Ända sedan Bram Stokers klassiska skapelse Dracula har vampyren dykt upp i vår populärkultur i oräkneliga skepnader. Legender som Max Schreck, Bela Lugosi och Christopher Lee har förevigat blodsugare på film men den har även injicerats med modern humor och ironi i kultrullar som “The Lost Boys” och “Skräcknatten”.
I dagens TV- och filmutbud så har dock vampyren moderniserats på ett sådant sätt att klassiska skräckälskare inte riktigt kan relatera. Romantiska tonåringar eller organiserade kriminella gäng går inte ihop med bilden av det mystiska, utstötta monstret som lurar i skuggorna. Här är 13 tips på vampyrfilm som ligger närmare den vampyr vi lärde oss att älska - och frukta - i vår barndom.
Captain Kronos: Vampire Hunter (England, 1974)
Både stämningsfull och underhållande vampyrjägarhistoria där den våghalsige titeläventyraren svingar sitt svärd genom engelska landsbygden i jakt på parasiten vid namn vampyrer. Senaste bytet är ett monster som suger ungdomskraften ur sina offer.
Cronos (Mexico, 1993)
Äldre antikhandlare (Federico Luppi, “Pans labyrint”) får tag på en mystisk, gammal klocka och drabbas av dess uråldriga förbannelse som sakta men säkert förvandlar honom till vampyr. Udda, stilsäker regidebut för den store Guillermo del Toro med hans veteran Ron Perlman i färgstark biroll som torped.
Daughters of Darkness (Belgien/Frankrike, 1971)
Legendariska grevinnan Elisabeth Bathory har filmatiserats flertal gånger men detta är tveklöst en av de bästa. Här är det en förmögen britt och hans svenska, nyblivna hustru som via erotiska lekar hamnar i klorna på den förföriska men blodtörstiga Bathory. Vacker, elegant och inte utan blod.
Devil’s Commandment (Italien, 1957)
Svartvit, banbrytande rysare som var den första italienska ljudfilmen inom sin genre och inledde en trend med italienska, gotiska skräckfilmer. Handlingen följer en åldrande grevinna som blir yngre tack vare ett experimentellt serum gjort på kvinnoblod och reportern som utreder morden i Paris.
Draculas dotter (USA, 1936)
I uppföljaren till klassikern med Bela Lugosi så söker hans syster (den oförglömliga Gloria Holden) efter ett botemedel men hennes okontrollerade törsta efter unga kvinnors blod sätter käppar i hjulet. Kuslig och atmosfärrik med en historiskt tidig homosexuell undertext.
Legenden om den vita ormen (England, 1988)
En ung Hugh Grant i en Ken Russell-regisserad skräckfilm baserad på Bram Stokers sista roman - om det inte är nog att fresta så vet jag inte vad! Bisarr, farsartad men oh så underhållande film om en excentrisk grevinna som planerar att offra en oskuld åt titelmonstret som bor intill hennes herrgård.
Martin (USA, 1977)
Stackars tonårige Martin (John Amplas, “Day of the Dead”) - inte nog med att hans kusin anklagar honom för att vara vampyr. Martin själv har fått för sig detta och börjar ha ihjäl offer med rakblad för att dricka deras blod. Underskattad, utmärkt kombination av samhällssatir och blodig skräck av zombiemästaren George Romero.
The Moth Diaries (Kanada/Irland, 2011)
Effektivt lågmäld, obehaglig rysare är både en hyllning till 70-talets homoerotiska vampyrfilmer och en psykologisk rysare om vänskap, kärlek och förtryckta känslor. Två bästa vänner på en privat flickskola ser sin relation - och sina liv - hotade när de får en ny, mystisk klasskamrat (Lily Cole).
Oskyldigt blod (USA, 1992)
Från John Landis, regissören till “En amerikansk varulv i London” kommer “En fransk vampyr i Pittsburgh”. Anne Parillaud (“Nikita”) är sexig blodsugare börjar beta av italienska maffian, något hon snart får ångra. Kul, blodigt nonsens med gott om bekanta ansikten i rollistan (alla från Angela Bassett till Sam Raimi dyker upp).
Suck (Kanada, 2009)
Rockband kämpar med haltande karriär innan de äntligen når lite framgång - tack vare att sångerskan Jennifer (Jessica Paré, “Mad Men”) förvandlas till sexig vampyr. Udda kombo av rockmusikal och skräckparodi har en charmig glimt i ögat och riktiga rockartister i biroller. Samt Malcolm McDowell som Van Helsing!
Törst (Australien, 1979)
Ännu en variant på historien om Elisabeth Bathory men en något annorlunda. Här är det en avlägsen släkting (Chantal Contouri) till grevinnan som fångas av en sekt blodentusiaster och hjärntvättas för att ansluta till dem. Udda men fascinerande liten vampyrfilm för de som letar efter något som sticker ut.
The Vampire (Mexico, 1957)
Kvinna återvänder till hemstad för att upptäcka att vampyrer härjar och att hennes faster kanske är en av dem. Den första och bästa av många rysare från skådespelaren/producenten Abel Salazars som gav Mexico dess egen skräck-franchise. Gott om spindelväv, dimma - och en av filmhistoriens första vampyrer med huggtänder!
Vampyr (Tyskland/Frankrike, 1932)
Danske regissören Carl Theodore Dreyers bortglömda klassiker kom efter “Nosferatu” och “Dracula” men var först med sin drömlika atmosfär och den ikoniska scenen där huvudpersonen ser sig själv död i en mardröm. Filmen, baserad på romanen “Carmilla”, följer en man som ska rädda två systrar från en mystisk kvinna.
Vilka är era favoritvampyrer på film? Har du fler filmer du vill tipsa om? Kommentera nedan.
