Sevärd eller inte? "House of the Dragon" lyckas blåsa ny drakeld i Westeros

Väntan är nästan över. Hösten 2022 kommer bjuda på ambitiös fantasy i överflöd, där "House of the Dragon" är först ut med prequelserien till "Game of Thrones". Författaren George R.R. Martin och en av de högsta cheferna inom HBO har försökt att förklara för alla att det här är en helt ny serie, som utspelar sig i samma "värld" som "Game of Thrones" men att bara för att man inte råkade gilla slutet på förra serien... så betyder det inte att "House of the Dragon" får missas. 

 

Efter att ha fått förhandstitta på sex av den första säsongens totalt tio avsnitt, en genomläsning av boken som serien är baserad på och intervjuer med ett helt gäng av skådespelarna och skaparna bakom serien, så är jag faktiskt villig att hålla med. Om du en gång i tiden tyckte om "Game of Thrones", så finns det en väldigt stor chans att "House of the Dragon" kommer att falla dig i smaken. Men om du aldrig varit ett fantasyfan, gillat politska draman med inslag av incest, drakar och ond bråd död... nej, då kommer du nog inte att magiskt börja gilla den här serien heller.

 

ANNONS: Skaffa HBO Max i ett år och spara 34%

 

 

 

Handlingen i "House of the Dragon" kretsar kring den allt större Targaryen-släkten och dess många drakar. Efter många år av fred under "den gamle kungen" så tar kung Viserys Targaryen över under ännu en period av lång fred. "Problemet" med detta är däremot att Targaryen-släkten växer sig allt större och de allra flesta familjemedlemmarna har kontroll över en egen drake.

 

För den som inte är helt bevandrad i sin Targaryen-historia, så har man lyckats sälja in myten om sig själva som bättre än vanliga människor och därför bör de i stor utsträckning gärna gifta sig med varandra inom familjen. Syskon, kusiner, morbröder och farbröder... alla möjliga blandningar testas för att hålla blodet någorlunda rent (och håret sådär härligt vitt) så förmågan att styra drakarna ska fortsätta vara intakt.

 

Men när kung Viserys utnämner sin förstfödda dotter till sin efterträdare till tronen, finns det grupperingar både inom familjen och i resten av Westeros som anser att en man borde ha utnämnts. Den första halvan av "House of the Dragon" får därför agera tryckkokare och förklara för oss tittare varför det här är ett så känsligt ämne och hur olika händelser längs med vägens gång kommer att leda till att ett inbördeskrig mellan Targaryen-familjen och dess drakar drar igång. 

 

 

 

När det kommer till miljöerna och själva produktionerna i sig, så är detaljrikedomen precis lika imponerande nu som då. Manuset under de första säsongerna av "Game of Thrones" hade en förmåga att både imponera och uttråka, där skaparna inte riktigt ville kapa de grymma dialogerna man hade fått gratis i böckerna som låg till grund för serien... samtidigt som handlingen ofta kunde stå och stampa på samma ställe under flera avsnitt innan vi hört alla karaktärer snacka klart om samma grej.

 

Ja, alltså... fram tills de sista säsongerna när tempot skruvades upp något extremt eftersom man snarare inte visste vilka dialoger som borde ha skrivits in i mellan vändningarna. När det kommer till "House of the Dragon" så är boken som ligger till grund för den nya serien visserligen färdigskriven, men det är i mångt och mycket en historiebok som hoppar till olika viktiga tillfällen och nästan helt saknar dialoger. 

 

Det är därför desto mer imponerande att "House of the Dragon" känns som "Game of Thrones" gjorde på den gamla goda tiden, samtidigt som man har valt att behålla sättet boken är skriven på och helt enkelt ofta hoppar över flera år mellan de olika avsnitten. För att vi tittare ska fatta vad som egentligen händer, så kläcker alltid någon karaktär ur sig något i stil med "höhö, fan nu har det ju gått två år sedan vi gjorde X" eller att bebisen i det ena avsnittet "redan fyller x år" i nästa och så vidare.

