Thanksgiving är - än så länge - inget vi egentligen firar i Sverige men kanske kan Eli Roths kommande slasher-rulle ändra på det. Den amerikanska traditionen med att fylla och kalasa på kalkoner ser ju trots allt väldigt trevligt ut i Hollywood-film och TV.
Men så länge får vi vara tacksamma för en annan typ av kalkon - kalkonfilmerna, de av typen så dåliga att de blir bra. Här är fem härliga kalkoner att fira Thanksgiving med.
1. Battlefield Earth (2000)
Man vill ju mest minnas John Travolta från klassiker som ”Grease”, ”Saturday Night Fever” och ”Pulp Fiction”. Men han skulle prompt envisas med att filmatisera scientologernas grundare L. Ron Hubbards knasreligiösa sci-fi, något till och med Tom Cruise hade den goda smaken att undvika.
Det är vid första en anblick en korkad, löjligt och hiskeligt ful film men Travolta lyckas vid sidan av att producera det här monstret till film spela över å det grövsta som bisarr alien-skurk. En film som tog hem hela sju Razzies - inklusive för sämsta drama under 25 år - innebär obligatorisk håntittande.
2. Ingen plockar Howard (1986)
Om du trodde att Marvel och George Lucas var namn enbart kopplade till pengar och kvalité (nåja) så tänk igen. ”Star Wars”-gurun var exekutiv producent bakom filmatiseringen av seriefiguren Howard the Duck, en utomjordisk, ilsken anka.
Budget och förväntningar på den första Marvel-filmen sedan 1940-talet var höga men första röda flaggan var när den planerat animerade rullen blev spelfilm. Filmen är en fascinerande katastrof i alla kategorier och när du inte tror att ankans bisarra uppenbarelse är mer obehaglig än charmig. Höjdpunkten kommer vid den minst sagt opassande sexscenen mellan Lea Thompson - och ankan.
Titelkaraktären har fått viss upprättelse tack vare medverkan i ”Guardians of the Galaxy” men filmdebuten är en upplevelse du sent kommer - eller bör - glömma.
3. Mommie Dearest (1981)
Alla som sett ”Feud” är medvetna om att filmstjärnan Joan Crawford var en aningen instabil dam. Att en biopic, dessutom med Oscarvinnaren Faye Dunaway, kunde misslyckas så brutalt är svårt att tro - tills man ser filmen.
Det avsiktligt seriösa dramat var så oavsiktligt roligt att filmbolaget ändrade sin marknadsföringskampanj för att utnyttja filmens välförtjänta camp-rykte. Mycket av den äran ska gå till Dunaway vars insats gör ordet ”överspel” obetydligt. Scenen där hon skriker på sin dotter om att aldrig använda stålgalgar är redan ökänd - men resten av filmen, och rollprestationen, håller samma, absurda nivå.
4. Samurai Cop (1991)
En hejdlöst så-dålig-att-den-blir-kul C-film som bäst kan beskrivas som actiongenrens egen ”The Room”. En fantastiskt inkompetent kopia av ”Dödligt vapen” och ett dussintal andra Hollywood-rullar fast med ultralåg budget och kvalitet i spel, regi, manus, effekter... ja, allt.
Försök håll räkningen på brister i den exempelvis hoppiga klippningen eller absurda dialogen när en snut - så långt ifrån en samuraj man kan bli - tillsammans med sin lustiga sidekick ska stoppa japanska narkotikahandlare.
Höjdpunkter är huvudkaraktärens uppenbara peruk (enbart i enstaka scener) och en sjuksköterska som omotiverat mobbar honom för att han är omskuren.
5. Sophögarna (1987)
En påminnelse om att trots Barbies succé så är det inte alla leksaker som funkar i filmformat. Garbage Pail Kids var en serie samlarkort med teckningar av äckliga, deformerade barn av typen snoriga Messy Tessie, ständigt fjärtande Windy Winston, spyende Valerie Vomit och muterade krokodilpojken Ali Gator med aptit på tår.
Av någon anledning tänkte någon att detta skulle passa som spelfilm med flera av karaktärerna porträtterade av kortväxta skådespelare i mardrömslika, animatroniska kostymer. När föräldrar protesterar till den grad av filmen togs ner från biograferna - då vet man att det är något som måste ses.
Vilka är dina favoritkalkoner?
