Fenomenet ”Schitt’s Creek” och varför du bör se den genast

Serien startade som en idé av Dan Levy, då mest känd som programledare för kanadensiska MTV och några mindre TV-roller. När han såg på reality-TV infann sig frågeställningen kring vad som skulle hända om familjen Kardashians blev fattiga och om de fortfarande vore samma Kardashians de blivit kända som.

 

Levy utvecklade serien med sin kända pappa, komikern och skådespelaren Eugene Levy som även kom på seriens titel. Historien växte till en sitcom om en rik familj som förlorar hela sin förmögenhet och tvingas flytta ut i en sliten håla på landsbygden där inte oväntat en del kulturkrockar uppstår. Pappan Johnny Rose (Eugene) tvingas så gott han kan se efter sin fru Moira (Catherine O’Hara) och sina två barn, David (Dan) och Alexis (Annie Murphy), som alla är vana att få allt serverat på silverfat.

 

Seriens skruvade humor och charm i kombination med en felfri ensemble har resulterat i en växande fanskara under seriens sex säsonger innan den tog storslam på årets Emmygala. Som historisk första komediserie tog den hem alla sju större priserna för serie, manus, regi samt alla fyra skådespelarkategorier. Nu är den på allas läppar och det är inte svårt att förstå varför. Här är skälen till att du bör upptäcka denna TV-pärla.

 

 

 

Hur många gånger har vi inte sett komediserier om ett gäng unga singelkompisar i storstaden som alltid hänger på samma café/bar? Eller valfri arbetsplats (kontor, sjukhus, etc.) där diverse relationer och intriger uppstår? ”Schitt’s Creek” följer inte bara en familj utan en extremt priviligierad, verklighetsfrånvänd sådan som utan sin trygga förmögenhet placeras ute på landsbygden som fiskar utanför akvariet.

 

Det är vass satir med väntade kulturkrockar och fördomar men också en serie där de i början inte helt sympatiska karaktärerna får växa och utvecklas. En familj som aldrig riktigt utryckt kärlek eller omtanke för varandra lär sig att åsidosätta sina personliga problem för att stötta familjemedlemmar vare sig det handlar om kärleksbekymmer eller karriärval. Bland de giftiga replikerna finns rara men aldrig för melankoliska ögonblick, som den obekväma första gruppkramen eller föräldrarnas stolthet över barnens kliv ut i vuxenlivet. Eller som när matriarken Moira förvånas över sina ovana, plötsliga moderskänslor.

 

 

 

Trots att familjen Rose anammar den absurda, New York-typiska rika livsstilen så är det ingen typisk amerikansk humor vi pratar om. Son och far Levys manus dryper av bisarra karaktärsdetaljer och dråpliga situationer. Vare sig det är på motellet där familjen bor eller det lokala caféet där alla verkar äta samtliga måltider så är det alltid något som sker – nästan alltid trovärdigt men i rollfigurernas liv blir det lätt dramatiskt.

 

Som grädde på moset har de färgstarka karaktärerna utrustats med oförglömliga kostymval, från Davids galna tröjor till Moiras oändliga peruker. Dessutom, som om familjen Rose inte var excentriska nog, så bebos titelbyn av flera andra knasiga karaktärer. Pålitliga veteranen Chris Elliott sticker ut som stadens borgmästare Roland Schitt, som lätt kunnat bli en stereotypiskt korkad byfåne men i Elliotts uppenbarelse växer till en älskvärd knasboll med ett hjärta av guld.

 

 

 

 

Det är inte konstigt att ”Schitt’s Creek” tog hem alla skådespelarpriser. Sällan har en lättsmält komediserie kunnat stoltsera med en sådan imponerande ensemble. Eugene Levy må vara känd som Jason Biggs pappa i ”American Pie”-filmerna men är onekligen ett komediproffs som kan sin tajming. Även om han ofta är otacksamt bollplank för de andras tokigheter så får han gott om utrymme för sin osäkra, välvilliga charm. Dan Levy och Murphy spelar sina millenniumbarn till perfektion.

 

Men detta är trots allt O’Haras show. Även hon orättvist ihågkommen som komediförälder (”Ensam hemma”) så får hon här chansen att spela ut hela sitt register från en lång, underskattad karriär. Hon har suverän kemi med Levy, vilket inte är konstigt då de spelat tillsammans från 1970-talets ”Second City TV” till Christopher Guests mockumentärer. Men oavsett motspelare, scenario, outfit eller peruk så fullständigt äger hon varje bildruta. Den bisarra dialekten, de hysteriska utbrotten, den överdrivna Röda Mattan-gången, de förvirrande visdomsorden, de blixtrande blickarna. O’Hara är en okrönt komedidrottning som förtjänar alla hyllningar.

 

 

 

I dagens så kallade PK-samhälle kan ibland inkluderande av diverse minoriteter upplevas som forcerat eller överflödigt. Här känns den flytande sexualiteten hos vissa rollfigurer helt självklar och deras kärleksliv porträtteras utan moraliska pekpinnar eller omfamnande propaganda. Att David kanske inte är hetero är ganska uppenbart från första episoden men han får även chansen att själv uttala sina preferenser genom att sonika förklara att han gillar både rött och vitt vin. Hans kärleksliv skildras dessutom omtankesfullt och trovärdigt – det handlar om någon som är van vid ytliga storstadsrelationer och är osäker på hur han ska hantera ett riktigt förhållande.

 

Utan att ta upp för mycket tid så finns här även dialog om fördomar mot judar och lesbiska. Polyamorösa relationer tas också upp utan större tjohej. Och tro det eller ej, här finns icke-vita karaktärer vars hudfärg aldrig nämns överhuvudtaget. ”Schitt’s Creek”-skaparna vet att representation har betydelse men att det inte heller behöver ta över en handling.

 

”Schitt’s Creek” har mycket att erbjuda i form av både humor, drama, karaktärer och skådespelare. En serie väl värd att upptäcka och njuta av. Eller som Alexis säger till sin veterinär-pojkvän ”Folk älskar extrem fåfänga… och hundvalpar!”