Det här är historien om en 210 minuter lång film, en pausknapp och en viral bild som delar internet i två läger.
I tisdags såg jag äntligen Martin Scorseses ”The Irishman”. Glad för möjligheten att fånga den på Bio Capitol i Stockholm, för som vi vet gör sig film bäst på en bioduk. Utan störningsmoment, distraktioner eller pausknappar. Jag inser att långt ifrån alla har den möjligheten. Martys film skulle inte ha blivit av utan att Netflix gick in med pengar.
I onsdags landade ”The Irishman” på streamingtjänsten. Och medan Marty beklagar sig över att folk ens överväger att se den på mobilen (”använd åtminstone en stor iPad, snälla”), började jag undra varför den egentligen inte blev en miniserie istället. Filmen är toklång, inte oöverkomligt, men... hade det inte varit skönare med fyra avsnitt? Till och med rätt gött att bingekolla hela serien på en kväll? Jag började leka med tanken, som blev början på en artikel på MovieZine: ”The Irishman blir bättre som miniserie - så gör du”.
Rubriken till trots så uppmuntrar jag inte någon till att hacka upp sina filmer på flera kvällar. Filmer är gjorda för att ses i ett svep, till skillnad från tv-serier, men jag inser ju att det inte är praktiskt för alla. Långa arbetsdagar, småbarn och andra åtaganden kommer lätt i vägen, och med en speltid på 3,5 timme är ”The Irishman” längre än de allra flesta mastodontfilmer: ”Titanic”, ”Gudfadern”, ”Avengers: Endgame” - you name it.
Inte bara det. ”The Irishman” är en tät och intensiv film. Den matar oss med information och ljuva dialoger. Den bärs upp av fantastiska skådespelare. Den förtjänar din fulla uppmärksamhet och att du inte är för trött. En film där du inte vill missa en sekund, och där ingen scen är överflödig. Jag vill att folk ska ta chansen att se den, utan att skrämmas bort av den långa speltiden.
Från en artikel på MovieZine blev det under torsdagen en tweet.
I tisdags såg jag äntligen Martin Scorseses ”The Irishman”. Glad för möjligheten att fånga den på Bio Capitol i Stockholm, för som vi vet gör sig film bäst på en bioduk. Utan störningsmoment, distraktioner eller pausknappar. Jag inser att långt ifrån alla har den möjligheten. Martys film skulle inte ha blivit av utan att Netflix gick in med pengar.
I onsdags landade ”The Irishman” på streamingtjänsten. Och medan Marty beklagar sig över att folk ens överväger att se den på mobilen (”använd åtminstone en stor iPad, snälla”), började jag undra varför den egentligen inte blev en miniserie istället. Filmen är toklång, inte oöverkomligt, men... hade det inte varit skönare med fyra avsnitt? Till och med rätt gött att bingekolla hela serien på en kväll? Jag började leka med tanken, som blev början på en artikel på MovieZine: ”The Irishman blir bättre som miniserie - så gör du”.
Rubriken till trots så uppmuntrar jag inte någon till att hacka upp sina filmer på flera kvällar. Filmer är gjorda för att ses i ett svep, till skillnad från tv-serier, men jag inser ju att det inte är praktiskt för alla. Långa arbetsdagar, småbarn och andra åtaganden kommer lätt i vägen, och med en speltid på 3,5 timme är ”The Irishman” längre än de allra flesta mastodontfilmer: ”Titanic”, ”Gudfadern”, ”Avengers: Endgame” - you name it.
Inte bara det. ”The Irishman” är en tät och intensiv film. Den matar oss med information och ljuva dialoger. Den bärs upp av fantastiska skådespelare. Den förtjänar din fulla uppmärksamhet och att du inte är för trött. En film där du inte vill missa en sekund, och där ingen scen är överflödig. Jag vill att folk ska ta chansen att se den, utan att skrämmas bort av den långa speltiden.
Från en artikel på MovieZine blev det under torsdagen en tweet.
I created a viewing guide for everyone who thinks THE IRISHMAN is too damn long for one night. You're welcome! #scorsese #netflix #theirishman pic.twitter.com/sH06AxJ7he
— Alexander Dunerfors (@dunerfors) November 28, 2019
Jag har snabbspolat mig igenom (snabbspolat, hörni film-purister!) ”The Irishman” och hittat fyra logiska ställen där man kan bryta filmen, om man känner för det. Fyra akter som slutar på en bra cliffhanger och börjar på ett nytt kapitel i historien.
