Det har regnat för första gången på länge idag, de gråa molnen flyter sakta över huvudet på mig och täcker himlen med sina fluffiga kroppar. Det är en känsla av iver och triumf jag får när jag tittar ut och ser det ruskiga vädret, tiden är kommen. Äntligen så sätter jag mig ner på knä framför DVD-lådan och plockar fram mina brittiska kriminalserier. Ut från lådan kommer ”Poirot”, ”Miss Marple”, ”Morden i Midsomer”, ”Kommissarie Morse” och ”Fader Brown”. Jag sneglar bort mot min samling av ”Herrskap och tjänstefolk” men stoppar mig själv, tiden är kort, regnet försvinner om nån timme och vi har inte tid att byta genre.
Det är per automatik som jag kryper ner i soffan, drar filten över fötterna och lägger den överfyllda glasskålen i knäet. Jag gillar att äta kalla saker när det är dåligt väder, kanske är det för jag vill känna det kalla vädret ända in till skelettet, eller så kanske jag helt enkelt är sadist.
Jag får skylla på min mamma att jag är som jag är. Det var en strikt regim i vårat hus som ung att man varje kväll skulle se minst ett avsnitt av valfri brittisk kriminalserie. Jag har inte riktigt tid att göra detta längre, som ung person i 20-årsåldern som studerar på universitet är dagarna långa och tiden knapp. Det är inte ofta jag har tid att se deckare längre och det är med nostalgi jag ser de gamla serierna.
Men det kommer alltid vara med mig, ivrigheten inom mig som väcks när regnet kommer fram och när jag nu sitter där med min glasskål och fjärrkontrollen i högsta hugg så väckte det en tanke inom mig. Det är en hemlighet som har funnits inom mig länge. Något som jag själv kanske inte ens har velat erkänna. Men det är dags, jag måste bekänna en grej:
Jag är anglofil.
Min svenska favoritfilm är "Den ofrivillige golfaren". Min favorit rätt är fish & chips. Tittar jag någonsin på tv så stannar jag alltid på den kanalen som visar ”Hem till gården” och för att inte glömma så är min pojkvän brittisk.
Om det hela har med att min mamma tvingade mig att titta på Miss Marple när jag var yngre det vet jag inte. Men hur mycket livet än kommer i vägen för min kärlek för allt brittiskt så kommer jag alltid fnysa när pojkvännen föreslår en romantisk film att mysa framför när det regnar.
I detta hus ses bara brittiska kriminalserier när det regnar, så är det bara.
