”The Little Drummer Girl” handlar om hur Martin Kurtz (Michael Shannon) från israeliska spionbyrån rekryterar Charlie (Florence Pugh), en ung, radikal, och vänsterideologisk skådespelare i England. Som hemlig agent kommer hon att skapa en berättelse med publiken överallt, hela tiden, lockar han. Medhjälpare till rekryteringen är den lika stilige som mystiske Joseph (Alexander Skarsgård).
Syftet är att fånga in den palestinske terroristen Khalil, som med hjälp av sin yngre bror Salim och dennes västerländska flickvänsrekryteringar bombar judiska mål i Europa. Israelerna lyckas få fast Salim, och Joseph övertar hans identitet utåt. Som Salim reser han runt med Charlie, så att Khalil ska övertygas om att de båda är tillsammans. Spelar hon sin roll väl, kommer Khalil att värva henne för uppdrag, så att israelerna kan kunna spåra upp honom och sätta stopp för terrordåden. Som infiltratör gäller bara för henne att vara klar över vilken uppdragsgivare och ideologi hon ska vara trogen...
Alexander Skarsgård fanns på plats efter premiärvisningen i New York för ett Q&A, och började med att prata om hur Joseph går tillväga för att fånga Charlies intresse inför rekryteringen:
- Han är väldigt bra på den här typen av spel. För att locka med henne på ett sådant här äventyr, måste han få henne att känna det som om det är hon som tar första steget. Han är bara där, och inte särskilt intresserad av henne, men han läser rätt bok och låtsas vara intresserad av samma saker.
Syftet är att fånga in den palestinske terroristen Khalil, som med hjälp av sin yngre bror Salim och dennes västerländska flickvänsrekryteringar bombar judiska mål i Europa. Israelerna lyckas få fast Salim, och Joseph övertar hans identitet utåt. Som Salim reser han runt med Charlie, så att Khalil ska övertygas om att de båda är tillsammans. Spelar hon sin roll väl, kommer Khalil att värva henne för uppdrag, så att israelerna kan kunna spåra upp honom och sätta stopp för terrordåden. Som infiltratör gäller bara för henne att vara klar över vilken uppdragsgivare och ideologi hon ska vara trogen...
Alexander Skarsgård fanns på plats efter premiärvisningen i New York för ett Q&A, och började med att prata om hur Joseph går tillväga för att fånga Charlies intresse inför rekryteringen:
- Han är väldigt bra på den här typen av spel. För att locka med henne på ett sådant här äventyr, måste han få henne att känna det som om det är hon som tar första steget. Han är bara där, och inte särskilt intresserad av henne, men han läser rätt bok och låtsas vara intresserad av samma saker.
Så hur fick han själv rollen i ”The Little Drummer Girl”?
- Jag har varit besatt av Chan-wook Parks filmer sedan länge. Jag älskade ”Oldboy”-trilogin, och ”Stoker” och ”The Handmaiden” är helt fenomenala. Jag träffade bara honom en gång för fem år sedan. När jag sedan fick förfrågan om den här rollen sa jag ja med en gång, utan att ha läst manuset! Det har bara hänt en gång förut, när Lars von Trier ringde om "Melancholia" och jag sa ”du behöver inte skicka manuset, det är klart att jag vill jobba med dig, Lars”.
Sedan kommer en intressant fråga upp om olika sätt att jobba på, i USA versus andra delar av världen, samt olika regissörers arbetssätt. Hur var det att jobba med Park?
- Hans visuella uttryckssätt är väldigt unikt, mycket poetiskt, och varje scen är minutiöst utarbetad på förhand, och så vackert koreograferad. Jag kommer från en helt annan skola och har aldrig jobbat så förut. Jag är van vid att gå igenom scenen tillsammans med regissören och de andra skådespelarna först, och sen beslutar de vart man ska placera kameran. Här var det tvärtom.
- Jag har varit besatt av Chan-wook Parks filmer sedan länge. Jag älskade ”Oldboy”-trilogin, och ”Stoker” och ”The Handmaiden” är helt fenomenala. Jag träffade bara honom en gång för fem år sedan. När jag sedan fick förfrågan om den här rollen sa jag ja med en gång, utan att ha läst manuset! Det har bara hänt en gång förut, när Lars von Trier ringde om "Melancholia" och jag sa ”du behöver inte skicka manuset, det är klart att jag vill jobba med dig, Lars”.
Sedan kommer en intressant fråga upp om olika sätt att jobba på, i USA versus andra delar av världen, samt olika regissörers arbetssätt. Hur var det att jobba med Park?
- Hans visuella uttryckssätt är väldigt unikt, mycket poetiskt, och varje scen är minutiöst utarbetad på förhand, och så vackert koreograferad. Jag kommer från en helt annan skola och har aldrig jobbat så förut. Jag är van vid att gå igenom scenen tillsammans med regissören och de andra skådespelarna först, och sen beslutar de vart man ska placera kameran. Här var det tvärtom.
- Men jag vill poängtera att det finns visuella regissörer som låter bilden gå före den mänskliga kopplingen och på bekostnad av känslor för att få en vacker scen, men det gör inte han! För mig blev det en intressant utmaning med hans sätt att jobba och få det att fungera, i stället för att bli en obstruktionist och tycka att ”näää, jag vill känna mig fri, jag behöver känna in min omgivning” (skratt). Han är en mästare, så det blev en inspirerande prövning för mig att försöka följa hans koreografi. Och han är inte dogmatisk; om jag och Michael tycker att något inte fungerar, är han den första att säga att "då försöker vi med något annat".
Visst tycks det som om samarbetet fungerat väldigt bra, om man tittar på resultatet! Jag tycker de två första avsnitten verkar mycket lovande, och längtar redan efter att se nästa. Det är inte ofta man dras in såpass snabbt i en serie, utan oftast behöver man ju se ett par avsnitt innan man är fast. ”The Little Drummer Girl” däremot drar in en med en gång. Serien kommer nog särskilt locka den visuellt kräsne, så klart, och likaså den med försmak för eleganta och mystiska spiondramer från svunna eror.
Handlingen kan möjligtvis vara någon smula diffus om man inte läst boken, och stilmässigt/trovärdighetsmässigt är den så långt ifrån diskbänksrealism man kan komma. Här är det Bond som inspirerar, men jag fann även element av Errol Morris stiliserade berättande från ”Wormwood” fast i en solljusindränkt 70-talsmiljö à la ”Mamma Mia: Here We Go Again!”.
Visst tycks det som om samarbetet fungerat väldigt bra, om man tittar på resultatet! Jag tycker de två första avsnitten verkar mycket lovande, och längtar redan efter att se nästa. Det är inte ofta man dras in såpass snabbt i en serie, utan oftast behöver man ju se ett par avsnitt innan man är fast. ”The Little Drummer Girl” däremot drar in en med en gång. Serien kommer nog särskilt locka den visuellt kräsne, så klart, och likaså den med försmak för eleganta och mystiska spiondramer från svunna eror.
Handlingen kan möjligtvis vara någon smula diffus om man inte läst boken, och stilmässigt/trovärdighetsmässigt är den så långt ifrån diskbänksrealism man kan komma. Här är det Bond som inspirerar, men jag fann även element av Errol Morris stiliserade berättande från ”Wormwood” fast i en solljusindränkt 70-talsmiljö à la ”Mamma Mia: Here We Go Again!”.
Snygg och tilltalande var den i alla fall, och jag ser mycket fram emot seriesläppet! "The Little Drummer Girl" har svensk premiär på C More den 13 december.
