Guldbaggegalan har sedan 1964 prisat Sveriges bästa prestationer inom film. Nästan lika länge har evenemanget anklagats för att vara ett exkluderande kalas och en klubb för inbördes beundran.
Film är bäst på bio sägs det. Men idag när utbudet ständigt ökar hemmavid, blir det allt svårare att locka soffpotatisar till biograferna. Framförallt för att se inhemsk film. Och om vi ska vara helt ärliga, så har de flesta som sätter på SVT för lite flärd en måndag i januari inte sett många, om ens några av filmerna i startfältet.
Guldbaggen är ett pris som få numer bryr sig om. Dock fyller galan, som riktar ljuset på människorna på båda sidor kameran, en funktion som en enande kraft i ett alltmer individualiserat samhällsklimat.
Som tv-underhållning har galan varit lite mossig och stel de senaste åren - något som uppmärksammats av media och publik. Men i måndags, under ledning av sagolika Shima Niavarani, kom glansen och glamouren tillbaka. Vi fick se fantastiska sång och dansnummer, samt ta del av känslorna och nostalgin.
Och så fick vi hylla ollika typer av film. Både dyra produktioner fullpumpade med pengar, men också billigare projekt med hjärta och själ som insats!
Ändrade villkor skapar ramaskri - men få bryr sig
Guldbaggen delas varje år ut för framstående insatser för den svenska filmen under det gångna året. Priset lyfter svensk filmkonst och belönar gräddan av den. När Svenska Filminstitutet meddelade en regeländring vad gäller priserna till bästa kvinnliga och manliga skådespelare, skapades vågor i vår kulturella ankdamm. Guldbaggen ska från och med i år nämligen endast delas ut till de redan etablerade. Kul så. För de etablerade.
Tidigare stod det i reglerna att priset för bästa kvinnliga och manliga skådespelare i en huvudroll/biroll ”bör” gå till professionellt verksamma skådespelare. Den meningen har nu justerats och hädanefter står det istället ”ska”. Baggen ska alltså inte ges till första-gångs-aktörer utan ”ska” gå till de med hel skådespelarutbildning som har minst en roll i bagaget. Många medier ansåg att Filminstitutet överträder sina befogenheter och ägnar sig åt gatekeeping.
Ilska och bojkott
Ändringen har väckt anstöt och ilska loch några publikationer valde att helt bojkotta festligheten och kallade den för ett internt branschjippo. Vilket är, ursäkta mig, bara töntigt. Galan visas på bästa sändningstid på vår statliga television, och journalister välkomnas att på plats beskåda spektaklet. Och även om viss frustration är motiverad, så hjälper inte gnäll, framförallt när den på många håll är felriktad.
Samtidigt är det dumt att de inte införts ett nytt pris för att premiera de talangfulla och hårt arbetande debutanterna. Ett sådant behövs så att inte alla kära nykomlingar ska behöva känna sig snuvade.
En bagge till årets nykomling är viktig för att uppmuntra nya entusiasters fortsatta glöd inom filmyrket. En enskild prestation från det gångna året ska givetvis bedömas och belönas med samma entusiasm, som låt oss säga Mikael Persbrandts gestaltning av tjugo olika griniga gubbar. Men jakten på autenticitet ska inte göras på bekostnad av skådespeleriet och det komplexa arbetet det är att gestalta varierande karaktärer. För vi vill väl lyfta prestationerna där skådespelare går in i roller och spelar skiten ur dem? Jag vill det. Men jag vill gärna att vi sporrar och inspirerar begåvade noviser med.
Ingen mänsklig rättighet att få en guldbagge
Jag kan förstå det lätt tjuriga tonläget kring att detta känns exkluderande och orättvist. Samtidigt gott folk, livet är inte rättvist, och det är inte är en mänsklig rättighet att få tävla om en Guldbagge.Att galan väljer att inte längre belöna nybörjarskådespelare, betyder inte att nybörjarna ska uteslutas från industrin eller filmskapande.
Ett viktigt led i detta vore därför att införa ett pris till bästa nykomling, ett annat vore att ge mer stöd och pengar till amatörer och deras projekt. Jag tycker att Svenska Filminstitutets ambition bör, eller nej, vi ändrar det SKA från och med nu vara, att med ännu mer öppna armar bjuda debutanterna in i värmen, för att på sikt göra även dem etablerade. Guldbaggens framtida relevans behöver det!
