SPEL

Skribent

Rasmus Foltmar Elfton

26 april 2016 | 18:00

5 spel som är bättre än film

Ibland kan det kännas som att rollfigurerna i film inte riktigt når hela vägen. Det kan bero på flera saker, men ibland är det själva filmmediet som inte är tillräckligt engagerande. Annorlunda är det med tv-spel, och jag ska förklara varför.
För ett halvår sedan bestämde jag mig för att återupptäcka mitt filmintresse, som tidigare svalnat. Under de senaste månaderna har jag därför sett fler filmen än på de senaste åren sammanlagt, och det har varit med stor förtjusning, även om det också fått mig att upptäcka varför intresset faktiskt svalnade: det är inte det bästa mediet för berättande.

Det som egentligen intresserar mig är rollfigurer. Jag älskar att bli intresserad av fiktiva personer — varför de beter sig som de gör, varför de bryr sig om specifika saker, drivkrafter, uppslag. Att försöka bena ut var en rollfigur kommer ifrån, och varför den vandrar just sin stig. Att skapa film har inte alltid förutsättningarna att bygga de rollfigurer, karaktärer, på den nivå som jag egentligen vill ha dem.

Det finns så klart undantag. Jag såg nyligen filmen "The Invitation" av den amerikanska regissören Karyn Kasuma, om en man och en kvinna som blir bjuden på middag hos bekanta, men som snart fattar misstankar om värdparets intentioner. I filmen byggs Logan Marshall-Greens rollfigur upp på ett spännande sätt med återblickar på en tidigare händelse i hans liv som knyter ihop hans relationer med övriga karaktärer i filmen. Man förstår vad han vill, var han kommer ifrån och var han ska, och anledningen till det är att man för honom känner empati.

Ordet empati innebär en psykisk process där mottagaren av kommunikationen har förmågan att förstå och uppleva andra personers känslor. Det är alltså en kombination av att både jag som tittare ska kunna ha den här förmågan, och att verket ska vara så pass skickligt gjort att det ska väcka samma förmåga hos mig. Det är höga krav på både mig och filmskaparen. 


Bild ur ”The Invitation”

Annorlunda är det i andra medier, se till exempel på tv-spel. I spelet Firewatch från utvecklaren Campo Santo spelar man Henry, eldvakt i en av Wyomings nationalparker, 1989. Ditt jobb är att rapportera eventuella skogsbränder ifrån ditt utkikstorn högt uppe på ett berg. Den enda kontakten med andra rollfigurer förutom din egna är via walkie-talkie. I den har du Delilah, som sitter i ett torn på andra sidan nationalparken och har samma uppgift som du. Ni träffas inte för att avståndet är för långt, men via apparaterna kan ni prata. Delilah ställer frågor och verkar genuint intresserad av vad du är för sorts person och har för bakgrund, och med varje sak hon säger får du själv alternativ på vad du ska svara tillbaka. På det här sättet byggs rollfigurerna fram och mot slutet är man mer emotionellt investerad i två röster man inte ens har ett ansikte på än vad jag någonsin varit i en filmkaraktär.

Anledningen till det här är just empati. Den behövs inte i Firewatch. Det är du som är rollfiguren, det är du som bestämmer vad han ska säga, och det är du som påverkas av vad som händer i den fiktiva världen du sitter och konsumerar. Du tvingas aldrig att använda din empatiska förmåga, för du behöver inte sätta dig in i någon annans huvud. Det är bara dina egna tankar som spelar roll.

Film kan vara en uppförsbacke. Det ena utesluter som tur är inte det andra, och det handlar så klart om individuella upplevelser, men för er som vill uppleva fantastiskt berättande i en annan form än film ska få fem speltips av mig här och nu. Här kommer de:

Heavy Rain



Spelet, som släpptes 2010 till Playstation 3, är från den franska spelutvecklaren Quantic Dream och utspelar sig i en mörk samtid där The Origami Killer för bort och har ihjäl barn för att sedan lämna dem med en origimi i handen — dränkta. Det är en psykologisk thriller som utforskar hur långt man är villig att gå för den man älskar. Spelet spelar egentligen sig själv, men man gör hela tiden val för att föra handlingen framåt. Alla val påverkar spelets slut, som det inte bara finns ett av. Man fattar beslut åt fyra olika rollfigurer, och deras historier vävs sakta men säkert samman. Ett spel för den som gillar "Magnolia" och "Seven".

Alan Wake



Alan Wake släpptes till Xbox 360 år 2010 och handlar om en författare med skrivkramp som tillsammans med sin fru beger sig till en stuga i delstaten Washingtons mörka skogar. När hans fru försvinner i en märklig händelse och Wake plötsligt vaknar upp i en bil långt ifrån stugan måste han ta reda på vad som egentligen hänt och samtidigt ta sig tillbaka till stugan genom de mörka skogarna där han inte är ensam. Där och då är det Alan Wake och en ficklampa mot världen. Ett spel för dig som gillar "Twin Peaks" och "The Blair Witch Project".

The Last of Us



Den amerikanska utvecklaren Naughty Dog bjuder alltid på en engagerande story med intressanta karaktärer som gör en investerad i storyn. The Last of Us var ett sidoprojekt för utvecklaren som normalt sett lägger all sin tid på Uncharted-serien (ett bonustips). Spelet utspelar sig i en framtid där ett virus spridit sig över USA och en man fraktar en liten flicka över hela landet, på grund av anledningar jag inte vill gå in på. Dessa två karaktärer lär känna varandra, övervinner fördomar och förstår tillslut varandra. Det är en relation som växer fram likt en far och en dotters, mitt i ett stort kaos. Och man förstår varför de börjar betyda så mycket för varandra. Allt de är tvungna att gå igenom på den här resan, och allt de förlorar på vägen. Spelet släpptes till Playstation 3 2013 och blev av många utnämnt till spelgenerationens bästa spel, och är till för dig som gillar "The Walking Dead" och "Vägen".

Quantum Break



Den finska utvecklaren Remedy släppte bara häromveckan sitt senaste spel Quantum Break till Xbox One. Studion bakom nyligen nämnda Alan Wake och klassikern Max Payne vet hur de får till en cinematisk känsla, och nu har de tagit det ett steg längre. I Quantum Break får du förutom att spela en karaktär med kraften att stoppa tid (och pistolkulor) även se beroende på hur du spelat en tv-serie som visas under spelets gång, med skådespelare som Aidan Gillen från "The Wire" och Dominic Monaghan från "Lost". För dig som tycker om "Looper" och "Bourne"-filmerna.

Beyond: Two Souls



Även det här spelet är utvecklat av den mycket speciella Paris-baserade studion Quantic Dream, som drivs med järnhand av visionären David Cage. Släpptes 2013 till Playstation 3 men blev dessvärre inte en lika stor succé som Heavy Rain. För en filmälskare finns det dock mycket att hämta. Ellen Page spelar huvudrollen i spelet som Jodie, en ung flicka med förmågan att läsa tankar som efter ett tag tvingas att ta värvning i CIA och bli en resurs för dem. Utöver det spelar den alltid lika imponerande Willem Dafoe rollen som professor tillika Jodies faderfigur. Ett spel för dig som gillar "Alien" och "Camp X-Ray". 
| 26 april 2016 18:00 |