Jag hajade till när trailern dök upp på Netflix tidigare i veckan. Elva skolflickor vaknar upp i en klassiskt inredd matsal, lika lyxig och ruggig som om den tillhörde familjen Addams. Alla bär en blodröd huva och har fötterna fastkedjade i golvet. Vem tog dem dit, och varför?
Det kändes som ett skruvat och spännande upplägg, som förde tankarna både till Agatha Christies bästa deckare, och tortyrskräckisar i "Saw"-anda. "Re:Mind" väljer dessutom att låta handlingen utspela sig över tretton 23-minutersavsnitt, ett fräscht och bingevänligt grepp.
Tyvärr visar det sig ganska fort att det här inte är den splattriga skräckserie jag hoppades på. När avsnitt efter avsnitt passerar utan att någon blir spetsad, halshuggen eller på annat sätt brutalt mördad, och det enda flickorna har att skrika över är råttor på bordet, får jag besviket inse att "Re:Mind" bara är en vanlig klassisk tonårssåpa - typ "Tretton skäl varför" i ett Escape Room.
Det kändes som ett skruvat och spännande upplägg, som förde tankarna både till Agatha Christies bästa deckare, och tortyrskräckisar i "Saw"-anda. "Re:Mind" väljer dessutom att låta handlingen utspela sig över tretton 23-minutersavsnitt, ett fräscht och bingevänligt grepp.
Tyvärr visar det sig ganska fort att det här inte är den splattriga skräckserie jag hoppades på. När avsnitt efter avsnitt passerar utan att någon blir spetsad, halshuggen eller på annat sätt brutalt mördad, och det enda flickorna har att skrika över är råttor på bordet, får jag besviket inse att "Re:Mind" bara är en vanlig klassisk tonårssåpa - typ "Tretton skäl varför" i ett Escape Room.
Flickorna går alla i samma klass och tvingas, i denna ovanliga situation, att omvärdera sina beteenden under det senaste skolåret. Hemligheter kommer fram och anklagelser riktas, när de tillsammans måste försöka komma fram till vem de kan ha gjort illa. Vem är det som nu försöker lära dem en läxa?
Inte bara blodfattigt - all spänning och mystik försvinner snabbt, och kvar finns en bunt tonårstjejer som mest gnäller och klagar. En del karaktärer säger rent ut korkade saker, vissa skådespelare kan inte agera. Det haltar rejält både i manus och regi, och man får svårt att känna sympati för någon.
"Re:Mind" är trots det en väldigt snygg produktion, och det finns som sagt ett lockande upplägg som kunde ha gjort serien till en riktig snackis. Någonstans kanske någon inspireras till en gore-fylld remake. En barnförbjuden splatter-binge måste bara vara nästa logiska steg för Netflix, som testar sig fram i de flesta genrer.
Inte bara blodfattigt - all spänning och mystik försvinner snabbt, och kvar finns en bunt tonårstjejer som mest gnäller och klagar. En del karaktärer säger rent ut korkade saker, vissa skådespelare kan inte agera. Det haltar rejält både i manus och regi, och man får svårt att känna sympati för någon.
"Re:Mind" är trots det en väldigt snygg produktion, och det finns som sagt ett lockande upplägg som kunde ha gjort serien till en riktig snackis. Någonstans kanske någon inspireras till en gore-fylld remake. En barnförbjuden splatter-binge måste bara vara nästa logiska steg för Netflix, som testar sig fram i de flesta genrer.
Japan har berikat skräckvärlden med så många ikoniska rysare, men den här barntillåtna varianten gör nog ingen glad.
Jag gav upp "Re:Mind" efter fem avsnitt. Har någon av er lyckats ta sig igenom resten? Kommentera och tyck till nedan.
