5 scener i "Yrrol" som inte hade kunnat göras idag

I höst fyller Peter Dalles sketchfilm “Yrrol” hela 30 år. Många är vi som sett filmen otaliga gånger och kan citera den på löpande band. Det finns fortfarande mycket som är väldigt roligt med den här rullen, men låt oss vara ärliga nu och erkänna att en del av sketcherna verkligen inte skulle funka i dagens klimat. Här listar vi de fem sketcher som garanterat hade skippats redan på idéstadiet, om filmen skulle ha gjorts på 2020-talet.

 

 

 

Familjen Cosbylainen förbereder inför yngsta dotterns födelsedag men stöter på patrull när en av pjäxorna inte hamnat i paketet, allt medan burkigt publikskratt rullar i bakgrunden. Det är fejkfinska, det är drift med sitcomformatet - i synnerhet “Cosby” - och det är blackface. Jag tror inte jag behöver förklara varför det här inte skulle gå att göra idag, men för säkerhets skull så kan jag förtydliga med att säga att blackface är totalt uteslutet sedan ganska lång tid tillbaka.

 

Sedan kunde givetvis inte Peter Dalle och de andra veta om att Bill Cosby skulle anklagas och dömas för mängder av sexuella övergrepp långt senare, vilket gör att hela Cosby-serien känns allt annat än skojig och puttrig. Men med facit i hand publiken tydligt se att hela den här sketchen definitivt skulle ha strukits om filmen gjordes idag. 

 

 

 

Ett synskadat kärlekspar bestående av en nazist och en romsk kvinna ska köpa en text-tv av den synskadade försäljaren Peter Dalle, och tv:n körs ut av mopedbudet Claes Månsson, som givetvis även han är synskadad. Frågan är vem som skulle protestera högst i dagens läge?

 

Är det de högerextrema som skulle ta mest illa upp över att paras ihop med romer, eller är det det romska folket som skulle ta anstöt över att associeras med nazister? Eller varför inte synskadade som framställs som att de saknar kapaciteten att prata om livsåskådning och kärnvärden med sina partners? Det finns helt enkelt många som kan bli förbannade, och det som var bitande satir för 30 år sedan skulle förmodligen vara cancelled i dagens läge.

 

 

 

När Ulla Skoogs karaktär blivit misshandlad av sin partner hela natten lång och stämmer träff med sin väninna för att få hjälp, möts hon dessvärre av en glättig, egocentrerad och verklighetsfrånvänd subba. Inte för att det någonsin varit kul med våld i nära relationer, men idag är verkligen inte kvinnomisshandel ett ämne som man driver med.

 

Till scenens försvar ska sägas att det inte är misshandeln i sig som det skojas om, utan Suzanne Reuters totala avsaknad av empati. Men den kan ändå anses problematisk då den behandlar ett så pass allvarligt ämne i en humorsketch. Men scenen bjuder också på många minnesvärda citat, och Reuter spelar givetvis den bitchiga vännen till perfektion.

 

 

 

Suzanne Reuter och Johan Ulveson är paret som just fått en son, men barnet i fråga är synnerligen mörk i huden om man jämför med hans föräldrar. Reuter har varit i Sydafrika i ett och ett halvt år men kom hem i förra veckan, de har en underbar natt tillsammans och hux flux har de fått en son. Ulveson är avväpnande naiv i tilltron till sitt äktenskap, och sjuksyster Ulla Skoog är den enda som ser klart kring vad som egentligen har hänt.

 

Bebisar blir inte färdigbakade på en vecka, så självklart har det prasslats loss där i främmande land. När paret inte verkar förstå vad Skoog menar så drar hon till med n-ordet. Även om Reuter dömer ut henne för att vara rasist där och då så hade aldrig den här sketchen flugit idag.

 

 

 

Johan Ulveson i rollen som den uppenbara pedofilen farbror Bosse återkommer ett par gånger under filmens gång, alltid med riktigt slemmiga kommentarer kring små barn. Det här är en typ av humor som åldrats väldigt illa - varför skulle det vara kul med sexuella övergrepp mot barn egentligen? Nej, farbror Bosse skulle med all rätt inte överleva dagens humorklimat, det är en sak som är säker.