Är ”Indiana Jones and the Great Circle” det ultimata Indy-spelet? Vi har provspelat!

Indiana Jones har aldrig riktigt haft en storhetstid i spelvärlden, men hans fingeravtryck syns tydligt i andra spel som ”Tomb Raider” och ”Uncharted”. Det visar att äventyraren skapad av George Lucas borde kunna passa spelformatet som handen i en handske. De tidigare försöken har bara inte lyckats hela vägen.

 

Jag minns fortfarande LucasArts-spelet "Indiana Jones and the Emperor's Tomb" från 2003. Kontrollerna var jobbiga, kameravinklarna klumpiga och röstskådespelet ojämnt, men äventyrskänslan från filmerna fanns där. Det är definitivt det starkaste Indy-spelet hittills. Många av de bästa aspekterna dyker till och med upp i ”The Great Circle”, men den erbjöd aldrig riktigt den ultimata ”Indiana Jones”-spelupplevelsen.

 

Runt premiären av ”Indiana Jones och kristalldödskallensrike” 2008 förvandlades Indy, likt många andra filmkaraktärer, till LEGO. Hade man spelat andra LEGO-spel visste man redan vad man kunde förvänta sig. Återigen var det ett underhållande spel, men inte riktigt den ultimata ”Indiana Jones”-upplevelsen.

 

Så jag stack till London för att testa om svenska MachineGames har knäckt den hemliga koden som kan ge arkeologen nytt liv i spelvärlden. Vi fick se en kort presentation av spelets regissör Axel Torvenius som ville betona att spelet inte är färdig än. Det är ju ändå över en månad kvar tills det släpps (9 december). Efter det var det bara att ge sig in på två delar av spelet som utvecklarna vågar visa upp redan nu.

 

Det här är en sammanfattning av tankarna som svävade runt i huvudet medan jag kämpade alldeles för länge med barnsliga pussel och distraherade nazister med vinflaskor. Det här blir också ett försvarstal om hur ett massivt ”Indiana Jones”-fan kunde glömma bort att Indy har en pistol.

 

 

 

"The Great Circle" utspelar sig mellan "Jakten på den försvunna skatten" och "Indiana Jones och the sista korståget". Det är 1937 och vi börjar i Marshall College, Indys arbetsplats mellan sina arkeologiska utflykter. En mystisk figur stjäl en artefakt från museet och Indy ger sig iväg för att ta reda på varför. Spelets titel ska antyda till olika platser som bildar en stor cirkel runt om jorden. Ingen aning varför det spelar någon roll, utan det får vi ta reda på när spelet kommer ut.

 

Kanske kontroversiellt, men bland sakerna jag söker efter i ett spel ligger själva berättelsen inte särskilt högt upp. Många spel hamnar i en dragkamp mellan filmiska berättartekniker och stark spelmekanik. Den förstnämnda vinner allt för ofta. Med det sagt är man ändå lite besviken över att ”The Great Circle” återigen ser ut att vara Indiana Jones vs. nazister. Ser man tillbaka på filmserien och nu det svenskutvecklade storspelet lär man tro att det är allt Indy gör vid det här laget.

 

Därför saknar jag "Indiana Jones och de fördömdas tempel". Det är den enda filmen i serien som vågade skicka arkeologen på ett väldigt annorlunda (och mörkare) äventyr. Efter det började serien fega ur och repetera formeln som funkade i ”Jakten på den försvunna skatten”: Indy bekämpar nazister innan de får tag på gamla prylar. Är det inte nazister är det ryska agenter.

 

Det finns ingen anledning varför Indy inte skulle kunna dras in i ett Loch Ness monster äventyr, eller utforska forntida civilisationer någonstans. Det är synd att konceptet, för det mesta, har begränsats till olika variationer av första filmen. Enligt Axel Torvenius är det just där inspirationen bakom ”The Great Circle” kommer ifrån.

 

Nu erkänner jag ändå att den personliga favoriten är "det sista korståget", trots att den var först ut ett med att spela säkrare kort. ”The Great Circle” skulle därför kunna bevisa att formeln fortfarande kan överraska. Det är ett långt spel med många platser att utforska som Shanghai, Sukhothai riket i Thailand och bergskedjan Himalaya. Det finns många riktningar storyn kan ta.

 

 

 

Sen första trailern kom ut i januari har jag sett heta debatter om beslutet att spelet körs med ett förstapersonsperspektiv. Det är säkerligen ett försök att separera ”The Great Circle” från de populära spelserierna som redan lånat mycket från filmerna. Personligen såg jag inga problem med MachineGames beslut. Jag känner ändå att jag brukar ha mer kontroll som spelare med ett förstapersonsperspektiv och därför mer att göra.

 

Återigen måste jag också vara kontroversiell och säga att min maginstinkt till tredjepersonsperspektiv i liknande spel brukar vara en röd flagga. Det känns för ofta som att det leder till lat speldesign. Att gömma sig bakom en låda är bättre i förstapersonsperspektiv för vi har ingen gudalik förmåga att veta när kusten är klar utan att riskera att bli sedd.

 

Sen har vissa tredjepersonsspel en tendens att prioritera filmiska bilder. ”Trycker man på (X) kommer karaktären göra det här vilket kommer se coolt ut från den här vinkeln”. När storyn och filmiska bilder tar över spelet så mycket ger jag upp. Var det en film man ville göra kunde man lika gärna ha gjort en film. "The Last of Us" är två riktigt välgjorda spel, men det är ingen överraskning att adaptionen till tv-serie gick så smidigt.

