Det har varit ett par ansträngande månader av prisceremonier men äntligen är det klart och i överlag gick mycket som förväntat, ”Everything Everywhere All at Once” sopade verkligen golvet med konkurrenterna med hela sju Oscars. Många värdiga vinster, men konsekvenserna blev att många storfilmer lämnades utan.
Årets tacktal
Det är svårt att inte utse både Brendan Fraser och Ke Huy Quans känslosamma tacktal som årets bästa. Det här är två enorma comebackberättelser som aldrig kommer glömmas och deras tacktal säkerställde det.
Årets skrällvinst
Det var ett stort frågetecken om Jamie Lee Curtis faktiskt kunde vinna bästa kvinnliga biroll. Hennes vinst betyder att ”Everything Everywhere All at Once” har vunnit fler "above-the-line"-kategorier än någon annan film i Oscarsgalans alla 95 år. Om nu Curtis faktiskt förtjänade vinsten är en annan fråga, men att hon gick från att inte ens betraktas som en utmanare till vinnaren av hela kategorin på bara två veckor är årets skräll.
Årets skrällmiss
Som sagt, att få filmer sopar golvet med kategorierna betyder att många andra storfilmer lämnas utan en enda vinst. Att ”Tár”, ”The Fabelmans” och ”The Banshees of Inisherin” skulle missa alla kategorier var absolut en möjlighet, men i slutändan blev det även ”Elvis” som gick hem utan, trots sin popularitet bland Oscarsväljarna. Tillsammans hade dessa fyra filmer hela 30 nomineringar i år, noll vinster.
Årets ”showen behövde inte vara så här lång”
Jimmy Kimmel hade förberett många skämt, men inga som landade. En katastrofalt tråkig insats som gjorde inget annat än att förlänga en redan väldigt lång natt. Galan har gång på gång försökt hitta vägar för att korta ner ceremonin, men ändå så låter de programledaren babbla på och sega ner tempot med misslyckade sketcher och dåligt tajmade skämt.
Årets rysare
Det fanns en stund i första halvan av ceremonin där det verkade som att ”Everything Everywhere All at Once” var i fara i kategorin för bästa film. ”På västfronten intet nytt” plockade hem fyra priser under korta intervall, inklusive i kategorier den inte förväntades vinna. Plötsligt fanns det en chans att den tyska krigsfilmen skulle fortsätta överprestera likt vad den gjorde på BAFTA-galan några veckor tidigare. Hade Netflix vassa marknadsföring faktiskt fungerat? Men när ”Women Talking” lyckades ta bästa manus på förlaga så lättnade den tanken, och allt gick som förväntat till slut.
Årets framförande
Många hoppades på ett starkt framförande av ”Naatu Naatu” från ”RRR” och tack gode Gud så var det exakt det vi fick. Det är svårt att överföra den danssekvensen i filmen till ett lika starkt framträdande på scen, men det var överlägset kvällens mest underhållande föreställning. Hade galan tänkt mer strategiskt så hade de nog placerat ”Naatu Naatu” senare i ceremonin för att väcka tittarna.
Årets Indiana Jones-reunion
En kategori som existerar enbart för att uppmärksamma Harrison Ford och Key Huy Quans omfamning på Oscarsscenen efter Ford meddelade att ”Everything Everywhere All at Once” vunnit bästa film. Dessutom satt Kate Capshaw, som spelade Willie Scott, i publiken så det var en stjärnspäckad natt för ”Indiana Jones och de fördömdas tempel”.
Summering
Presentationsmässigt så var Oscarsgalan blandad i år. Många bra tacktal och värdiga vinnare, men med långa sträckor emellan som inte höll måttet. "The slap" är nog inget vi behöver igen, men det var i alla fall något som gjorde förra årets ceremoni minnesvärd. Utöver prisutdelningarna och ”Naatu Naatu” så fanns det ingenting att skriva hem om.
Angående vinnarna så gick majoriteten som förväntat, med vissa nyckelkategorier som lika gärna hade kunnat avgjorts med en myntkastning. Austin Butler vs Brendan Fraser var nära, men när det blev tydligt att ”Elvis” inte skulle ta hem lika många statyetter som förväntat så kunde man anta att det också skulle kosta Butler vinsten.
När Jamie Lee Curtis vann kvinnliga biroll tidigt på natten så var det omöjligt att tänka sig en värld där Michelle Yeoh inte skulle ta hem huvudroll för samma film. Tack vare Curtis, Yeoh och Ke Huy Quans vinster betyder det att vi nu har tre filmer som vunnit tre Oscars för skådespeleri. Först var det ”Linje Lusta” 1951, sedan var det ”Network” 1976 och nu, många år senare, har vi då alltså ”Everything Everywhere All at Once”.
Även Daniel-duon (Kwan och Scheinert) ansluter sig till en kort lista i Oscarshistorien. Det är den tredje duon att vinna bästa regi i galans historia, efter Robert Wise & Jerome Robbins för ”West Side Story” och Coen bröderna för ”No Country for Old Men”.
När dammet väl har lagt sig så kommer vi att titta tillbaka på året som en stor succé för originellt tänkande. ”Everything Everywhere All at Once” är inte en typisk Oscarsfilm på några möjliga vis, men ändå så visade det sig vara exakt vad galan behövde.
