Kulturjournalisten Ulrika Kärnborg skrev nyligen en krönika på Aftonbladet där hon kritiserade svenska filmkritikerkåren. Hon tog upp Sveriges Oscarshopp "I rymden finns inga känslor" som ett exempel, en film som hon själv tycker är medioker, medan många svenska kritiker hyllar den. Hon ställde frågan om svenska filmkritiker är fega nostalgiker.
Nu ska vi inte ta hennes krönika på allt för stort allvar, då den har en del faktafel. Men det som är intressant och bra med hennes krönika är att hon ställer frågan många sitter och funderar på; Är svenska filmkritiker för mesiga? Ja, jag skulle nog vilja påstå det.
Om vi börjar med att kolla på statistiken för hennes exempel ("I rymden finns inga känslor") har filmen setts snart av 300 000 biobesökare och genomsnittsbetyget på Filmnyheterna landar på 3.21 (baserat på tidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Sydsvenskan, Metro, Aftonbladet, Expressen, Helsingborgs Dagblad, Upsala Nya Tidning, Cinema, TV4 Nyhetsmorgon, SVT morgon, MovieZine, TT Spektra och SR P4 Filmprojektet). Genomsnittsbetyget drogs dock ner av Cinema och oss på MovieZine som gav filmen en etta i betyg.
Jag fick en intressant fråga av en bekant häromdagen som undrade om filmen hade fått lika fina betyg i svensk media, om den hade varit en Hollywoodproduktion. Nej, med största sannolikhet inte. Alltför ofta får man höra att en svensk film är bra för att vara svensk och det svider i filmhjärtat varje gång någon person säger det. Varför skulle vi ha lägre krav på en film, bara för att den är producerad i Sverige? Nej, det är helt otänkbart för mig. Film ska bedömas på exakt samma sätt oavsett vilket land den är ifrån.
Tack vare Kärnborgs krönika har det tagit ordentlig fart i debatten. Det har skrivits artiklar från filmvetare och filmkritiker och tagits upp till diskussion i SVT:s Debatt. Ikväll inbjuder Svenska Filmkritikerförbundet till en träff, där kritiker, författare och företrädare för nya distributionsformer kommer att debattera under ledning av SVD:s filmkritiker Hynek Pallas.
Men för att återgå till Kärnborgs kritik mot svenska kritikerkåren så är jag benägen att välkomna hennes kritik och till en viss del hålla med den. Hon har en poäng när hon säger att svensk film får väldigt ofta fin kritik av svenska medier. Det är väl något många biobesökare har märkt och gärna har påtalat för mig. Trist att det är så, men det händer ju att kritiker sätter högre betyg i ren medömkan och för att de tycker att filmen förtjänar lite gratisskjuts. Även om syftet är gott resulterar det bara i att trovärdigheten raseras.
Nej, självklart ska film oavsett produktionsland bedömas helt lika och recensionen ska vara helt ärlig. Det är helt ovidkommande om regissören är debutant eller om personen mot förmodan skulle ha haft en jobbig period eller filminspelning bakom sig och därför tro att man då har tjänat ihop till några bonuspoäng hos kritikerna.
Det ska bli intressant och se hur övriga svenska filmkritiker kommer att bedöma nästa svenska film som blir "Åsa-Nisse - Wälkom to Knohult". Jag tror däremot inte vi kommer att märka någon större skillnad för "Sound of Noise" som visades redan i Cannes i maj.