 

 

Men jag var nyfiken varför ”The Great Circle” valde ett förstapersonsperspektiv. Indiana Jones är ju en ikonisk karaktär med en väldigt ikonisk look, borde man inte vilja visa upp honom mer? Jag fruktade även att pistolen skulle väga tungt över spelets gameplay. Kommer det att bli en förstapersonsskjutare? Inte enligt Axel Torvenius:

 

- Det vi har gjort är ett spel där äventyret kommer först. Det är inget action-äventyrspel, det är ett äventyr-actionspel. Indy sparkar inte bara ner dörrar och börjar skjuta, han använder förklädnader. Man kan så klart anfalla sina fiender med Indys betrodda revolver när som helst. Men börjar man skjuta kommer fienderna skjuta tillbaka - och i det här spelet är det inte rekommenderat att bli träffad.

 

Nu är det nog dags att nämna att jag helt glömde bort att Indy ens hade ett vapen när jag körde spelet. Den där jävla revolvern avfyrades inte en enda gång. Inte ens piskan användes förutom att svinga och klättra. Jag var alldeles för besatt av att plocka upp saker från marken och använda det som vapen istället. Särskilt vinflaskorna, som även funkade riktigt bra för att distrahera. Klart att fiender måste undersöka när en glasflaska exploderar i marken, vilket är en perfekt tid för Indiana Jones att överraska bakifrån.

 

Att smyga är en stor del av ”The Great Circle”. Känner man sig manad kan man springa in och starta bråk direkt, men helst ska man nog försöka hålla sig gömd så länge som möjligt. Som tur är finns det en cirkel ovanför varje offer som signalerar hur nära du är på att bli upptäckt. I dagsljus lär man bara anta att alla nazister är extremt kortsynta, vilket är en av de mer verklighetstrogna aspekterna av spelet. Men det viktigaste är att det är upp till dig. Båda spelstilar funkar.

 

Sen får man fortfarande se Indy här och där då kameran ändras till ett tredjepersonsperspektiv när man svingar och klättrar med piskan. Det fanns inget tillfälle där jag tänkte att perspektivet var ett problem.

 

 

 

Klart att spelet både ser och låter helt fantastiskt, det finns så många detaljer på plats för att fånga ”Indiana Jones”-känslan. Marshall College är precis som skolan ser ut i filmerna. Troy Bakers prestation är kusligt nära Harrison Fords. De överdrivna ljudeffekterna skulle kunna komma rakt från ljuddesignern Ben Burtts personliga samling. Det mesta är exakt hur ett ”Indiana Jones”-spel borde se ut och låta. Axel Torvenius förklarade tanken bakom spelets look:

 

- Marshall College visar hur mycket research teamet har gjort de senaste åren för att ta reda på hur saker och ting såg ut på 30-talet. Det visar också hur noga vi har tittat på ”Jakten på den försvunna skatten” för att se hur skolan representerades i den filmen. Vi vill verkligen att det ska kännas som att man kliver in i den världen.

 

Det är bara synd att samtliga cutscenes i delarna jag körde inte har lånat tillräckligt mycket från Steven Spielberg. All exposition är klent regisserade och ofta trista att sitta igenom. Spielberg, som gillar detaljrika tagningar med flyt och syfte, hade aldrig låtit en publik uppleva dessa scener. Det är som att vi uppmanas att lyssna på en föreläsning innan vi kan fortsätta kasta vinflaskor. Kanske ännu en kontroversiell take, men cutscenes i överlag kan vara hackiga och bryta upp en smidig spelupplevelse. Mer av Indy-filmernas visuella flyt hade hjälpt underlätta det.

 

 

Nu kanske det låter som att ”The Great Circle” inte kommer kunna bli den ultimata ”Indiana Jones”-spelupplevelsen, men så är det inte. Jag njöt av allt jag fick provköra och är redo ta itu med resten i december.

 

Det som kanske blir ett problem i längden är om ”The Great Circle” inte utvecklar sitt gameplay senare i spelet. Just nu känns det väldigt minimalt. Man hukar sig ner, smyger runt, kastar vinflaskor och slår ner Nazister bakifrån med en spade. Även pusslen blir ganska enkla när man väl förstår kärnan i det.

 

Men jag får känslan av att de har sparat alla sina bästa kort. Vi fick inte utmana några större bossar, ge oss in på en massiv tågjakt eller flyga ett plan. Det finns klassiska Indy-situationer som antagligen ligger gömda någonstans i spelet som vi inte har sett ännu. Allt jag kan kommentera just nu är det jag fick köra.

 

Och det var alla tankar som flöt runt i huvudet medan jag testade spelet. Nja, inte helt alla, jag undrade också över alla välplacerade Indyhattar i spelrummet, specifikt om jag kunde stjäla den bredvid mig. Nu visade det sig att hatten var en gåva, så det fanns inget behov att byta ut den med en lika tung påse sand. Men jag var redo hur som helst.

 

Angående "Indiana Jones and the Great Circle" var jag nyfiken men kluven innan resan. Numera är jag taggad för att spela resten, vilket inte händer ofta.