Talar man om humor och 90-talet sammanfattas det ofta med Killingänget som kanske främst bestod av Robert Gustafsson, Henrik Schyffert och Johan Rheborg - tre komiker som alla har en framstående karriär inom underhållningsbranschen även idag.
Samtidigt fanns Varanteatern, en humorgrupp som bildades i Lund 1992 - vars humorserie "Varan-TV" sändes på SVT i två säsonger mellan 1997-1998. Här fick vi under banala, ironiska och stundtals meningslösa sketcher träffa återkommande karaktärer som reportern Godzilla Hårddisksson, poeterna Tord Yvel och Romeo Olsson från Österlen, tv-kocken Chris de Kök, egyptologen Ted Borg och filmregissören Kissochbajslowski.
Sedan dess har några av de sju medlemmarna i Varanteatern synts i olika sammanhang genom åren, men de flesta av dem har "vanliga liv" med jobb som brandman, lärare och kommunanställd. Trots det har "Varan-TV" fått något av en kultstatus bland fansen - vilket visade sig rejält när gruppen bestämde sig för att ge tramset en chans till.
Varanteatern 1997. Från vänster: David Wiberg, Fredrik Åkerman, Fredrik Ljungberg, Anders Andersson, Jonas Sykfont, Magnus Thomson och Olof Wallberg. Arkivbild.
Under hösten 2020 gick nämligen samtliga medlemmar ut i en Kickstarterkampanj, där de meddelade att de är redo att spela in nytt material. En månad senare hade de samlat in över 5,3 miljoner kronor, vilket är långt över deras målsumma. Kort där efter plockade SVT upp projektet, vilket den 8 april har premiär i form av "Varan-TV: Stories".
- Det har funnits lite olika indikationer genom åren på att folk gillar oss på ett sätt som inte bara var "det där var himla kul", utan att det vi gjorde för tjugo år sedan betydde något för många på riktigt. Annars hade jag aldrig föreslagit det här för de andra, säger David Wiberg.
Att göra en ny serie, ungefär 23 år efter att den andra säsongen sändes på SVT, var inte en direkt självklarhet för alla i gänget - även om det till stor del varit en glädjande återträff. Det började med en försiktig fråga, som landade i en Kickstarter som blev den största i Sverige.
- Det blev som en jäkligt hungrig Tamagotchi vi var tvungna att mata. Sen när SVT plockade upp serien skulle vi helt plötsligt göra två produktioner, från att inte ha träffats professionellt på många år. Det har varit en utmaning, då många av oss har vanliga jobb. Jag förstår inte hur det har gått till. Det var helt självklart när vi var i det, men nu förstår jag inte, säger Magnus Thomson.
Magnus Thomson är idag destinationsutvecklare på Varberg kommun. Foto: Kenneth Ishii
- Det är inte bara vår interna relation som ska vara en orkester som fungerar, utan helt plötsligt bjöd vi in olika bandmedlemmar som också skulle vara med och spela. Med blicken i backspegeln kommer man dock bara ihåg det roliga, säger Jonas Sykfont.
- Överlag var det väldigt roligt, men också en väldigt ansträngande process. Det betyder inte att vi hade massa konflikter, men att samarbeta sju personer med en ny regissör och producent för att få ihop en hel serie är extremt krävande. Sen har det varit väldigt roligt att träffa de jag knappt träffat på tio år, säger David.
- Det var också ett av alla incitament att dra igång det här. Det var verkligen många stunder där man njöt av att få leka med sina gamla kompisar igen. Jag kunde verkligen försätta mig i mitt 19-åriga jag igen. Då var det värt, säger Anders Andersson.
Foto: Kenneth Ishii
Hur ser ni tillbaka på den gamla tv-serien idag?
- För mig har det länge varit något väldigt märkligt som hände när man var väldigt mycket yngre. Från att det sändes har min bild av det förändrats mycket och ganska många gånger. Precis efter var jag inte särskilt nöjd över vad vi hade åstadkommit. 15 år senare när vi träffades och kollade på gamla klipp, såg jag det med andra ögon och kunde plötsligt förstå att det finns något där, säger David.
