Krönika: Filmbranschen bör höja säkerheten istället för att förbjuda alla vapen

I Sylvester Stallones klassiker ”First Blood” från 1982 finns en helt fantastisk scen med en av skådisarna som spelar poliserna som jagar John Rambo i skogen. Han sitter med ett vapen i en helikopter som har öppen dörr och siktar på Rambo. Halva Rambo hänger mer eller mindre utanför dörren på den flygande helikoptern som hovrar runt i full färd och allt syns i bred bild. Sagda scen hade varit en omöjlighet att filma idag med alla säkerhetslagar som gäller på filminspelningar som tillkommit genom åren.

 

I dagarna föll domen mot Hannah Gutierrez-Reed för dödskjutningen som ägde rum i oktober 2021 på inspelningen av filmen ”Rust” där Alec Baldwin av misstag sköt ihjäl fotografen Halyna Hutchins och skadade regissören Joel Souza. Domen mot Gutierrez-Reed är i mitt tycke helt rätt då hon varit ytterst ansvarig för vapenhanteringen på inspelningen.

 

Händelsen har blåst liv i en gammal debatt om säkerheten på filminspelningar och domen lär säkert fortsätta hålla denna debatt i rampljuset ett tag framöver. Det är inte första gången folk har dött på filminspelningar – både till följd av olyckor, men också direkta dödskjutningar som i fallet med ”Rust”. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas Brandon Lees dödskjutning, under liknande omständigheter, under inspelningen av ”The Crow” från 1994.

 

Lees syster, Shannon Lee, har bland annat efter olyckan återigen gjort sig hörd gällande sin åsikt att det inte längre behöver finnas riktiga vapen, som skjuter lösa skott, på filminspelningar. Detta eftersom tekniken med visuella effekter har kommit så pass långt. Det efterfrågas även hårdare säkerhetslagar på inspelningarna. På produktionen av serien ”The Rookie” har man också som svar på Rust-skjutningen tagit fram som policy att man nu endast använder Soft Air Guns och lägger till en mynningsflamma efteråt med hjälp av visuella effekter.

 

Rösterna från den andra sidan i den här debatten är dock av åsikten att det inte är något fel på riktiga vapen utan att det är hanteringen och bristen på ansvar och säkerhet som varit det stora problemet här. Dessa röster menar också på att man tappar en del av illusionen som filmen ger om man hänger sig för mycket åt uppenbart synliga plastvapen och dåligt renderad CGI. Man oroar sig även för uppkomsten av just hårda säkerhetslagar som kan komma att begränsa filmskapandet.

 

Min kontroversiella åsikt landar någonstans i det sistnämnda lägret. Jag vill gärna se så mycket realism som möjligt i mina actionfilmer och vill inte bli dragen ur illusionen när det gäller både eldstrider och snygga stunts – vilket kan bli en verklighet om det helt enkelt inte ser äkta ut, eller om lagarna begränsar regissörerna för mycket. Det som hände under inspelningen av Rust är inget annat än en stor brist i ansvar. Vid en filminspelning inspekteras vapnen ett dussintal gånger varje dag, flera gånger inför varje scen då vapnet ska användas, just för att se att allt är ok och att det inte är skarpladdat. Skarp ammunition är för den delen också strikt förbjuden på inspelningar.

 

Men med det sagt välkomnar jag självklart ett högre säkerhetstänk och andra villkor och krav. Ingen ska behöva dö på sin arbetsplats. Den bästa lösningen som jag kan finna är den som man använt sig av under produktionen på ”John Wick”-filmerna – en franchise som jag kommit att älska och som absolut inte levererat några dåligt producerade action- och stuntscener. Där har man valt att använda riktiga vapen, som är pluggade eller igensvetsade i mynningen, men som fortfarande spottar ut en hylsa vid varje avlossat skott. Mynningsflamman har man senare animerat i efterhand.