Harold Allen Ramis föddes den 21 november 1944 i Chicago till Ruth och Nathan Ramis, ägarna till en populär matbutik. Efter att ha gått ut skolan arbetade han under en kort tid på ett mentalsjukhus, något han själv beskrev som en bra förberedelse inför att arbeta med skådespelare... "Inte bara med skådespelare; det var bra övning för att enbart leva i världen. Det handlar om att veta hur man ska hantera människor som kan reagera på ett sätt kopplat till ångest, sorg, rädsla eller vrede."
I college började han skriva parodiska sketcher och har i efterhand beskrivit sig som en kombination av Groucho och Harpo Marx. "Grouch för hans användning av sin kvickhet som vapen mot överklassen, och Harpos antika charm och det faktum att han var sexig på ett underligt sätt - han tar tag i kvinnor, drar av deras kjolar, och kommer undan med det".
Efter mentalsjukhuset började Ramis jobba som lärarvikarie innan han började samarbeta med kollektiv som sysslade med gerillatelevision och slutligen som frilansskrivare för Chicago Daily News. Han började studera och uppträdde även improvisationsgruppen Second City. Skrivandet på Daily News ledde till tjänsten som humorredaktör på Playboy där han slutligen befordrades till redaktörsassistent.
Efter en paus från Second City återvände han och blev sin ersättare John Belushis sidekick. 1974 åkte de och andra medarbetare från Second City, inklusive Ramis framtida parhäst Bill Murray, till New York för att göra radioshowen "The National Lampoon Radio Hour". Under samma tid medverkade Ramis med Belushi, Murray och andra heta komiker (Joe Flaherty, Christopher Guest, Gilda Radner) i revyn "The National Lampoon's Lemmings".
Ramis huvudförfattare på populära sketchserien "SCTV", där han även spelade flera minnesvärda karaktärer, under dess första år (1976-1979). Han erbjöds även jobb som författare på "Saturday Night Live" men stannade kvar på "SCTV" tills han beslöt sig för att satsa på en filmkarriär.
Tillsammans med Douglas Kenney (från tidningsversionen av National Lampoon) och Chris Miller skrev han manuset till "Deltagänget" (1978) som var en för sin tid ovanligt vågad och provocerande collegekomedi som slog kassarekord i sin genre. Ramis följde upp den med en annan framgångsrik komedi, "Klantskallarna" (1979), som blev en av sex samarbeten mellan Ramis och Bill Murray.
Ramis tredje film (som han skrev med Kenney och Brian Doyle-Murray, bror till Bill) blev även hans regidebut - golfkomedin "Tom i bollen" som förutom Bill Murray även komiker som Rodney Dangerfield och Chevy Chase medverkade i.
Efter att ha skrivit och medverkat i Ivan Reitmans komedi "Lumparkompisar" (1981) så kom han att regissera en av filmerna som kom att inte bara sätta spår för resten av 1980-talets humor utan även dess stjärna Chevy Chases karriär - "Ett päron till farsa" (1983). John Hughes hade skrivit manuset och Ramis visade att han kunde leverera galen och småelak humor med värme.
1984 kom dock megasuccén som fick Ramis tidigare framgångar att hamna i skuggan. Tillsammans med Dan Aykroyd skrev han manuset till "Ghostbusters" som Ivan Reitman regisserade. Ramis spelade även en av huvudrollerna, spökjägaren och parapsykologen Dr. Egon Spengler - en vänlig men envist träig nörd som kom att bli Ramis mest representativa roll som skådespelare.
Filmen blev en av sin tids mest ikoniska filmer och succén resulterade i både leksaker, spel, en tecknad TV-serie och uppföljaren "Ghostbusters II" (1989) som Ramis återigen skrev och medverkade i. Nästa film som regissör var "Charterresan" (1986) som trots namn som Robin Williams och Peter O'Toole inte levde upp till förväntningarna. Han skrev även komedierna "Back to School" (1986) med Rodney Dangerfield och "Ärthjärnan - beväpnad och livsfarlig" (1986) med John Candy.
Efter "Ghostbusters II" var det tämligen tyst från Ramis fram till 1993 när han gjorde "Måndag hela veckan", återigen med Bill Murray i huvudrollen. Filmen, en tänkvärd och fantasifull komedi om en man som tvingas genomlida samma dag gång på gång, anses vara både en av Ramis och Murrays bästa och ett av 1990-talets största mästerverk inom komedigenren.
Följande filmer, "Saturday Night Live"-spinoffen "Stuart Saves His Family" (1995) och Michael Keaton-komedin "I flesta laget" (1996), lämnade dock en del att önska. Ramis sista ordentliga hit blev "Analysera mera" (1999), en gangsterkomedi som förenade Robert De Niro och Billy Crystal. Här sken återigen Ramis värme och mänsklighet igenom en tokig historia.
Ramis regisserade efter det remaken "Djävulen & jag" (2000), uppföljaren "Du går mig på nerverna - analysera ännu mera" (2002) samt "Ice Harvest" (2005), ett lågbudgetförsök att göra en komisk film noir - samtliga fick blandade/ljumna mottaganden. Hans sista spelfilm blev komedin "Year One" (2009) med Jack Black och Michael Cera som sågades av kritikerna. Han regisserade sedan flera avsnitt av TV-serien "The Office" och hans sista film blev ballettdokumentären "The Joffrey Ballet: Mavericks of American Dance" (2012) som han producerade.
Ramis var mest känd bakom kameran men gjorde även flera minnesvärda rollprestationer förutom "Ghostbusters"-filmerna: "Baby Boom" (1987) som Diane Keatons pojkvän, "Den största kärleken" (1988) som Mark Harmons barndomsvän, "Livet från den ljusa sidan" (1997) som Helen Hunts sons läkare, "Orange County" (2002) som en collegeprofessor samt "På smällen" (2007) som Seth Rogens pappa.
De sista åren under Ramis karriär var långt ifrån hans bästa och han hann inte riktigt göra den där starka comebackkomedin som fansen önskat. Men han var en fantastisk filmprofil i komedifacket med ikoniska prestationer bakom men även framför kameran. Han gav oss inte bara "Ett päron till farsa" och "Måndag hela veckan" utan även en av de mest älskvärda karaktärerna i "Ghostbusters".
"He was borderline for a while... then he crossed the border." - Dr. Egon Spengler