- Vi visste inte riktigt vad vi gjorde. Vi tänkte väl att det var så här man gör tv-serier. I efterhand känns det som att vi uppfann hjulet många gånger, vilket väl gjorde att vissa saker behöll en kärna medan andra saker inte riktigt blev som vi ville. Nu är det med mycket värme man ser tillbaka på programmen. Det är som ens förstfödda, med alla fel och brister, säger Anders.
David Wiberg har medverkat i filmer och serier som "Boy Machine" , "Enkelstöten" och "Tunna blå linjen". Foto: Kenneth Ishii
- Jag är väldigt glad att det finns, men ibland kan jag tycka att det är lite jobbigt att det är just jag som har gjort det. Det är mycket som har hänt sedan dess, vad man skämtar om och inte. Det är framförallt den grabbiga och sexistiska biten som känns lite jobbig. Där var syftet kanske att man ville uppnå största möjliga kontrast och drog till med något riktigt grovt, som var hett på 90-talet, säger David.
- När man är 23-24 är man inte särskilt smart eller kul heller, säger Anders.
- Någon borde ha stoppat oss, skämtar David.
Premissen i "Varan-TV: Stories" är att ett gammalt fan har kidnappat hela gruppen, i hopp om att de ska kunna göra en "braksketch" som kan vinna tillbaka hans ex som älskade den gamla serien på 90-talet. Konceptet används lite som ett sätt att sätta både gamla och nya karaktärer samt sketcherna i ett sammanhang.
- Vi har tänkt att om vi nu gör det här, går det inte att bara göra samma sak en gång till. Man måste verkligen spänna bågen och ta risker om det ska vara värt att gå in i ett sånt här projekt, säger David.
Bild från "Varan-TV: Stories", där hela gänget har tagits som gisslan i en lägenhet. Pressbild.
Vi kommer att få återse gamla karaktärer i den nya serien. Hur har ni tänkt när ni ska balansera gamla referenser och samtidigt göra något nytt?
- Vi har försökt tänka hur man kan förvalta arvet, men ändå göra något nytt som tittare som inte känner till oss sedan tidigare kan få utbyte av. Vi har antingen försökt uppdatera karaktären eller försökt skapa en ramberättelse som fungerar som ett sätt att få gamla karaktärer att se ut ungefär som när det begav sig. Ge dem ett sammanhang och ett syfte, så att det inte bara blir en kul sketch, säger David.
- I början ville man kanske vara i det trygga, där det fanns rätt mycket gamla karaktärer med, för det gick att visualisera framför sig. Ju längre vi kom släppte vi en del gamla till förmån för nya karaktärer och situationer. Det är också ett nostalgiprojekt, så det hade varit konstigt om inga gamla hade varit med. Det har varit svårt att förvalta. Nostalgiprojekt är dömda att misslyckas redan på förhand, då det handlar om att ge tillbaka en känsla man hade som ung, snarare än att ge en ny konstupplevelse. Det känns dock fint att de finns där, säger Anders.
- De här karaktärerna är populära för de som gillade oss förr, men vi fick fundera på vad de gör idag och om de känns roliga att återuppliva eller om det bara kändes lamt. Har man sett "Varan-TV" tidigare och har en favoritkaraktär tror jag dock inte att man blir besviken, säger Magnus.
Har det varit en utmaning att hitta tillbaka till den gamla humorn?
- Den har vi i oss, vilket var så uppenbart när vi träffades. Det var som att blunda och sen öppna ögonen. Det är ingenting man behöver plocka fram. Det är det som gör att det här fungerade. Det är ofrånkomligt att den gamla tonen finns kvar, men vi är snart 50 år gamla och världen har förändrats ganska mycket. Självklart är det annorlunda, men vår typ av humor tror jag att man känner igen, säger Olof Wallberg.
Olof Wallberg är idag lärare på Polhemsskolan i Lund, där han själv gick i gymnasiet. Förutom det har han även gjort en del musik. Foto: Tommy Olsson
- Det var förvånansvärt lätt. När vi repade kände jag lite "jag vet inte hur det här kommer att kännas", men jag hade nog rätt stort förtroende för alla andra. Jag ska erkänna att vissa saker var svåra att agera ut, men att hitta det som är signifikant för oss som ensemblé var ganska lätt, säger Anders.
