Visst minns ni ”Kingdom Come: Deliverance”? Spelet som stal våra hjärtan när det gjorde braksuccé på Kickstarter, plockades upp av utgivaren Deep Silver och som skulle ge oss alla den där superrealistiska känslan av ett medeltidsepos.
Spelet släpptes nu i dagarna och jag började faktiskt spela redan i fredags när recensionskopian damp ner i brevlådan. Historienörd som jag är var jag snabb på bollen, pulade in skivan i min Playstation 4 Pro och körde igång. Och jösses om jag är imponerad.
Ända sedan barnsben har jag varit besatt av historia. Det var mitt favoritämne i skolan och om det är något jag älskar, så är det att marathonkolla dokumentärer om förr i tiden på Netflix. Jag har även läst min beskärda del historiska romaner – så väl fiktiva som verklighetsbaserade.
På spelsidan har det dock varit ganska torrt. Medeltidsspel finns det gott om, likaså titlar där vi får plocka upp ett svärd och rocka rollen som riddare. Realism har dock inte varit något utvecklare plockat upp. Nej, istället har vi matats med spel med förvisso rustningar, men likväl inslag av magi och glorifiering av en av mänsklighetens absolut skitigaste perioder.
”Kingdom Come: Deliverance” gör precis tvärtom. Warhorse Studios har skalat av allt överflödigt, öst på realism och lämnat oss med en sandlåda där det gäller att överleva.
För ”Kingdom Come: Deliverance” levererar som utlovat. Spelets story är placerat i1400-talets Tjeckien. Tidigt kastas jag in i en militär konflikt där byn Stříbrná Skalice i tjeckiska Böhmen invaderas av trupper utsända av Sigismund av Ungern. I rollen som smedsonen Henry får jag bevittna hur mina föräldrar kallblodigt mördas av soldater. Därefter är det upp till mig att utkräva hämnd.
Konflikten mellan Sigismund av Ungern och kung Wencel IV är en epok som inte lärs ut i svenska skolor. Därför är det extra tacksamt att en spelstudio vågar ta sig an en, för världen, så pass okänd händelse och skapa ett rollspel som inte bara roar, utan som dessutom är någorlunda historiskt korrekt.
Under mina eskapader i 1400-talets Tjeckien matas jag med historielektion efter historielektion, utan att den någonsin blir tråkigt. Jag får bevittna fruktansvärda övergrepp på befolkningen, passera förbi offentliga avrättningar (som var så vanligt på den tiden) och njuta av alla de spelelement bara ett riktigt bra rollspel förse med mig – uppgraderingar av min karaktär, mina vapen och utrustning.
Och det märks att ”Kingdom Come: Deliverance” i grunden är ett entusiastprojekt finansierat av en förväntansfull publik. Skaparnas visioner, idéer lyser igenom från start till slutsignal och jag får aldrig känslan av att en uppstressad utgivare pressat teamet.
”Kingdom Come: Deliverance” är dock inte perfekt. Det har sina buggar, sina problem och bilduppdateringen är inte helt stabil. Men om något är det ett bevis på att spel inte bara behöver vara underhållning – utan även ett redskap för att lära oss om en tid som flytt.
Har ni hunnit testa "Kingdom Come: Deliverance"? Och vad tyckte ni?
