster till hur hon var som person och hur hon såg på världen. Jag älskar de där historierna. Men jag förstod kanske aldrig kopplingen mellan dem och henne som person. Inte så som min pappa gjorde.
- Själv har jag alltid satt mig själv i allt jag jobbat med och skrivit. Även när jag gör en karaktär under ett annat namn så känns det tydligt att det är jag. Min pappa förklarade för mig hur även hon öppnade upp sig själv i sin fiktion. Det var otroligt att upptäcka det om henne som författare, och om författare i stort.
Ethan, du tar snart emot Stockholm Achievement Award. Vilka achievements eller prestationer under din karriär är du mest stolt över?
Ethan Hawke: Jag försöker att inte tänka på det sättet. Vad är det bästa man gjort i livet? De flesta skulle svara ”det jag jobbar på nu” eller ”mitt senaste projekt”. Jag känner mig enormt tacksam som fortfarande är med i gamet, och får sitta här med er och prata om film. Film är det jag älskar mest. Peter Weir har sagt att det viktigaste är att man fortfarande får vara med och leka. Prestationer och priser, det kommer ingen att minnas ändå. Jag älskar att få delta. Jag älskar att vara här.
