Eftersnack: "Game of Thrones" bjöd på en explosiv säsongsfinal

Dagen som alla har fruktat har kommit. Säsongsavslutningen är här och nu stundar en tio månader lång väntan med alla dess biverkningar innan nästa säsong börjar. Efter förra veckans bombastiska avsnitt  var det näst intill omöjligt att hålla samma nivå nu, även om veckans avsnitt var superbt på många andra sätt. Den stora besvikelsen var att Lady Stoneheart inte dök upp överhuvudtaget, då mycket pekade på att hon skulle göra det. Med två säsonger kvar på (kanske) sammanlagt 13 avsnitt lär det vara alldeles för sent för hennes ankomst.

Säsongen överlag kan ha varit den bästa hittills. Mycket tack vare att det här var första gången någonsin som ingen har vetat något på förhand och jag därför har lyckats undvika både små och stora spoilers, men vi har också sett några av de mest intressanta händelseutvecklingarna, välgjorda och minnesvärda scener där man har hänförts och chockats gång på gång, samt fällt en och annan tår. Det har varit några omtumlande veckor där den största förlusten var Hodors bortgång och den lyckligaste stunden var Jon Snows återuppståndelse. Framförallt har musiken varit ovanligt framträdande och hjälpt att bygga upp scenerna på rätt sätt för att skapa den bästa sinnesstämningen, vilket är ett stort plus i kanten.

Precis som med allt annat har det funnits vissa brister. Vissa scener har inte nått upp till sin fulla potential med skrämmande dåliga repliker och rörig uppbyggnad, framförallt Greyjoys kungating där Euron valdes som ny kung. Dessutom har det funnits en del lite för långa transportsträckor med scener som inte tillfört något alls till serien. Som tur är har inget av detta påverkar intrycket allt för mycket, och med tanke på hur svårt det är att hålla toppkvalitet i tio timmar är det lätt att förlåta skaparna för de små misstagen.

Nu har vi kommit till punkten där alla karaktärer börjar röra sig mot varandra, efter att ha skiljts åt alla möjliga olika håll sedan de samlades i Winterfell i seriens allra första avsnitt. Säcken knyts ihop och det dras åt en storslagen final där allt möjligt kan hända och Arya, som är ute på hämndturné, kan vända på spelplanen fullständigt med sina nyvunna egenskaper. Det är ännu svårare att gissa sig till vad som kommer att hända härnäst, så det är med höga förväntningar jag ser fram emot nästa omgång.

Det var allt på tiden att drakmodern börjar röra på sig igen. Vi har väntat i sex år på den här dagen och hennes flotta är större än någon hade kunnat föreställa sig. Nu har hon dessutom husen Martell och Sandormarna vid sin sida, samt de rättmätiga arvingarna till huset Greyjoy. Euron och Cersei är chanslösa i jämförelse. Eventuellt kan hon skapa en allians med Jon Snow också. Det mest beundransvärda är hur snabbt Varys reser mellan kontinenterna. För två veckor sedan åkte han från Meereen, idag var han i Dorne och kort därpå var han tillbaka i Meereen. Kan den skallige eunucken använda svart magi eller vad är det frågan om?

Händelserna i King's Landing står för veckans mest fascinerande scener. Den inledande scenen är mästerligt uppbyggd som börjar ljudlöst när alla förbereder sig inför Loras och Cerseis rättgångar, sånär som på avlägsna kyrkklockor. Sedan börjar den oskyldiga pianomusiken när folket anländer till rättegångssalen. Det är lugnt och stillsamt. Inget fel med det. Det är inte förrän Loras har invigts i fanatismen, alla inser att Cersei uteblir från sin egen rättegång och pianot fortsätter spela i samma stillsamma toner som musiken övergår från att vara oskyldig till oroväckande lugn.

Snart ökar musiken takten och fler instrument ackompanjerar pianot och det är inte förrän Tommen hindras från att lämna sitt rum, maester Pycell mördas och Lancel hittar tunnorna med löpeld, som vi inser att Cersei har något stort på gång. Helt plötsligt exploderar katedralen och hon har slagit alla flugor i en smäll genom att massmörda alla sina fiender i området. Hon är nästan lika galen som när Daenerys far, den galne kungen, var beredd att spränga King's Landing i luften, hon är bara tillräckligt smart för att vara mer diskret med det. Ända sedan Red Wedding är det första gången som så många återkommande karaktärer dör samtidigt, och det slår bröllopet med råge. Mysfarbrorn High Sparrow är borta och vi kommer aldrig att få veta vad Margaery hade för planer mot honom. Stackars Tommen begick självmord av sorg.

Visste ni förresten att enligt en avancerad, statistisk studie löpte Tommen störst risk att dö den här säsongen? Jag antar de som tog fram studien inte var helt ute och cyklade.

Nu är Cersei återigen drottning och ensam regent i södern och nästa person att ställa sig i hennes väg är Daenerys Targaryen med sina hundra olika titlar. Hon lär tappa hakan när den flottan anländer till Westeros, bli ännu galnare, göra som den galne kungen och spränga staden i luften hellre än att låta någon annan få tronen. Om det händer tror jag stenhårt på att Jaime kommer att stoppa henne, precis som han gjorde med den galne kungen.

Vad var det egentligen som Bran såg i sin syn? Var det självaste Jon Snow som Lyanna Stark gav liv till, och innebär det att Ned Stark inte är hans pappa? Det enda beviset vi har för att det var Jon var att spädbarnet öppnade sina mörkbruna ögon och sen klippte kameran till att zooma ut på Jons ansikte med samma ögonfärg. Om det stämmer, vem är i så fall den riktiga pappan? Vi är ett steg närmare att få R+L=J bekräftat, där L och J står för Lyanna respektive Jon. Det återstår att se om teorin om den där första bokstaven stämmer.

Jon Snow gjorde en Robb Stark och utnämndes till kung på likadana grunder, men om det framkommer att han är son till någon helt annan än vad alla tror kan den titeln komma att ifrågasättas, beroende på hur stark alla husens lojalitet är. Som tur är har han Sansa på sin sida, som är starkare än någonsin, Arya är tillbaka i Westeros och Bran är på väg tillbaka söderut. Huset Stark är på uppgång igen sedan Red Wedding och de är inte en kraft att underskatta.

Nu när Winterfell är återerövrat vet vi inte längre vad deras planer är för tillfället, så det största hotet just nu kan vara Littlefinger, som efter många års misstankar har bekräftat att det enda han vill är att få järntronen, och han verkade vara väldigt missnöjd med att både Sansa avvisade hans kärleksförklaring och att Jon utsågs till kung. Han har inte insett att ingenting är av betydelse när White Walkers anländer och kan därför sätta många käppar i hjulen. Sedan är en ny stormakt, Daenerys, på väg och Cersei är desperat och gör vad som helst för att ingen ska ställa sig i hennes väg. Det märks att slutet närmar sig. Vintern har anlänt och alla måste lägga ner stridsyxan för att överleva det verkliga hotet innan de utplånar sig själva.