Skådespelerskan Emmy Rossum har hamnat i hetluften, sedan nyheten om att hon krävt en löneökning för att komma tillbaka till den åttonde säsongen av succéserien ”Shameless”, nådde rubrikerna.
Rossum som vid seriestarten av ”Shameless” 2011 var en relativt okänd talang hade hittills fått nöja sig med mindre jämfört med sin främste manliga motspelare William H. Macy. Logiskt kan tyckas med tanke på skillnaden i erfarenhet och renommé. Sedan dess har åren gått och vår hårdsinta och skarpa Fiona har tagit lika mycket ansvar för sin dysfunktionella familj som utrymme i TV-rutan. Många skulle gå så långt som att påstå att Emmy Rossum till stor del är den som idag bär upp serien.
Så varför allt detta hat? Jo, Rossum har vågat sig på att kräva mer än sin manlige kollega. Med argument som att hon varken förtjänat eller har stjärnglansen för att håva in en högre lön, har hon fått löpa värre gatlopp än Cersei i ”Game of Thrones”.
Det är en retorik som upprepar sig. En där kvinnors strävan efter rättvisare villkor obarmhärtigt skjuts ned som ett bortskämt rikemansbarns gnäll. För låt oss vara ärliga, Jennifer Lawrence, Gillian Anderson och Emmy Rossum som alla krävt sin del av kakan, tjänar med all säkerhet mer än vad både du och jag gör och någonsin kommer att göra. Det är ett faktum som i sig borde vara lika tankeväckande som det tycks vara provocerande. Den som har ska helt enkelt inte klaga. Detta är självklart en sanning med modifikation för vilken arbetsför person har någonsin antagit detta tankesätt i synnerhet när hens jämlikar legat högre i löneligan?
Och ska vi se till den socioekonomiska aspekten i diskussionen så borde det i en utopisk värld inte vara en tävling när det kommer till lön. Ett arbete utförs och för detta utgår en ersättning oavsett om du råkar vara bra på att förhandla, charma eller smöra.
Lön ska inte vara en tävling men vi lever i ett samhälle där verkligheten är en annan. En där män fortfarande tjänar mer enbart för att de råkar ha en snopp mellan benen. Ett där vi också premierar individualism så till den grad att vi tycks ha glömt vår medmänsklighet.
Så låt oss avsluta med den ärlighet vi så omfamnat. Det här handlar inte om lönenivå, det handlar inte heller om klass eller ens moraliska förbehåll inför det faktum att vissa i världen svälter medan andra har mer sedlar än de kan slösa.
Det här handlar om hyckleri.
Hyckleri inför det faktum att en skådespelerska, en kvinna, nu tjänar mer än en skådespelare, en man. Det handlar om att än en gång utmåla framgångsrika kvinnor som vågar ta plats, som giriga ragator på överväxel. Det handlar om hyckleri när det egentligen borde handla om skamlöshet och det är inte Emmy Rossum som borde skämmas.