 

Det blir möjligtvis en aning övertydligt, men troligtvis är det samtidigt helt nödvändigt för att låta tittarna hänga med i allt som händer. Men samtidigt får vi svårare att knyta an till många av karaktärerna som bara flimrar förbi som hastighast. På bara sex avsnitt så känns det nästan som att "Game of Thrones" hade kunnat ta oss lika långt, men att det då hade tagit tre fulla säsonger av samtal för att nå fram till samma punkt istället.

 

 

 

Det fanns en tid när "Game of Thrones" och särskilt första säsongen av "Westworld" gjorde att HBO beskrevs som hemmet för "tuttar och drakar" (eller "tits and dragons"), med ett överflöd av nakna bröst och rumpor där nakenheten i sig kanske inte alltid förde handlingen framåt... utan snarare var något man inkluderade för att man kunde.

 

Under den första halvan av "House of the Dragon" så bjuds det fortfarande på en hel del nakenhet, men den är avsevärt mer förlagd till statister i bakgrunden under scener som utspelar sig i olika bordeller. När det väl kommer till enstaka sexscener mellan större karaktärer, så råder det ingen tvekan om att HBO har lärt sig av läxorna och klagomålen från skådespelerskorna i "Game of Thrones".

 

Våldet då? Nej, i jämförelse med den första säsongen av "Game of Thrones" så får vi inte lika mycket våld. Vi får avsevärt mer våld, ambitiösa krigsscener och många gånger något på gränsen till våldsporr. Det här är inte en serie för den som är äckelmagad, men våldet känns allt som oftast åtminstone någorlunda befogat. Och nu räknar jag ju inte ens alla gånger drakarna används för att bränna ihjäl folk, det är ju mer av "lokal skogsbrand" än "våld" på något vis. 

 

 

 

Rhaenyra Targaryen. Prinsessan som utnämns av sin pappa, kung Viserys, till att efterträda tronen. Karaktären spelas av Milly Alcock under den första halvan av säsongen och därefter tar Emma D'Arcy över rollen. Eftersom vi hoppar så pass mycket i tiden, den allra första scenen i serien visar när Rhaenyras mamma är gravid med henne, så var det här det enda sättet som vi kunde få se alla små delar som liksom är "början på slutet". Och Rhaenyra är mitt i händelsernas centrum genom allt vi får se. 

 

För oss svenskar så kommer även svenska Nanna Blondell dyka upp i rollen som den vuxna versionen av Laena Velaryon, som är dotter till Steve Toussaints rollfigur Corlys Velaryon. I boken som serien baseras på så får vi veta att det här är den karaktär som rider på den allra största, fortfarande levande, draken under den här perioden i Westeros.

 

Matt Smith ("Doctor Who", "The Crown") spelar kung Viserys hänsynslöse lillebror Daemon, som anser att han är den som borde ha utnämnts till kungens efterträdare... och han bjuder onekligen också på en minst sagt minnesvärd insats i rollen.

 

 

Det är ju den stora frågan. Det finns fortfarande rum för förbättring kring hur tidshoppen tyvärr ofta gör det svårt att bry sig om sidokaraktärerna - vilket var en styrka när det gällde föregångaren "Game of Thrones". Men det råder ingen tvekan om att "House of the Dragon" ändå har lyckats blåsa både ny drakeld och nytt liv i Westeros. Och med tanke på att jag själv har knappt halva säsongen kvar att titta på, så ser jag absolut fram emot att få ta del av fortsättningen av både denna och kommande "House of the Dragon"-säsonger.

 

ANNONS: Skaffa HBO Max och streama "House of the Dragon" för bara 89 kr/mån

 

 

Det första avsnittet av "House of the Dragon" släpps hos HBO Max den 22 augusti. Den första säsongen kommer att bestå av totalt tio avsnitt, som släpps under natten till måndagen varje vecka.