Förhandstest: "South of Midnight" är ett av årets mest unika spel

Den 8 april släpps spelet "South of Midnight" till Xbox Series X/S och PC, som är ett äventyrsspel som utspelar sig i ett magiskt amerikanska södern.

 

Spelet handlar om den unga kvinnan Hazel, som lär sig magiska krafter under sin resa i den djupa södern för att rädda sin hemstad. Där möter hon mystiska varelser från den lokala folktron som en babblande fisk och en enorm alligator.

 

MovieZine har fått testa ett demo av spelet, som utspelar sig under det tredje kapitlet. På förhand har det här varit ett av mina mest efterlängtade spel för året. Efter att ha provat det är jag fortsatt positivt nyfiken, men inte riktigt lika säker på att det kommer bli det mästerverk jag hoppats på.

 

 

 

Demot utspelar sig som sagt i det tredje kapitlet, vilket gör att det tar en liten stund innan jag landar i hur spelet fungerar och det är inte helt lätt att hänga med i berättelsen. När jag direkt kastas in i en strid förstår jag knappt någonting och känner mig överväldigad, men när jag väl förstått hur saker och ting fungerar klickar det.

 

Det första jag slås av när den första något frustrerande striden är över är hur vackra miljöerna är i "South of Midnight". Det är oerhört detaljrikt och det känns verkligen som att jag befinner mig i den amerikanska södern med de puttrande träsken, solnedgången i ögonen och djurlivet. Att spelet försöker efterlikna hur stop motion-animerade filmer ser ut är ett genidrag, som ger spelet en säregen stil.

 

Eftersom jag inte riktigt hänger med i berättelsen är det för tidigt att avgöra dess kvalitet som helhet, men det lilla jag får följa med på är intressant och gripande. Hazel får i uppdrag av en stor malfisk att samla upp "bottled up feelings" (undertryckta känslor) i en flaska från ett flaskträd, för att rädda honom. Det är lika märkligt som det låter, men samtidigt udda på ett uppfriskande sätt.

 

Här får jag följa berättelsen om två bröder, där den ena måste ta hand om den yngre till den grad att han till slut får nog. Jag ska inte avslöja för mycket, men det är en väldigt gripande liten berättelse och jag hoppas att hela spelet fortsättet bjuda på mer sånt.

 

 

 

Hur är det att spela "South of Midnight" då? Den delen jag får spela rör sig vid ett träsk kring ett stort träd, där jag ska ta mig mellan olika delar för att hitta de känslomässiga knutarna som måste nystas upp för att fylla flaskan.

 

Vid varje sådan plats får jag slåss mot ett antal slemmiga demoner med hjälp av Hazels magiska stav, som bland annat låter henna kasta ut en lina som kan binda fast dem. Striderna är verkligen inte i det djupaste laget och kan till och med bli en aning frustrerande, speciellt då man ofta möter lite för många fiender samtidigt.

 

Jag antar att Hazel låser upp nya förmågar under spelets gång, men här är de en aning klumpiga och inte överdrivet roliga. De är precis som allt annat i spelet väldigt snygga, men de bjuder inte på särskilt mycket annat.

 

Att ta sig fram i världen är däremot riktigt skoj. Hazel kan dubbelhoppa, springa på väggar och glidflyga en stund – vilket ibland skapar riktigt härliga plattformssekvenser där man liksom bara flyger fram genom banorna. Ibland är det dock inte så tydligt vart man ska och jag faller flera gånger ner i det dödliga vattnet på grund av det.

 

 

 

Efter att ha spelat "South of Midnight" är jag både sugen på mer och en aning besviken. Världsbygget, den makalöst snygga och detaljrika grafiken och den gripande berättelsen får mig att längta tills det släpps i april, medan striderna får mig att hoppas att de inte förekommer överdrivet ofta i hela spelet.

 

Compulsion Games ("Contrast" och "We Happy Few") har verkligen kokat ihop en spännande gryta här med en annorlunda premiss och kultur vi inte är vana vid att se i spelbranschen. Det märks att de har lagt mycket tid på den grafiska fronten och berättandet, men det är något som saknas i själva spelmekaniken.

 

Jag håller tummarna för att helhetsupplevelsen är tillräckligt tajt så att inte de mer bristande delarna drar ner hela skutan, för här finns verkligen potential för en riktig pärla under 2025.