"Snowfall" är skapad av regissören John Singleton, en herre som ligger bakom filmer som "Boyz n the Hood", "Higher Learning" och "Rosewood" och utspelar sig i Los Angeles år 1984. Där, mitt under crackepidemins start och utbrott, får vi följa en mängd av karaktärer vars vägar och stigar är dömda att förr eller senare korsas. Vi snackar kollisionskurser av riktigt dramatiska proportioner här. I vissa bitar får jag lite vibbar av filmen "Crash".
Inte helt osökt spelar knarket en väldigt stor roll
I "Snowfall" hittar vi bland andra den mexikanska wrestlern Gustavo "El Oso" Zapata (Sergio Peris-Mancheta). En brottare på dekis som genom att ta ett jobb som inbrottstjuv lyckas hamna mitt i en kriminell familjs maktkrig. Den 19-årige knarklangaren Franklin Saint (Damson Idris), en kille som ständigt suktar efter mer makt längs Los Angeles mindre angenäma gator. CIA-agenten Teddy McDonald (Carter Hudson), som är på flykt från ett mörkt förflutet och som dessutom bundit rätt ohälsosamma band med nicaraguanska contras. Samt Lucia Villanueva (Emily Rios), en vild och oberäknerlig dotter till en minst sagt hänsynslös knarkkung från Mexico.
Förutom alla dessa karaktärer, spelar självklart även knarket en nyckelroll. Under början av 80-talet blev Los Angeles mer eller mindre översvämmad av crack, något som självklart fick förödande konsekvenser för staden. Detta är något som "Snowfall" försöker återspegla och det får jag väl lov att säga serien lyckas åtminstone hyfsat med.
Är ni svaga för knarkskildringar så känns "Snowfall" given
När man (ursäkta ordvalet) snöar in på tv-serier som är ämnade att skildra knark, i alla möjliga och omöjliga former, dess framfart, offer och konsekvenser - är det nästan omöjligt att inte nämna serier som "The Wire", "Narcos" och "The Shield". Riktiga tungviktare inom genren. Nu är dessvärre inte "Snowfall" någon ny "The Wire", långt därifrån, men med det sagt är den absolut inte dålig. Om ni har en soft spot för just knarkskildringar så känns "Snowfall" mer eller mindre given.
"Snowfall" är ännu så länge rätt så ojämn
Nu har jag endast sett de tre första avsnitten av "Snowfall" vilket gör att jag ännu inte kan ge er någon rättvis helhetsbild. Jag kan dock redan nu slå fast att serien är rätt spretig. Detta sett till både manus, skådespeleri och ja, utförande. Det märks att man velat väldigt mycket, har haft riktigt höga ambitioner. Bitvis lyckas man också med detta, medan man i andra partier lyckats mindre bra.
Resultatet är därför än så länge rätt så ojämnt. "Snowfall" har dock en väldigt spännande historia att berätta, eller egentligen flera historier. Det är en hel del människoöden vi får ta del och visst finns där ett mycket intressant karaktärsgalleri. Där finns definitivt potential att växa, inget snack om den saken. Men första intrycket förblir aniningen rörigt, det är lite väl många historier, händelseförlopp och karaktärer att hålla reda på.
Mycket detaljerad och genomtänkt
Nu kanske det låter som jag mest klagar här? Men det finns samtidigt många områden där "Snowfall" levererar stort. Utseendemässigt till exempel, serien är riktigt snygg och visst köper man att vi befinner oss mitt under ett brinnande 80-tal. Skildringen av dåtidens Los Angeles känns detaljerad och genomtänkt i alltifrån musik till kläder och bilar. Nog märks det att FX tillsammans med John Singleton lagt en mycket hög ribba vad det gäller förpackningen, inte mycket att orda om där. "Snowfall" bjussar defintivt på en härlig 80-talskänsla, trots det destruktiva och skrämmande ämnet.
Sammanfattningsvis vill "Snowfall" mer än den levererar
För att summera skulle man kunna säga att "Snowfall" vill aningen mer än vad den lyckas leverera. Serien kan nog dessutom upplevas lite väl svårsmält för vissa då det är en omfattande samling karaktärer, detaljer och händelseförlopp och trådar att följa parallellt. Ett faktum som hos den mer kräsna publiken snarare kan uppfattas som positivt. Ambitionen har som sagt varit riktigt hög och det är mycket möjligt att serien växer i dess resterande avsnitt eller i framtida säsonger. Potential finns i drivor.
Skådespelarinsatserna är ojämna, men i vissa fall riktigt bra. Jag tror säkert att lägstanivån kan höjas när ensemblen blivit mer varma i kläderna och har fått landa i sina karaktärer, vilket inte känns helt ovanligt. I övrigt är "Snowfall" en snygg och genomtänkt serie som bjussar på en hel del intensiva, för att inte säga magstarka och våldsamma, scener. Skulle jag bli tvingad att betygsätta den här och nu, efter tre avsnitt, skulle jag nog ge den en ljummen juli-trea, den är defintivt värd att spana in.
"Snowfall" kan ni alltså streama hos HBO Nordic, den första säsongen består av tio avsnitt.
Har ni kollat in piloten och i så fall, vad tyckte ni? Dela era kommentarer här nedan!