Episod 1 slutar när Jimmy Hoffa (Al Pacino) hänger på luren.
Episod 2 slutar när Crazy Joe kliver in i handlingen.
Episod 3 slutar när Frank Sheeran (Robert de Niro) lämnar huset efter… den där scenen.
Episod 4 tar dig hela vägen in i mål med en fin epilog till den mustiga livsberättelsen.
Har jag sagt att detta inte är ett tvång, ett måste, knappt ens en uppmaning till att stycka upp ett filmiskt mästerverk. För det tål att upprepas. Det är bara ett vänligt förslag till alla kvällströtta, utarbetade, rastlösa eller de som har ett liv utanför tv-soffan. Om det får filmen att kännas mer lättillgänglig för dig… go ahead.
Och Film-Twitter exploderade.
Snart började det rassla in likes och retweets. Många uppskattade ”The Irishman som miniserie”-idén. Såväl småbarnsföräldrar som människor med ADHD hörde av sig med en tumme upp.
Episod 1 slutar när Jimmy Hoffa (Al Pacino) hänger på luren.
Episod 2 slutar när Crazy Joe kliver in i handlingen.
Episod 3 slutar när Frank Sheeran (Robert de Niro) lämnar huset efter… den där scenen.
Episod 4 tar dig hela vägen in i mål med en fin epilog till den mustiga livsberättelsen.
Har jag sagt att detta inte är ett tvång, ett måste, knappt ens en uppmaning till att stycka upp ett filmiskt mästerverk. För det tål att upprepas. Det är bara ett vänligt förslag till alla kvällströtta, utarbetade, rastlösa eller de som har ett liv utanför tv-soffan. Om det får filmen att kännas mer lättillgänglig för dig… go ahead.
Och Film-Twitter exploderade.
Snart började det rassla in likes och retweets. Många uppskattade ”The Irishman som miniserie”-idén. Såväl småbarnsföräldrar som människor med ADHD hörde av sig med en tumme upp.
Många tackade för tipset
Andra bingade hela säsongen
En hel del folk var också emot hela idén
Någon blev road av responsen
Och så var det de andra.
Folk som betedde sig som om jag hade svurit i kyrkan, målat över Mona Lisa, bränt ned en Apple-butik eller på annat sätt hånat deras allra heligaste.
Filmsajter världen över
Ladbible var bland de första att dela bilden. Sajten The Hook skrev ”Thank you kindly, Mr Dunerfors. A true gent.”
Entertainment Weekly hade i samma veva fått ett citat från Scorsese om varför han inte ville spela in ”The Irishman” som en tv-serie. Detta följdes av artiklar i Variety, Esquire, Vulture, Collider, We Got This Covered och Comicbook.com, för att nämna några som hittills nämnt det virala inlägget. Nu är det måndag, och nära 15000 personer har lajkat bilden på Twitter.
Och jag erkänner, det är sjukt roligt (!) för en som älskar film och skriver om film dagligen, att bli en del av filmdebatten - om så bara för en helg.
Entertainment Weekly hade i samma veva fått ett citat från Scorsese om varför han inte ville spela in ”The Irishman” som en tv-serie. Detta följdes av artiklar i Variety, Esquire, Vulture, Collider, We Got This Covered och Comicbook.com, för att nämna några som hittills nämnt det virala inlägget. Nu är det måndag, och nära 15000 personer har lajkat bilden på Twitter.
Och jag erkänner, det är sjukt roligt (!) för en som älskar film och skriver om film dagligen, att bli en del av filmdebatten - om så bara för en helg.
Även om en del folk verkar gå i taket av själva tanken på att någon vill hacka upp sitt filmtittande, men sådant är tyvärr internet. De här killarna kom antagligen med de bästa svaren i hela den långa Twitter-tråden:
Jag säger detsamma. Se ”The Irishman” hur sjutton du vill. Älska den, hata den, pausa den. Men se den!
Och hur härligt är det inte för gamle Marty att hans nya film är lika het och omtalad just nu som Marvels blockbusters?