- Tidigt i manusarbetet var det som att slå på en kran. Det bara forsade fram. Den stora utmaningen var att gallra bort, då det var mycket idéer som höll men inte kom med. Jag tycker nog att vi hittade till det som var vi ganska snabbt, säger David.
Vad tycker ni håller bäst idag från den gamla serien?
- Det finns en del grejer som är lätta att förstå och tidlösa. Som när jag och Olof har tagit oss hela vägen till den finaste mattävlingen i världen och håller på att vinna, men han lägger bajs i maten. Det är oerhört tramsigt och kiss- och bajshumor, men det är lika dumt idag som för tjugo år sedan, säger Magnus.
- Det är svårt att plocka ut enskilda sketcher, men det finns mycket smått strössel där vi verkligen fick till det och lyfte det till något jag inte sett någon annanstans. Att vi kunde ta en till synes bagatellartad eller knäpp idé som man slängt ut i gänget, som inte är tänkt att bli en sketch, men som plötsligt höjs upp och blir det, säger Anders.
Anders Andersson är dramapedagog på Malmö Stadsteater idag. Foto: Kenneth Ishii
- Det har vi ändå förvaltat någorlunda i den nya serien, vågar jag påstå, fast med en annan ton. Vi har funnit vissa meningslösheter som vi kunnat förenas kring för att det är kul, säger David.
Finns det något som håller mindre bra eller som ni inte skulle ha gjort idag?
- I första serien hade vi ett grepp där det fanns en livescen där vi försökte överföra våra teaterföreställningar till teve, men det funkade inte. Sen var det kanske för mycket referenshumor från den tiden, säger Olof.
- Sen i andra säsongen har vi en scen med tre tre visa männen, med blackface. Det fungerar inte alls idag, säger Magnus.
Den gamla serien hade som sagt mycket referenser till 90-talet. Har ni arbetat med samtiden i de nya?
- Ja, men kanske inte lika många nutida namn som kommer vara bortglömda om 1-2 år, men det är klart att det är en samtidsskildring. Förhoppningsvis ska det kunna gå att se även lite längre fram i tiden, säger Olof.
- Vi har gjort produktionen under pandemin, men den pratar man inte så mycket om längre. Vi hade ju kunnat göra en serie om det, men jag tror att det bara är ett halvt skämt om det med, säger Magnus.
Foto: Kenneth Ishii
Ni är ju ett killgäng och den gamla serien är ganska grabbig. Har ni tänkt på det till "Varan-TV: Stories?
- Jo, det har vi gjort. Vi har försökt balansera lite, säger Olof.
- Vi spelade kvinnliga roller själva i säsong 2. Det gör vi inte nu, vilket kommer att märkas till det bättre. Det blir ett lite annat Varanteatern den här gången, säger Magnus.
Om "Varan-TV: Stories" skulle bli en omåttlig succé och SVT vill ha en till säsong, hur skulle det kännas?
- Det är svårt att säga. Nu får det här visas, så får man ta ställning senare. Det vi gjort nu går inte att upprepa, utan det får i så fall vara på andra premisser och med en annan inställning, säger Anders.
- Jag vet varken ut eller in, men det måste få landa så att man får lite andrum innan man ens kan ta ställning till det, säger David.
Vad händer om det blir en enorm flopp?
- Då skyller vi på SVT, skrattar Anders.
- Det skulle så klart kännas tråkigt, men jag skulle nog ändå känna någonstans att vi gjorde det bästa vi kunde. Både för att det vi försökte göra något kul att titta på, men också för att vi förvaltade vårt arv. Mycket mer till hänsyn till fansen, som ju är anledningen till att det överhuvudtaget blev någonting, säger David.
"Varan-TV: Stories" har premiär på SVT1 och SVT Play den 8 april. Här är ett smakprov.
Vad har du för relation till Varanteatern och deras program? Ser du fram emot den nya?
